Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ming, dynasti - Minghetti, Marco - Mingranat - Mingrelien - Mingrelier - Minho - Miniatyr, Miniatyrmålning - Handskriftsminiatyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Ming—Miniatyr
92
Ming, kinesisk kejsardynasti, regerande
1368—1644. Se Kina, sp. 709.
Minghetti [minge’ti], Marco, italiensk
statsman (1818—86). Var 1848 ett par mån.
arbetsminister i Kyrkostatens
konstitutionella regering. Senare samverkade M. med
Cavour och förberedde
Romagnas anslutning
till Sardinien. Efter
att kortare tider ha
varit inrikes- och
finansminister var han
mars 1863—sept. 1864
premiärminister;
under denna tid ingicks [-septemberkonventionen-]
{+septemberkonventio-
nen+} 1864 med
Frankrike om fransk
utrymning av Rom och
avtalet om regeringens
förflyttning från
Tu
rin till Florens, vilket ledde till M:s
avgång. Sedan var han bl. a. jordbruksminister,
sändebud i London och Wien samt 1873—76
åter premiärminister, varvid han förberedde
alliansen med centralmakterna. M. skrev bl. a.
»Stato e chiesa» (1878) och en biogr. över
Rafael (1885). Led. av sv. Vet.-akad. (1875).
M :s »Discorsi parlamentari» utgåvos i 8 bd
1888—90, hans memoarer, »Miei ricordi», i 3
bd 1888—90. It. biogr. av C. Magni (1894).
Mingranat, krigsv., se Granat.
Mingrèlien, område i Georgien av
federativa ryska sovjetrepubliken Transkaukasien,
mellan Svarta havet i v., floden Ingur i n.
och Rion i s.; 250.000 inv. Bergigt men
fruktbart. Sidentillverkning och vinodling. M.
utgjorde en del av forntidens Kolchis.
Mingrèlier (eget namn Kadsaria), stam av
de sydliga Kaukasusfolken, till större delen i
Mingrelien, omkr. 250,000 pers. De bekänna
sig nu alla till den grek.-kat. kyrkan.
Min-greliskan tillhör sydkaukasiska språkfamiljen
(se Kaukasiska språk).
Minho [mi’njå], flod i n. v. Spanien,
upprinner på Galiciens n. ö. berg, flyter åt s. v.
och s. genom prov. Lugo och sedan åter åt
s. v. genom Orense till Atlanten. Bildar med
sitt stora estuarium gräns mellan Spanien
och Portugal. Längd 275 km, flodområde
17,000 kvkm, farbar för mindre farkoster 40
km. Vänsterbiflod Sil, som upprinner på
Kantabriska bergen.
Miniatyr, Miniatyrmålning (fr.
minia-twe, av lat. mi’nium, mönja, röd färg), eg.
en med »minium» utförd målning el.
teckning. De äldsta m., i antika och medeltida
handskrifter, äro vanl. i relativt litet format,
varför man — felaktigt — härlett ordet
miniatyr ur lat. minor, mindre.
Ilandskriftsminiatyren. Sedan gammalt var
det brukligt, väl närmast av rent praktiska
skäl, att i handskrifter utmärka ingressen till
ett nytt kapitel med röda
begynnelsebokstäver; stundom utskrevs hela den första raden
av kapitlet på detta sätt. Småningom
utvecklades detta bruk därhän, att man dels
utmålade initialerna i guld och färger och
inramade dem med präktiga ornament, dels även
i dem inkomponerade bildframställningar,
som direkt el. indirekt hade avseende på
texten. I samband härmed började man också
illustrera viktigare ställen i texten med
bildframställningar. Åtskilliga från antiken
bevarade handskrifter visa en högt utvecklad
miniatyrkonst (Wienhandskriften av
Dios-korides, från 505 e. Kr.). Under medeltiden
bibehöll man traditionerna från antiken och
kopierade gärna bevarade antika manuskript
(bl. a. av Terentius’ komedier). Samtidigt
uppstod emellertid även en betydelsefull
självständig miniatyrkonst, som utvecklades vid
olika konstcentra, särskilt vid en del kloster
med berömda skriptorier. Betydelsefull är
särskilt den miniatyrkonst, som under
600-och 700-talet uppstod på de brittiska öarna
och som utmärker sig för utomordentligt
praktfull ornamentik och starka färger. Ett
alster av denna (från Canterburyskriptoriet)
ärCodex aureus i Kungl. bibi, (se C
o-d e x). Något senare är den likaledes
betydelsefulla s. k. franko-sachsiska skolan (900-talet),
vars stil utmärker sig för sällsynt klar och
väl avvägd komposition. I dekoren växla
gamla motiv (meander- och flätmönster) med
nordisk, stiliserad djurornamentik. En
utomordentligt vacker handskrift av denna skola,
ett sakramentarium, trol. från klostret
Saint-Amand, bevaras i Kungl. bibi.
Under de följ, seklerna genomlöper
miniatyrkonsten i stort sett ung. samma bana som
bildkonsten i övrigt. På bysantinskt
kulturområde genomgick m. en betydelsefull
utveckling, där traditioner från det antika måleriet
korsas med inflytelser från Orienten. Under
det bysantinska väldets glansperiod (omkr.
1000) utfördes i Bysantion en mängd
praktfulla miniatyrhandskrifter, vilkas bilder
utmärkas av en strängt högtidlig formell
stilisering men trots ueita genomströmmas av
ett utomordentligt intensivt patos. En berömd
dylik är kejsar Basileios II:s (d. 1025)
menolo-gium (nu i Vatikanska bibi.). På den
västerländska konsten utövade denna bysantinska
bildstil periodvis ett mycket stort inflytande.
Särskilt betydelsefull och ingripande är den
starka bysantiniserande strömning, som gör sig
märkbar på 1100- och 1200-talet. Den gotiska
perioden betecknar ett starkt uppsving för
miniatyrmåleriet. Framför allt är Paris en
huvudort både för produktionen av
illuminerade handskrifter och för handeln därmed,
men även i England, Tyskland och Ii alien
framställas sådana av högsta konstnärliga
värde. Särskilt dyrbart utstyrda voro ofta
de liturgiska handskrifterna (missalen,
brevia-rier, antifonarier m. m.). Även de juridiska
handskrifterna, särskilt de bolognesiska, voro
ofta prydda med vackra m., återgivande
kyrkliga el. profana rättshandlingar. — Länge
bibehåller m. sin starkt stiliserade inriktning,
men i och med inbrottet av 1400-talet börjar
en mera realistisk strömning göra sig
märkbar. Dennas huvudoiter äro Nederländerna
och Nordfrankrike. Bland den nya riktningens
bärare märkas Pol de Limbourg och bröderna
van Eyck. Hela 1400-talet igenom utvecklas
den nederländska miniatyrkonsten till allt
högre fulländning; både i konstnärligt och
kulturhistoriskt hänseende höra m. från denna
period till det intressantaste i tidens konst
över huvud. Framför allt verkade många
ryktbara miniatyrister vid de konstälskande
Burgundhertigarnas hov (Simon Marmion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
