Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Miereveld el. Mierevelt, Miechiel Jansz. van - Mieris, Frans van, d. ä. - Mierosławski, Ludwik - Miers, sir Henry Alexander - Mierzwinski, Ladislaus - Mies - Mies van der Rohe, Ludwig - Mieszko - Miethe, Adolf - Migmatit - Mignard, Pierre - Migue, Jacques Paul - Mignet, François Auguste Marie - Mignon (älskling) - Mignon (tryckstil) - Migrän el. Hemikrani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Mieris—Migrän
34
grant utförda; hans ålderdomsverk visa
påverkan av Frans Hals. I Nationalmuseum
finnas porträtt av Fredrik V av Böhmen och
av okänd dam (sign. 1625; se bild). E.L-k.
Mieris [mi’ris], Frans v a n, d. ä.,
holländsk målare (1635—81). Gerard Dou
kallade M. »prinsen» bland sina elever. Han
målade i lärarens art till omkr. 1657, då hans
egen mästarperiod började. Under de
närmaste åren tillkommo M:s bästa
interiörscener, vilka utmärkas av klar färg och
teckning, minutiöst detaljarbete och älskvärd
humor. E. L-k.
Mieroslawski [miäråsla’fski], L u d w i k,
polsk revolutionär (1814—78). Deltog i
upproret 1830—31, sökte 1846 och 1848 anstifta
resningar i dåv. tyska Polen och deltog sedan
i upproren på Sicilien och i Baden 1849.
Under 1863 års polska resning utnämndes M. till
diktator men besegrades febr. 1864 av
ryssarna. Han skrev bl. a. »Histoire de la
révo-lution de Pologne» (bd 1—3 1837, bd 4 1878).
M:s minnen från tiden 1861—63 utgåvos
1924. A. A-t.
Miers [mäi’az], sir Henry
Alexander, engelsk mineralog (f. 1858), adlad 1912,
prof, i mineralogi i Oxford 1895—1908, rektor
för univ. i London 1908—15 samt vicekansler
för univ. i Manchester och prof, i
kristallo-grafi där 1915—26. Bland M:s många
vetenskapliga arbeten märkes en lärobok i
mineralogi (»Mineralogy», 1902; 2:a uppl. 1929,
bearb. av H. L. Bowman). K. A. G. (N. Zn.)
Mierzwinski [miärzvi’nski], L a d i sl a u s,
polsk tenorsångare (1850—1909). Vann på
1880-talet glänsande framgångar genom sin
praktfulla koloratursång och sitt tekniskt
formfulländade föredrag. Bland hans roller
märkas Raoul i »Hugenotterna», Robert,
Ele-azar i »Judinnan» och Arnold i »Wilhelm
Tell». M. gästade Stockholm 1886. T. N.
Mies [mis], tjeck. Stfibro, stad i v.
Tjeckoslovakien, 30 km v. om Pilsen; 4,890 inv.
(1921), mest tyskar. Böhmens äldsta
silvergruva, nu föga givande.
Mies van der Rohe [ml’s fan der rå’a], Lu
d-w i g, tysk arkitekt (f. 1886). Urspr. elev till
Peter Behrens, har M. framträtt som en av
samtidens mest radikala arkitekter. Han
ritade redan 1921—22 flera affärs- och
bostadshus av den s. k. höghustypen, avsedda att
byggas av järn, betong och glas. Flera av
hans förslag ha senare utförts, bl. a. i Berlin
(vid Askanische Strasse, 1926) och i
Stuttgart (Weissenhofsiedlung, 1927; jfr Le C o
r-b u s i e r). M. kallades 1930 till ledare av
Staatliches Bauhaus i Dessau. E. L-k.
Mieszko [mje’J*kå], polska furstar och
konungar. M. I (d. 992) övergick 967 till
kristendomen. — M. II (reg. 1025—34), son till
Bole-slaw Chrobry, antog efter faderns död
kunga-titel. — M. III (S t a r y, den gamle), d. 1202,
son till Boleslaw III, se Polen, historia.
