Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Milner, Alfred - Milner-Gibson, Thomas - Milnes - Milo, Milos - Milo, Titus Annius - Miloš Obrenovitj - Milovanović, Milovan - Milpenningar - Milreis - Milsten, Milstolpe - Miltavla - Miltiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Milner-Gibson—Miltiades
70
Roberts’ och Kitcheners segrar avgjorde
krigets utgång. I febr. 1901 övertog M.
styrelsen i de båda annekterade boerrepublikerna.
Han blev 1901 pär (baron M.) och 1902
viscount. Hans stöd åt gruvindustriens krav
på import av färgad arbetskraft till
Trans-vaal stegrade oviljan mot honom bland
hemlandets liberaler till det yttersta. April 1905
avgick M. Han framträdde därefter i
överhuset som en av de ledande på unionistsidan
samt var en av de ivrigaste förespråkarna för
J. Chamberlains tariffreformplaner och lord
Roberts’ krav på införande av allmän
värnplikt. M. blev dec. 1916 medlem av
krigs-kabinettet i Lloyd Georges ministär, utövade
som sådan ett synnerligen stort inflytande
och hade som brittiskt regeringsombud vid
överläggningar i Doullens 26 mars 1918
väsentlig andel i att Foch blev överbefälhavare
över de allierades arméer på västfronten. M.
blev krigsminister i april s. å. och var
kolonialminister jan. 1919—febr. 1921. Vid
freds-konferensen i Paris 1919 var M. en bland
Brittiska rikets delegerade. Då förhållandet
till Egypten s. å. blev kritiskt, sändes M. dit
i spetsen för en fackmannakommission, som
i nov. 1920 avgav ett framsynt betänkande
om erkännande av Egyptens oberoende och
ett alliansfördrag med garantier för de
brittiska riksintressena (se Egypten, sp. 396
—397). M. var en hängiven brittisk patriot,
kärv och svårtillgänglig men genom lysande
begåvning och sällspord viljekraft en av sin
samtids främsta brittiska statsmän. — Bland
M:s skrifter må ytterligare nämnas »The
nation and the empire» (1913; en samling
politiska tal) och »Questions of the hour» (1923;
studier över efterkrigsproblem). Biogr. av B.
Luke (1901); E. B. Iwan-Müller, »Lord M. and
South-Africa» (1902); W. B. Worsfold, »Lord
M:s work in South Africa» (1906). V. S-g.
Milner-Gibson [mi’lno-gi’bsn], Thomas,
engelsk politiker (1806—84), hette till 1839
Th. Milner Gibson. Han valdes 1837
till led. av underhuset som konservativ,
avgick 1839, enär han blivit liberal, men
åter-invaldes 1841 och deltog vid Cobdens sida med
stor iver i agitationen för
spannmålstullarnas avskaffande. 1846—48 var han
vicepresident i handelsministeriet i ministären
Rus-sell. M. var juli 1859—juli 1866 i
ministärerna Palmerston och Russell handelsminister
(president i Board of trade). Han hade där
väsentlig andel i tillkomsten av
handelstrak-taten med Frankrike och avskaffandet av
stämpelavgiften på tidningar. När han föll
igenom vid underhusvalen 1868, drog han sig
tillbaka från politiken. V. S-g.
Milnes [milz el. milnz], eng. namn, se
C r e w e och II o u g h t o n.
Milo, it., Milos, nygrek., se M e 1 o s.
Milo, Titus Annius, folktribun i Rom
57 f. Kr., verksam för Ciceros återkallande
ur landsflykten, anlitade som förkämpe för
optimaternas sak samma stridsmedel som
Clo-dius (se d. o.), som han dödade. M.
anklagades, och Cicero, som förde hans talan,
misslyckades med sitt försvarstal (det bevarade
talet »pro Milone» motsvarar ej det hållna).
M. fälldes och gick i landsflykt, återkom år
48 under inbördeskriget till Italien och led
där snart en våldsam död.
Milos Obre’novitj [mi’låj"-], serbisk furste,
se Obrenovitj.
Milova’novi(? [-vitj], M i 1 o v a n, serbisk
politiker (1863—1912), urspr. prof, i
internationell rätt i Belgrad. Var från 1907 till sin
död utrikesminister, från 1911 tillika
konseljpresident. M. ledde Serbiens politik under
bosniska krisen 1908—09 och tvingades att
godtaga ö«terrikes annexion av Bosnien och
Hercegovina men lyckades fästa Europas
uppmärksamhet på den serbiska frågan. Han var
av fruktan för Österrike-Ungern ivrigt
verksam vid förberedelserna till det 1912 ingångna
Balkanförbundet. A. A-t.
Milpenningar, form för extra avlöning till
lokomotiv- och tågpersonal. Vid S. J. utgå
m. dels såsom reseersättning, dels såsom
loko-motivtjänstpenningar. F. P.
Milreis [milrä’i.H, »1,000 reis», fordom mynt
i Portugal och Brasilien. Portug. m., sedan
1911 escudo, är = 1/iooo av en conto.
Brasiliansk m. ersattes 1926 som myntenhet av
cruzeiro.
Svenska milstolpar, nu på Skansen.
Milsten, Milstolpe, järntavla el. större
sten, upprest vid allmän väg för varje
(gammal) mil el. del därav (1/s, 1/« mil).
Skyldigheten att upprätta och hålla m. har numera
upphört.
Miltavla, vid gästgivargård tavla, som visar
miltalet till nästa skjutsombyte och hur
mycket som skall betalas i lega för häst el. båt.
Milti’ades (grek. Miltia’des, lat. M Utsädes},
namn, buret av medlemmar av Filaidernas
adliga släkt i Aten. 1. M. I utvandrade i
mitten av 500-talet till det trakiska
Cherso-nesos (Gallipolihalvön), som han skyddade
med en mur och behärskade som furstendöme.
— 2. M. II, den föregåendes brorson, övertog
farbroderns furstendöme, blev persisk vasall
och medföljde Dareios på dennes fälttåg mot
skyterna i s. Ryssland (513). Han skall ha
tillrått upprivande av bryggan över Donau
för att tillintetgöra perserna. Han återvände
till Aten 493, anklagades som tyrann men
frikändes och var en av befälhavarna, då en
persisk här landsteg i Ättika (490). Han blev
överbefälhavare, och genom hans förtjänst
vanns segern vid Marathon. En expedition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
