Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minden - Mindepartement - Minderårig - Minderåriga förbrytare - Mindoro - Mindre Asien (Anatolien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mindepartement—Mindre Asien
83
banlinjen Berlin—Hannover—Köln; 26,918
inv. (1925). De äldre stadsdelarna bevara ännu
ålderdomliga drag, nya stadsdelar intaga de
forna fästningsverkens plats. Domen är en
märklig gotisk hallkyrka (1000—1200-talet).
Evang. Martinikyrka (1300-talet). M. har
tobaks-, glas- och tvålfabriker m. m.
Mindepartement, se
Varvsdeparte-m e n t.
Minderårig betyder: 1) mera obestämt en
yngre (ännu ej fullt utvecklad) person; 2) i
äldre språkbruk, särskilt om utländska
förhållanden, person under 25 år (i rom. rätt
minor); 3) i sv. rättsspråk före 1924 person,
omyndig på grund av sin ålder (under 21 år;
nu kallad underårig); 4) i särskilda
författningar person under 18 år (se A r b
e-tarskydd slagstiftning, sp. 1244, och
Tvångsuppfostran), under 16 år (se
Fattigvård, sp. 161) el. under 15 år
(äldre fattigvårdslagstiftning). Se även följ,
artikel. C. G. Bj.
Minderåriga förbrytare. Är förövaren av
en med straff belagd gärning mycket
ungdomlig, bör han ej göras till föremål för dom
och straff i vanlig ordning utan i stället få
en rent uppfostrande behandling, möjl. genom
samhällets barnavård. Barn äro följaktligen
undantagna från straff. För detta ändamål
bestämmes barnaåldern enl. vissa lagar
genom prövning i varje särskilt fall av
individens urskillningsförmåga (för såvilt han
befinner sig inom gränserna för ett visst
åldersstadium), enl. andra lagar genom tillämpning
av en helt fix åldersgräns; enl. svensk
straffrätt skall gärning, som begås av barn, innan
det fyllt femton år, vara strafflös.
För de förbrytare, som överskridit denna
åldersgräns och alltså i princip kunna
straffas, böra likväl ej utan vidare tillämpas de
regler, som gälla för brottslingar i allm. och
närmast äro avsedda för fullvuxna personer.
Särskilt i nutiden har man funnit ett behov
av mer el. mindre starkt utpräglade
särbestämmelser för minderåriga (ungdomliga)
förbrytare i åldersklasserna närmast över
barnaåldern. Detta gäller såväl i
straff-rättsligt som i processuellt
hänseende. I den förra delen visar erfarenheten,
att det vanliga straffet, såväl genom sin
svårhetsgrad som genom sättet för dess
anordning, ofta verkar nedbrytande och
förhärdande och i varje fall för att göra dessa
ungdomliga personer till laglydiga
samhällsmedlemmar är mindre effektivt än andra
åtgärder. Att undvika det vanliga straffets
olägenheter är så mycket angelägnare, som det
visar sig, att de unga lagbrytarnas antal är
mycket stort och att bland de till synes
oförbätterliga återfallsförbrytarna icke få redan
i unga år begått brott och blivit straffade
utan att därigenom tillrättaföras. Numera
vidtagas bl. a. dessa särskilda åtgärder:
1) Nedsättning av straffets
kvantum är särskilt ur
vedergällnings-synpunkt mycket närliggande. Enl. sv.
strafflagen (kap. 5 § 2) skall för den, som vid
förövande av brott fyllt 15 men ej 18 år,
livstids straffarbete nedsättas till
straffarbete i sex till tio år, och straffarbete må
i övrigt nedsättas till hälften av det i allm.
"ällande straffminimum.
84
2) Undvikande av straff genom
villkorlig dom (se d. o.) är ej särskilt
föreskrivet för ungdomliga men kommer enl.
sakens natur ofta i fråga för dem. För
villkorligt dömda, som vid åtalets
anhängiggö-rande voro under 21 år, består en utvidgad
möjlighet att meddela föreskrifter till
efterlevnad under prövotiden.
3) Utbyte av straff mot
behandling i särskild uppfostringsanstalt.
Urspr. använt endast för sådana minderåriga,
som voro helt straffomyndiga (t. ex.
insättande i maison de correction enl. fr. code
pé-nal), har detta förfaringssätt från 1800-talets
senare hälft kommit i allt vidsträcktare
bruk, med utgångspunkt från en i England
utbildad domstolspraxis att hänvisa unga
förbrytare till s. k. reformatory el. industrial
schools (i regel privata anstalter under
offentlig kontroll). I Sverige antogs 1902
lagstiftning om s. k. tvångsuppfostran
(se d. o. och
Förbättringsanstal-ter), som sedermera fått utsträckt
användning. Denna behandling, till vars
kännetecken hör en relativt obestämd varaktighet,
kan inträda, då brott av icke alltför grov
beskaffenhet (högst förskyllande två års
straffarbete) begåtts av någon, som ej fyllt 18 år;
denna åldersgräns torde numera i allm.
betraktas som alltför låg.
4) Särskild anordning av
egentligt straff för yngre förbrytare
förekommer utomlands ofta i starkt särpräglade
former, t. ex. i de amerikanska reformatories och
den nya danska straffrättens
ungdomsfæng-sel. I Sverige föreskriver 1916 års lag om
straffverkställighet, att fånge, som vid
straffets början ej fyllt 20 år, i regel skall
avtjäna straffet helt el. delvis i huvudsaki. för
yngre fångar avsedd straffanstalt; tillika
fö-reskrives, att cellstraff för sådan fånge skall
vara av betydligt kortare varaktighet, än vad
som stadgats för fångar i allm.
I processuellt avseende märkes den
överflyttning av brottmål rörande
minderåriga till särskilda barndomstolar (se
d. o.), som ägt rum flerstädes i utlandet,
tidigast i Förenta staterna. I Sverige äro
genom lag av 1924 för brottmål rörande
minderåriga under 18 år meddelade speciella
bestämmelser om särskild förundersökning (för
att utröna behovet av tvångsuppfostran el.
villkorlig dom), medverkan av
barnavårdsnämnd genom yttrande om den tilltalades
förhållanden, inskränkning av
handläggningens offentlighet och särskilt skyndsamt
förfarande. R. B-l.
Mindoro [-då’rå], ö bland Filippinerna.
Mindre Asien (A n a t ö 1 i e n), forntidens
Asia minor, till Turkiet hörande halvö av
Asien, mellan 36° 2’ (Kap Anamur) och 42° 8’
n. br. (Indsche Burun) samt mellan 26° 6’
(Kap Baba) och omkr. 38° ö. Igd. Omges
i n. av Svarta havet, i v. av Marmarasjön
och Egeiska havet, i s. av Medelhavet; mot
ö. har M. ingen naturlig gräns. M.
M:s befolkning har alltid starkt uppblandats
genom främmande inflyttningar.
Huvudmassan synes i andra årtusendet f. Kr. ha
bestått av hetiter, men redan då var inslaget
av invandrade greker, traker, armenier och
semiter starkt. Omkr. 660 f. Kr. bildade ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
