Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Mineralblått—Mineralvatten
88
Den metasomatiska (se d. o. och Malm) m.
i fasta bergarter hör också hit. Vid denna
senare förändras ofta bergartens kemiska
sammansättning starkt, men av närmast
me-tasomatisk natur torde dock i själva verket
även mineralnybildningen vid de vanliga
fallen av bergartsmetamorfos (se d. o.) vara,
t. ex. vid den normala kontaktmetamorfosen
(se d. o.), varvid bergartens ursprungliga
kemiska sammansättning ej lider någon
nämnvärd förändring. — Se även Paragenes
och Vittring. N. Zn.
Mineralblått, namn på flera olika färger,
i synnerhet blandningar av berlinerblått (se
d. o.) med gips, tungspat o. s. v.
Mineralfysik, se Mineralogi.
Mineralfärgämnen, se Färgämnen.
Mineralgarvning, garvning medelst
oorganiska kemikalier, t. ex. kromgarvning,
alun-garvning. Jfr Garvning.
Mineralgång, se Gång 1.
Mineralisatörer, se Agents m i n é r a 1
i-s a t e u r s.
Minerälisk, som tillhör el. är hämtad från
stenriket; som innehåller mineral.
Mineralkemi, se Mineralogi.
Minerälke’rmes, Ke’rmes minerälis,
gammalt läkemedel, som utgöres av en blandning
av svavelantimon (Sb2S3) och antimonoxid
(Sb2O3). Verkar slemlösande vid
luftrörskatarrer. M. tages i dos av 1—5 cg vanl. i form
av bröstpulver (se Gummipulver).
M. liknar till färgen kermeskorn. S. J-n.*
Mineralog [-lä’g], person, som sysselsätter
sig med mineralogi.
Mineralogi, vetenskapen om mineralen. M.
i trängre bemärkelse (systematisk el.
speciell m.) redogör för de enskilda
mineralens utseende, deras fysikaliska och
kemiska egenskaper samt deras förekomst och
bildning. M. i vidsträckt mening (de
mineralogiska vetenskaperna) omfattar dessutom först
och främst den speciella m:s numera
självständiga systervetenskaper kristallografi,
malmgeologi och petrografi (se
dessa ord), av vilka den förstnämnda, som
framvuxit ur vad som tidigare kallades (g e
o-m e t r i s k) kristallografi,
mineralfysik och mineralkemi,
sammanbinder m. med matematiken, fysiken och kemien,
under det att de båda andra ha lika kraftiga
rötter i geologien som i m. Ytterligare höra
till m. i dess vidsträckta betydelse de delar
av den allmänna m., som återstå efter
den nuv. kristallografiens utbrytande därur,
näml, huvudsaki. de allmänna spörsmålen
rörande mineralbildning (se d. o.),
mineralförekomster och mineralsällskap (se Paragenes).
Det äldsta bevarade vetenskapliga arbetet
på m:s område är Theofrastos’ »Om
stenarna», från omkr. 314 f. Kr. Han indelar
mineralen i metaller, stenar och jordarter. De
sista fem böckerna av Plinius d. ä:s »Historia
naturalis» från första årh. e. Kr. handla om
metaller, färger och stenar. Under studiet av
naturvetenskaperna ägnade araberna även
mineralen uppmärksamhet. Avicenna (se d. o.)
indelade i början av 1000-talet mineralen i
de fyra klasserna stenar, malmer, brännbara
kroppar och salter. Denna indelning finnes
även i många mineralsystem under nyare
tiden. Albertus Magnus’ (se d. o.) »De minera-
libus» (omkr. 1262) är det vidlyftigaste och
trots alla sina brister bästa mineralogiska
arbetet från Västerlandet under medeltiden.
En ny tid i m:s historia börjar med Agricola
(se d. o.), som i »De natura fossilium» (1546)
sammanfattade de mineralogiska erfarenheter,
som gjorts av bergsmännen i sachsisk-bömiska
Erzgebirge. Kännedomen om de olika
mineralen, särskilt malmmineralen, ökades
härigenom så väsentligt, att många velat anse
Agricola såsom m:s grundläggare. Då kemien
ännu var mycket outvecklad, dröjde det
emellertid länge, innan m. gjorde några mera
betydande ytterligare framsteg. En för sin
tid utmärkt handbok i m. utgavs av J. G.
Wallerius (1747). Den av de svenska
forskarna från denna tid, som mest främjade m:s
utveckling, var A. F. Cronstedt (se d. o.).
Dennes lärobok i m. av 1758 betecknar en
vändpunkt i m:s historia. Utgående från sina
talrika kemiska försök, som högst väsentligt
ökade kännedomen om mineralens kvalitativa
kemiska sammansättning, framhöll Cronstedt,
att den dittills allmänt brukade indelningen i
jord- och stenarter såsom olika avd. i ett
mineralsystem var ogrundad. I hans arbete
uppdrogs också f. ggn tillbörlig skillnad mellan
enkla mineral och de av en blandning av olika
mineral bestående bergarterna. Dessa senare
uteslöt Cronstedt ur det egentliga
mineralsystemet. Ur detta utrensade han även
för-steningarna av djur och växter, besoarstenar
m. m. Om Torbern Bergmans stora förtjänster
om m. uuder 1700-talet se Bergman, T. O.
A. G. Werner i Freiberg fortsatte den av
Cronstedt påbörjade omskapningen av m. och
utvecklade en för m. lika betydelsefull
verksamhet som för geologien (se d. o.). I och med
det att Romé de 1’Isle och Haüy under
senaste delen av 1700-talet lagt
kristallografiens grundvalar (se Kristallografi)
kunde m. sägas ha blivit en verklig
vetenskap. Av största betydelse för m. blevo de
stora framstegen inom kemien och fysiken
under 1800-talet. Man kom nu småningom
till insikt om att
kristallisationsförhållan-dena, den kemiska sammansättningen och
de fysikaliska egenskaperna äro de
bestämmande karaktärerna hos ett mineral,
under det att de yttre (»naturhistoriska»)
kännemärkena, vid vilka många forskare tidigare
lagt stor vikt, äro av mer el. mindre tillfällig
art. Talrika kvantitativa kemiska analyser
av mineral ha utförts för att utforska dessas
kemiska förhållanden, och ett mycket stort
antal nya mineral (ej sällan innehållande
förut obekanta grundämnen) har upptäckts.
Bland de betydelsefulla insatser, som av
svenska forskare härvid gjorts under 1800-talet,
bör erinras om undersökningarna över dels
pegmatitförekomsternas mineral av Berzelius
och hans lärjungar, J. G. Gahn, A. E.
Nordenskiöld m. fl., dels de rika värmländska
mineralfyndorterna (Långban, Nordmarks gruvor
m. m.) av A. E. Nordenskiöld, L. J. Igelström,
G. Flink, A. Hamberg m. fl. N. Zn.
Mineraloljor, oljor, som framför allt
erhållas genom destillation av bergolja. Jfr
Petroleum.
Mlnerälsyntes, se Mineralbildning.
Mineralvatten, till drycker el. medicinska
bad använda källvatten (jfr K ä 1 1 a), som ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
