Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mindre Asien (Anatolien) - Mindre kreditivet - Mindre sekreta deputationen - Mindre teatern - Minéer - Minera - Mineral - Mineralbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Mindre kreditivet—Mineralbildning
86
derna ett mäktigt rike v. om Halys, vilket
underkuvade grekerna på v. kusten. 546
intogs Lydien av perserna under Kyros, vilka
därefter i mer än 200 år behärskade hela M.
Är 334 erövrades M. av Alexander den store
men sönderföll efter hans död i en mängd
småstater oeh kan efter 60-talet f. Kr. helt
sägas ha lytt under Rom. Vid Romerska
rikets delning (395) tillföll M. Bysantinska
riket, som sedermera med stor framgång
försvarade det mot araberna. På 1000-talet
erövrades det till större delen av seldjukerna,
återvanns delvis av bysantinerna under
första korståget men gick snart åter förlorat.
Under 1300 talet erövrades M. av osmanerna
och har sedan varit i turkisk ägo. J. Ch-r.
Mindre kreditivet, se K r e d i t i v 3.
Mindre sekreta deputationen, se
Deputation, sp. 744.
Mindre teatern, se Stockholms teatrar.
Minéer, sydarabisk folkstam, som tidigt
grundade ett mäktigt rike i Jemen. Genom
sydarabiska inskrifter, som dock ännu ej äro
fullständigt tolkade, känner man bl. a.
namnet på mer än 20 mineiska konungar. Riket,
länge blomstrande genom vidsträckta
handelsförbindelser, störtades på 600-talet f. Kr.
av sabéerna. K. V. Z.*
Minera, lägga ut minor; anlägga ett
minsystem ; m. el. u n d e r m i n e r a, undergräva;
anlägga mingångar.
Mineral (»underjordisk kropp», av ett
sen-latinskt minåre, gräva, således eg. en
uppgrävd kropp), i strängare mening en i den
fasta jordskorpan färdigbildad föreliggande
kemisk förening (el. gediget grundämne) el.
isomorf (se I s o m o r f i) blandning av sådana.
Till m. i vidsträckt bemärkelse räknas
lämpligen även de i meteoriter ingående
substanserna. I stort sett har varje m. för detsamma
utmärkande kristallisationsförhållanden, viss
kemisk sammansättning och konstanta
fysikaliska egenskaper. Det är dock ej alla m.,
som utgöras av kristalliserad materia; det
finnes även ett fåtal amorfa m. En bergart
(se d. o.) uppbygges av en blandning av korn
av i regel flera olika m. Nästan alla m. äro
fasta kroppar; vid vanlig teinp. äro endast
få m. flytande, näml, kvicksilver, vatten och
de i bergolja i varandra lösta olika
substanserna. Gasformiga ämnen bruka ej upptagas
bland m. Se även Mineralbildning
och Mineralogi. N. Zn.
Mineralbildning. Vid utforskandet av de
lagar, efter vilka m. äger rum, kan man få
vissa hållpunkter av sådana fall, i vilka
naturen i våra dagar låter mineral komma till
stånd inför våra ögon. Av mycket stor
betydelse ha de syntetiskt-experimentella
metoderna, s. k. mineralsyntes, visat sig
vara. Redan i mitten av 1800-talet
framställdes många mineral syntetiskt av särskilt ett
stort antal franska forskare (Daubrée m. fl.).
De resultat, som då erhöllos, voro emellertid
blott kvalitativa, men under de senaste
årtiondena ha de fysikalisk-kemiska
grundvalarna oeh de tekniska hjälpmedlen utvecklats
i så hög grad, att man i många fall är i
stånd att på experimentell väg utforska de
kvantitativa lagarna för m. Av de
mineralsyntetiska undersökningarna o. a.
förhållanden har det framgått, att ett och samma
mi
neral kan uppstå på mycket olika sätt. Så
t. ex. kan ett flertal sulfidmineral
utkristallisera ur silikatsmältlösningar men dessutom
bildas även vid pneumatolys el. avskiljas ur
vattenlösningar o. s. v. Vid undersökningar
över m. kunna därför icke de
kemisk-minera-logiska synpunkterna ensamma bli
utslagsgivande, utan man måste taga hänsyn till under
vilka geologiska förhållanden ett mineral
uppträder för att kunna avgöra på vilket sätt
det i ett visst fall bildats. — De vanliga
sätten för m. äro: 1) Genom utkristallisation ur
en magma (se d. o.), d. v. s. ur en glödhet,
smältflytande lösning (i regel
silikatsmält-lösning). På detta sätt ha (de oomvandlade)
eruptivbergarternas (se Bergart) jämte de
genom magmatisk differentiation bildade
malmernas (se Mal m) mineral bildats. 2)
Genom sublimering. T. ex. stensalt (Na Cl) och
salmiak (H4NC1) vid vulkaner äro ibland
resultat av enkel sublimering. 3) Genom
inverkan av gaser el. ångor på varandra. Ex. härpå
lämnar uppkomsten vid vulkaner av dels
järnglans genom inverkan av flyktig järnklorid på
vattenånga, dels gediget svavel ur en blandning
av vätesvavla och svaveldioxid. El t annat
viktigt ex. härpå är den pneumatolytiska
bildningen av tennsten på tennmalmsgångar
genom reaktion mellan flyktig tennfluorid
och vattenånga. 4) Genom inverkan av gaser
på fasta kroppar. Typiska ex. härpå lämnar
den pneumatolytiska omvandling, som de av
en stelnande magma avgivna gaserna el.
mi-neralisatorerna (se Agents m i n
érali-s a t e u r s) förorsaka i den sidosten, genom
vilken de passera. Därvid kunna bildas
sådana pneumatolytiska mineral som turmalin,
axinit, flusspat, litionit, topas, skapolit m. fl.
5) Genom utkristallisation el. utfällning ur
vattenlösningar. Vid jordytan sker
utfäll-ningen ofta under medverkan av organismer.
F. ö. förekomma bl. a. följ, fall: m. genom
a) Lösningsmedlets avdunstning. Ex. härpå
utgör avsättningen av de geol. formationernas
stensalt- och gipsavlagringar ur havsvatten
genom vattnets avdunstning. Hit kan även
räknas utfällningen av kalciumkarbonat
(kalk-spat och aragonit) ur en lösning av
kalciumbikarbonat genom kolsyrans bortgång, b)
Tryck- och temperaturförändringar.
Lösligheten av ett ämne står i ett sådant beroende
av tryck och temp., att den i regel stiger med
ökat tryck och i de flesta fall även med
stigande temp. Temp:s inflytande är i allm.
större än tryckets. Uppåt genom jordskorpan
strömmande lösningar komma från områden
med relativt högt tryck och hög temp. till
områden med lägre tryck och lägre temp.,
vilket i redan förut mättade lösningar
kommer att medföra en utfällning. Ex. på m. av
detta slag utgör avsättningen av
opalsub-stans (kiselsinter, se d. o.) vid varma källor,
c) Sammanträffande av lösningar av olika
sammansättning. Ett ex. härpå utgör
utfällning av tungspat (bariumsulfat) genom att en
lösning, innehållande kalciumsulfat, blandar
sig med en annan, innehållande bariumklorid.
d) Inverkan av gaser på lösningar. Så kan
t. ex. vätesvavla förorsaka utfällning av
sulfidmineral. e) Elektrolytisk utfällning. f)
Inverkan av lösningar på fasta kroppar. Ex.
härpå lämna många pseudomorfoser (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
