Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michelet, Jules - Michelet, Simon Temstrup - Michelin - Michelozzi el. Michelozzo di Bartolommeo - Michelsen, Hans - Michelsen, Peter Christian Hersleb Kjerschow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Michelet, S. T.—Michelsen
20
paganda, vilket i jan. 1848 ådrog honom
förbud mot deras fortsättande; de återupptogos
efter februarirevolutionen s. å. men upphörde
1849. Då M. efter den napoleonska
statskuppen (2 dec. 1851) vägrade avlägga ed på de
nya
författningsbestämmelserna, nödgades han lämna sin
arkivtjänst. Han
upptogs sedermera helt
av sitt författarskap,
som är ett
representativt uttryck för
samtidens filosofiska
och politiska
liberalism. M. förgudar
»folket» men
underskattar de ledande
personligheternas
betydelse. Framställ
ningen uppbäres snarare av poetisk
intuition än kritisk forskning, ehuru M.
vida mer än tidigare franska
hävdatecknare gick direkt till källorna. 1833 började
han utge sitt största verk, »Histoire de
France» (17 dir, 1833—67), som fortsattes av
»Histoire de la révolution frangaise» (7 bd,
1847—53) och »Histoire du XIX:e siècle» (3
bd, 1872—73; till slaget vid Waterloo). I hans
omfattande produktion märkas vidare
stridsskrifter i jesuitfientlig anda, naturfilosofiska,
känsligt poetiska studier samt de av politiska
dagshändelser föranledda »La Pologne
mar-tyre» (1863; eg. en revid. ny uppl. av hans
1859 utg. »La Pologne et Russie»; »Det
lidande Polen», 1863) och »La France devant
1’Europe» (1871). Efter hans död utgåvos
delar av hans självbiografiska anteckningar och
reseminnen samt hans »(Euvres complètes»
(40 bd, 1893—99). Litt.: G. Monod, »J. M.»
(1905), »La vie et la pensée de J. M.» (2 bd,
1923); J. M. Carré, »M. et son temps» (1926);
D. Halévy, »J. M.» (1928). V. S-g. (L-ts.)
Michelet [mFJelet], Simon Temstrup,
norsk teolog (f. 1863); se släktart. Tog 1887
teol. ämbetsexamen, studerade därefter
gammaltestamentlig teologi och religionshistoria
samt var några år präst. 1896 blev M. prof,
i gammaltestamentlig teologi vid Kristiania
(Oslo) univ. Han har utgivit en rad
vetenskapliga verk, bl. a. »Amos oversat og
for-tolket» (1893; doktorsavh.), »Gamle
hellig-domme i nyt lys» (1902) och »Förberedelsen
for Kristus i Israels religionshistorie» (1915
—19). M. har tagit verksam del i den
teologiska striden, på den liberala sidan men icke
bland ytterlighetsivrarna. — M :s hustru, M
a-rie Elisabeth, f. Storjohann (f.
1866), en framträdande kraft inom norska
kvinnorörelsen, har skrivit flera mycket
spridda böcker för barn och ungdom. J. J-n.
Michelin [sv. uttal mi^elPn, fr. mi/lä’],
fransk gummifirma (huvudsaki. tillv. av
au-tomobilringar). M. utger utmärkta bilkartor,
hittills (1931) 90 stycken (över Frankrike,
Belgien, Spanien, England och Irland), samt
resehandböcker.
Michelozzi [mikelå’tsi] el. Michelozzo
di Bartolommeo, italiensk arkitekt och
skulptör (1396—1472). Vid sidan av
Brunel-leschi har M. haft den största betydelsen för
renässansarkitekturens utveckling. Som
bild
huggare har han ofta samverkat med andra,
ss. Ghiberti, Luca della Robbia och i
synnerhet Donatello, och därvid vanl. utfört de rikt
detaljerade, dekorativa och ornamentala
partierna, så t. ex. nischomramningar på Or San
Michele, arkitektoniska delar av
gravmonumentet över Johannes XXIII i baptisteriet i
Florens (se bild på pl. 2 till Florentinsk
konst) och av predikstolen på utsidan av
domen i Prato, vars vackra bronskapitäl
gjutits av M. Huvuddelen av M:s verksamhet
tillhör arkitekturen. 1444 började han
uppförandet av Medicipalatset (nu Palazzo
Ric-cardi; se Florens, bild på plansch 2) i
Florens, som med sin rusticerade fasad, sin
kolonnburna gårdsarkad, sin antikiserande
huvudgesims och den stora salens
kasset-terade tak blev förebildligt för mer än en
generation av florentinska palatsarkitekter.
Till M:s viktigare verk hör även
ombyggnaden av gården i Palazzo Vecchio (1454).
I sina utomflorentinska byggen ansluter sig
M. stundom till de lokala traditionerna, så
i det mediceiska bankpalatset i Milano (1455;
endast en obetydlig del av gården bevarad).
Litt.: F. Wolff, »M. di B.» (i »Zur
Kunstge-schichte des Auslandes», bd 2, 1900). H. C-l.
Michelsen [m?k-], Hans, norsk skulptör
(1789—1859). Studerade vid Konstakad. i
Stockholm 1815—20 och i Rom hos
Thorvald-sen, återvände 1826 till Stockholm, biträdde
Göthe och Byström och utförde 12
apostelstatyer för koret i Trondhjems domkyrka
(repliker på Rosersberg). M. kom 1842 till
Oslo och utförde Holbergs byst i marmor för
univ. samt fyra kungastatyetter för
Oskars-hal. Konstmuseet i Oslo äger bl. a. en
kvin-nobyst, skisser till apostlarna och 150
teckningar, Nationalmuseum i Stockholm bl. a.
en byst i marmor av P. H. Ling. G-g N.
Michelsen [mi’k-], Peter Christian
Hersleb K j e r s c h o w, norsk statsman
(1857 15/3—19 2 5 29/8). Utbildade sig till jurist,
verkade som sakförare i
gen, slog sig även på
skeppsrederi och
upparbetade i denna
bransch ett av Norges
största företag. Han
var stortingsman 1892
—94 och gjorde sig
bemärkt genom sin
självständighet och
sin klara och
slagfärdiga vältalighet. I
valkampanjen 1903 var
M. en av de ledande
talesmännen för den
nationella samlings-
politiken, och då »samlingspartiet» segrade,
inträdde M. i okt. i den nya Hagerupska
regeringen. Då förhandlingarna om
konsulatfrågan strandade i febr. 1905, begärde M. och
hans kollega J. Schöning avsked, varvid
regeringen sprängdes och M. bildade ny ministär
med representanter från alla partifraktioner
(utnämnd 11 mars) med programmet att
genomföra eget norskt konsulatväsen, inom eller
utanför unionen. M. ledde med säker hand
den nu följande aktionen. Konsulatlagen
antogs i maj enhälligt av tingets båda avd.,
men 27 maj vägrade Oskar II sanktion.
Re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
