Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mistel - Mistelväxter - Mistelås - Mister - Misterhult (landskommun) - Misterhult (säteri) - Misterioso - Misti - Mistlur - Mistra (vattendrag) - Mistra (ruinstad) - Mistral, Magistral - Mistral, Frédéric (Frederi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Mistelväxter—Mistral
144
Mistel, Viscum album.
M:s underliga utseende och växtsätt ha
sedan gammalt uppmärksammats och
framkallat vidskepliga föreställningar. I det
gamla Gallien skars den ned under
högtidliga ceremonier, och
i den nordiska
Eddamyten dödas Balder
med en pil av m.
(mistelten; jfr
Balder). På många håll
har den trötts avvärja
sjukdom, förtrollning,
onda väsen m. m., och
i Wales och Bretagne
sättes den därför om
julen upp i hemmen
som skydd; likaså i
England, där en
skämtsed uppstått, sedan
den ursprungliga
meningen glömts: den,
som överraskar en
dam under m., har rätt att kyssa henne. Även
på annat sätt har m. använts såsom
troll-domsmedel (slagruta) och medicin. Litt.:
K. v. Tubeuf, »Monographie der Mistel»
(1923). C. W. v. S.
Mistelväxter, se Loranthaceae.
Mistelås, socken i Kronobergs län, Allbo
härad, vid gränsen mot Jönköpings län; 52,21
kvkm, 567 inv. (1931). Kuperad skogsbygd
vid de sammanhängande sjöarna Lyen,
Hulta-sjön och Rymmen (175 m ö. h.). 535 har åker,
2,851 har skogsmark. Egendom: Tagel. Ingår
i Slätthögs och M. pastorat av Växjö stift,
Allbo kontrakt.
Mister [mi’sto], eng., herr, titel framför
personnamn, då högre titel (lord, sir) ej skall
brukas. Vanl. förk. Mr.
Misterhult, landskommun i Kalmar län,
Tu-naläns härad, vid Östersjön, n. om Oskarshamn;
398,02 kvkm, 5,146 inv. (1931); omsluter i s.
Figeholms köping. Tämligen jämn terräng
med spridda odlade marker mellan
bergknallar, mossar och skog; avvattnas av bl. a.
Solstadströmmen och Virboån. Längs kusten
rikt utbildad skärgård, särskilt i n. 4,250 har
åker, 24,453 har skogsmark. Många stora
egendomar, bl. a. Misterhult (se nedan),
Fåre-bo och Virum, samt byar. Stenhuggerier vid
bl. a. Virbo och Flivik; fiske; lotsplats vid
Kråkelund. M:s församling, som även
omfattar Figeholm (se d. o.), bildar ett pastorat i
Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontr.
Misterhult, säteri i M:s landskommun (se
ovan), Kalmar län; 1,295 har, därav 145 har
åker; tax.-värde 257,000 kr. (1928), tills, m.
underlydande i kommunen 618,900 kr. Godset
bildades av Peder Michelson Hammarskjöld,
som genom donation 1610 erhöll
kronohem-manet Stora M.; det tillhörde släkten till
1700-talets slut. Nuv. ägare: frih. B. von Gamp.
Misterioso [-å’så], it., mus., hemlighetsfullt,
mystiskt.
Mi’sti, vulkan i s. Peru, v. om
Titicaca-sjön; 6,005 m, med en meteorologisk station
5,852 m ö. h.
Mistlur (se M i s t), lur för att, särskilt vid
dimma, avge signaler från segelfartyg.
Mistra, tillflöde till Glommens biflod Rena
i ö. Norge; 57 km. Från övre Trysilälven är
en flottningsled anordnad till M.
Mistra i Grekland.
Mistra’, ruinstad i s. Grekland, 4 km v. s. v.
om Sparta, på sluttningen av Taygetos, med
en romansk-bysantinsk kyrka och ett
bysantinskt palats. Det lämnar f. ö. en åskådlig
bild av den grekisk-bysantinska
arkitekturens och målarkonstens utveckling på 1200—
1400-talet. Byggdes 1248 av Guillaume de
Villehardouin, blev turkiskt 1460 och
förstördes 1825 av Ibrahim pascha. Byn M. hade 739
inv. 1928.
Misträl, Magistral (av lat. magisträlis),
kallas en på franska Medelhavskusten ofta
förekommande häftig och stundom även kall
n. v. vind.
Mistra’1, Frédéric (provens. F r e d e r i),
provensalsk skald, Nobelpristagare (1830 8/9—
1914 25/3). M. var bondson från Maiano (fr.
Maillane), nära Arles, dit han återvände 1855
efter studier i
Avignon och Aix. 1858
lärde han i Paris
känna Lamartine, som
blev hans förnämste
litteräre
vapendraga-re. Tills, m. sex
andra nyprovensalska
författare grundade
han 1854
Feliberför-bundet (se d. o.). Det
främsta alstret på det
nyprovensalska
språket är M:s strofiska
bondeepos i 12
sång
er, »Mirèio» (fr. »Mireille»), som utkom
1859 (sv. övers. 1904). Det är en bred
folk-livsskildring av klassisk hållning. Värdigt vid
sidan av detta idylliska nationalepos står hans
fiskarepos »Calendau» (fr. »Calendal», 1867),
som skildrar andra, mera heroiska sidor av
provensalskt liv med samma ursprungliga
inlevelse. I rent lyrisk form har M. lovprisat
sin hembygd i flera diktsamlingar: »Lis isclo
d’or» (fr. »Les iles d’or», 1889), »Lou pouèmo
döu Rose» (fr. »Le poème du Rhöne», 1897)
och »Lis Oulivado» (fr. »Les Olivades», 1912).
En mäktig novell från Avignon är hans
»Nerto» (1884), en historisk tragedi på vers
är »La rèino Jano» (1890), och ett för
ny-provensalskan grundläggande verk är hans
stora dialektordbok »Lou tresor dou
feli-brige» (1878—86). Sina memoarer utgav han
1906. Till stor del M:s verk är
hembygdsmu-seet i Arles, för vilket han använde det halva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
