Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministeriella mål - Ministeriell konselj - Ministerier - Ministerium - Ministerportfölj - Ministerpresident - Ministerresident - Ministerråd (Kabinett el. Konselj) - Ministerstatssekreterare - Ministerstyrelse - Ministre plénipotentiaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ministeriell konselj—Ministre plénipotentiaire
99
diplomatiska sändebud. Dessa mål kunde (R. F.
§ 11) beredas på sätt konungen funne
lämpligast och skulle ej såsom vanliga
regerings-ärenden föredragas och avgöras i vanligt
statsråd utan i s. k. ministeriell konselj,
bestående blott av utrikesministern (ord.
föredragande) och ett annat statsråd (före 1840 i
regel hovkanslern), men 1885 ändrades detta
därhän, att utrikesministern skulle bereda m.
och att konseljen om dessa skulle utom
föredraganden (helst utrikesministern) bestå av
två statsråd, av vilka statsministern, om han
ej själv var utrikesminister, skulle vara det
ena — alltid i förbundsfrågor och annars, när
han var oförhindrad (§§ 11 och 12). Då
Norges grundlov (§ 28) ej innehöll något annat
om de »norske diplomatiske sager», än att de
voro undantagna från behandling i samlat
statsråd, och Riksakten av 1815 {§ 7)
tydligen för dem förutsatte svensk föredragande,
kommo de svenska m. att även omfatta norska
sådana (»diplomatiske sager»). Genom k.
re-sol. i ministeriell konselj 1835 medgavs åt
norske statsministern el. annan norsk
stats-rådsledamot rätt att närvara i den
ministeri-ella konseljen. Med unionsupplösningen 1905
upphörde naturligtvis detta förhållande. 1909
avskaffades m. som ett särskilt slags
rege-ringsärenden och därmed även den
ministeri-ella konseljen; de avgöras nu i vanligt
statsråd. Föredraganden är såsom förut
utrikesministern. Då m. behandlades i ministeriell
konselj, fingo protokoll om dem för den i
§ 105 föreskrivna granskningen i
konstitutionsutskottet infordras endast i det, som
rörde allmänt kända och av utskottet
uppgivna händelser. Då de överflyttades till det
samlade statsrådet, föreskrevs 1909 i § 9, att
»där rikets säkerhet eller eljest synnerligen
viktiga skäl kräva hemlighållandet av mål,
som angår rikets förhållande till främmande
makt, skall över målet föras särskilt
protokoll». — I § 105 stadgades, att sådana
särskilda protokoll av konstitutionsutskottet
kunna äskas endast i vad angår visst
uppgivet mål. Konungen kan i vissa fall efter
ut-rikesnämndens hörande vägra att efterkomma
utskottets begäran. S. B.*
Ministeriell konselj, se Ministeriella
m å 1.
Ministerier (sing. Ministèriu m),
vanlig utländsk motsvarighet till departement
(statsdepartement) i Sverige. Se
Departement 1.
Ministerium, se Ministerier.
Ministerportfölj, vanl. = statsrådsämbete.
Ministerpresident, ordf, i och främste led. av
en ministär, motsv. Sveriges, Norges,
Danmarks och Finlands statsminister,
premiärministern (prime minister) i Storbritannien
o. a. engelsktalande länder samt Frankrikes
konseljpresident.
Ministerresident (fr. ministre résident),
diplomatisk ämbetsman, numera antingen
ackrediterad som beskickningschef hos ett
främmande lands statschef, med lägre lön och rang
än envoyé, el. innehavare av viss befattning
inom utrikesministeriet; titeln kan honoris
causa tilläggas andra tjänstemän inom
utrikesförvaltningen. Svenska diplomatien har
numera ingen m. Befattningen tillkom enl.
beslut av kongressen i Aachen 1818. S. Lpt.
100
Ministerråd (Kabinett el. Konselj,
se dessa ord), församling av ministrarna till
gemensamma överläggningar inför statschefen
eller under premiärministerns
(konseljpresidentens, se d. o.) ordförandeskap.
I fråga om förekomsten av m. av olika slag
är praxis i skilda länder ytterst växlande.
I England förekomma aldrig konseljer av det
förstnämnda slaget; statschefen deltager
aldrig i ministerråden, utan dessa hållas under
premiärministerns ordförandeskap. I
Danmark brukas ordet m. i motsats till
»statsråd» för att beteckna ett ministärens
sammanträde, som hålles under
konseljpresidentens i st. f. under konungens ordförandeskap
och vars beslut därefter underställas
konungen, men denna form är föga bruklig. I
Frankrike däremot betecknar m. (conseil des
mi-nistres) sammanträde under statschefens
(presidentens) ordförandeskap i motsats till
ministersammanträde (conseil de cabinet). I de
flesta länder behöva ärenden, som ej äro av
stor vikt, ej föredragas i m. av ena eller
andra slaget utan kunna avgöras antingen av
statschefen eller konseljpresidenten i samråd
blott med vederbörande departementschef
eller av denne ensam (det sistnämnda kallas
ministerstyrelse). I Sverige äro
nästan alla ärenden s. k. regeringsärenden och
skola avgöras av konungen i statsrådet; vissa
ärenden, nämligen kommandomål (se d. o.),
avgöras likväl av konungen i närvaro av
endast ett statsråd. Blott några få ärenden
kunna enl. särskilda bestämmelser avgöras
av vederbörande departementschef. Ett under
konungens ordförandeskap hållet m. kallas
i Sverige statsråd (se d. o.).
Statsrådsberedning, en icke lagbestämd, inofficiell
institution i Sverige, är i praxis ett slags m.
utan närvaro av konungen. H. T-n.
Ministerstatssekreterare för
storfur-stendömet Finland, sedan 1834 titel
på den i Petersburg stationerade ämbetsman,
som inför kejsaren föredrog ärenden, som
rörde Finland. Ämbetet upphävdes, då
Finland blev självständig stat, 1917. O. Brn.
Ministerstyrelse, en utländsk
förvaltningsform, varvid beslutanderätten i de flesta
ärenden tillkommer vederbörande fackminister (se
Ministerråd). I Sverige råder i stället
departementalstyrelse (se d. o. och
Erinringar om verkställighet).
Ministre plénipotentiaire [mini’str [-plenipå-täsia’r],-] {+plenipå-
täsia’r],+} fr., »befullmäktigad minister»,
diplomatiskt ombud, som — enl. reglementet ang.
diplomatiska agenters rang, undertecknat 19
mars 1815 av Wienkongressens 8
signatär-makter (bl. a. Sverige) — jämte envoyéer o. a.
hos suveränen (statschefen) ackrediterade
ombud räknas till sändebud av 2:a klassen (l:a
kl. är ambassadör, 3 :e kl. chargé d’affaires). M.
är numera, oftast i egenskap av envoyé
extra-ordinaire och m., ackrediterad som
beskickningschef hos ett främmande lands statschef,
men titeln m. bäres även i vissa
utrikesministerier av avdelningscheferna och motsv.
befattningshavare, varjämte titeln jämväl kan
honoris causa tilläggas andra tjänstemän
inom utrikesförvaltningen. Den svenska
utrikesförvaltningen räknar f. n. (1931) 6
envoyés extraordinaires och ministres
plénipo-tentiaires. S. Lpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