Miethe [mi’to], Adolf, tysk fotokemist
(1862—1927), sedan 1899 prof, vid tekniska
högskolan i Berlin. M. har gjort betydande
uppfinningar, särskilt inom optiken och
färg-fotografien.
Migmatit, miner., se Gnejs.
Mignard [minjä’r], Pierre, fransk
målare (1612—95). kom efter studier hos skilda
mästare i lära hos Vouet, begav sig 1636 till
Rom och stannade där tjugu år. M. vann
snart anseende för sina ypperliga
madonnabilder och porträtt. 1655 avbildade han påven
Alexander VII. Från 1658 verksam i Paris
och Fontainebleau, utförde han talrika
porträtt av Ludvig XIV och de ledande
personligheterna vid hans hov (se bild till art.
Maintenon, sp. 654). 1663 smyckade M.
Pariskyrkan Val-de-Grace med en serie
målningar. M., som 1664 blivit dir. för Académie
de S:t Luc samt 1687 adlats, fick 1690
efterträda Lebrun på alla dennes ledarposter (se
Lebrun, Charles). W. N-r.
Migne [minj], Jacques Paul, fransk
katolsk teolog (1800—75), grundade 1836 i
Petit-Montrouge vid Paris en förlagsaffär
med boktryckeri, varifrån en rad väldiga
samlingsverk utgåvos: »Patrologiæ cursus
com-pletus» (»Series latina», 217 bd, 1844—65;
»Series græca», 161 bd, 1857—66),
»Theolo-giæ cursus completus» (28 bd, 1840—45),
»Collection intégrale et universelle des
ora-teurs sacrés» (102 bd, 1844—66),
»Encyclopé-die théologique» (171 bd, 1844—66) o. s. v.
Anstalten brann upp 1868. (E. Nwn.)
Mignet [minjä’], Frangois Auguste
Marie, fransk historiker (1796—1884). M.,
som 1818 jämte sin vän Thiers debuterade
som advokat i Aix, ägnade sig främst åt
historiska forskningar
och utgav 1824 sitt
mest berömda arbete,
»Histoire de la
revolution frangaise de
1789 ä 1814» (2 bd,
många uppl.; sv. övers.
1863), vari han i
liberal anda skildrar
revolutionens ledande
idéer. På 1820-talet
bedrev M. tillika
publicistisk verksamhet
och var 1830—48
arkivarie i
utrikesmi
nisteriet. 1832 blev han medlem av
Académie des Sciences morales et politiques (från
1837 dess ständige sekr.) och 1836 av Franska
akad. Jfr É. Petit, »F. M.» (1889). (L-ts.)
Mignon [minjä’], fr., nätt; sötunge,
älskling. Henrik III:s av Frankrike unga
manliga älsklingar kallades hans mignons. — M.
är i Goethes »Wilhelm Meisters Lehrjahre»
en hemlighetsfull ung flicka.
Mignon [minjä’], fr., nätt, näpen;
tryckstil, även kallad halvmittel el. c o 1 o n e 1 (7
typografiska punkter); den stilkägel, med
vilken detta verk är tryckt.
Migrän el. H e m i k r a n I (av grek, hèmi,
halv, och krani’on, huvudskål), periodisk,
vanl. anfallsvis påkommande huvudvärk, som
i typiska fall angriper blott halva (mest den
vänstra) sidan av huvudet (därav namnet)
men också kan omfatta större delar därav.
M. träffar i allm. nervösa individer — i
90 % ärftlig belastning (Möbius) — och är
något vanligare hos kvinnor än hos män samt
uppträder vanl. redan i pubertetsperioden,
sällan efter tredje levnadsårtiondet.
Huvud-värksanfallen kunna framkallas av andlig
ansträngning, sinnesrörelser, lokala näsaffektio-
XIV. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
