Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Mohnike—Moissi
202
ska polarstationen Bossekop i Alten (1883).
Bland hans arbeten märkas »Klimatabeller
for Norge» (1895—1906), studier över
hypso-metern som lufttrycksmätare och dess
användning vid bestämmande av
tyngdkorrek-tioner, vilket arbete gav impulsen till andra
forskares undersökningar om
tyngdkraftsför-hållandena över världshaven. M:s mest kända
arbete torde vara hans tills, m. C. M. Guldberg
utgivna ȃtudes sur les mouvements de
Fat-mosphère» (2 bd, 1876, 1880), vari
grundlagarna för luftens rörelse först härleddes. M.
gjorde en betydande insats inom det
internationella samarbetet på meteorologiens
område och ökade genom ett flitigt
populärvetenskapligt författarskap i hög grad
allmänhetens intresse för denna vetenskap. Led.
av sv. Vet.-akad. (1903). A. Å.
Mohnike [må’-], G o 111 i e b Christian
Friedrich, tysk översättare (1781—1841),
konsistorialråd i Stralsund, översatte Tegnér
m. fl. svenska författare. 1840 fick M. Sv.
akad:s stora guldmedalj.
Moholm, se M o (i Skaraborgs län).
Mohr [mår],Joseph Franz, tysk
hymnförfattare (1792—1848), katolsk präst i
ärkestiftet Salzburg. M. diktade 1818 den
världsbekanta julsången »Stille Nacht, heilige
Nacht» (i sv. övers, införlivad med »Nya
psalmer», 1921). E. N. S-g.*
Mohrenheim [må’rønhäim], Arthur P a
v-lovitj de, baron, rysk diplomat (1824—
1906). Var 1869—82 ryskt sändebud i
Köpenhamn, 1882—84 ambassadör i London och
1884—97 i Paris, där han hade stor andel i
rysk-franska alliansens tillkomst.
Mohrungen [må’ronøn], stad i östpreussen;
4,922 inv. (1925). Där segrade en fransk kår
under Bernadotte 25 jan. 1807 över en rysk.
Mohög, mek. verkstad, gjuteri m. m. i
Sköns-mons niunicipalsamhälle, Medelpad; ägare:
a.-b. M:s mek. verkstad (aktiekap. 275,000
kr., 70—80 arb.), som även av kronan
arrenderar torrdocka m. m. vid Gustavsvik (se d. o.).
Moi, se Bortre Indien, sp. 910.
Moinaux [m<yanå’], G., se Courteline.
Han dog 1929.
Moira [må’jra] (grek. moi’ra), »del», »lott»,
livslott och varje människas oundvikliga lott:
döden. Hos Homeros innebär ordet en allmän
föreställning om människans öden, vilken
därför ibland träder i motsats till gudarnas
världsstyrelse, ibland underordnas denna.
Endast på ett ställe uppträda personifierade
moirer, som spinna människornas öden. Hos
Hesiodos är personifikationen fullt
genomförd: de tre moirerna, nattens döttrar, äro
K 1 o t h o, den som spinner, L a c h e s i s, den
som avmäter, A t r o p o s, den oavvändbara,
senare den som avklipper livstråden. Platon
låter dem sittande på höga troner vid
slän-dans gång till sfärernas harmoni sjunga ödets
sång om det förflutna, det närvarande och
det kommande. Människans öden tänkas
bragta henne som gåvor av moirerna vid
hennes födelse (t. ex. i Meleagrossagan; se M
e-1 e a g e r), vilket bevarats i modern grekisk
folktro. De ha även beröringspunkter med
dödens och vedergällningens gudamakter (t. ex.
e r i n y e r). I grekisk bildande konst
framställas de som allvarliga kvinnor, vanl. med
vissa attribut (se bild 22 vid Grekisk
konst). — I romersk mytologi heta
ödets gudinnor parcae. Se Parcer; jfr
Fatum. M. Pn N-n.
Moira [milPro], earl av, se H a s t i n g s, F r.
Moiré [mcoare’], fr., se Moaré.
Moirer [må’j-], se Moira.
MöPris, M o é r i s, forntida sjö i Egypten;
utfyllde urspr. trol. större delen av
Fajum-bäckenet. Herodotos anger dess omkrets till
3,600 stadier (712,8 km). Dess vattenspegel
skall enl. beräkningar ha stått 22,5 m över
Medelhavets. JfrBirket e 1 - K a r ü n.
Moissac [mcoasa’k], stad i fr. dep.
Tarn-et-Garonne, s. v. Frankrike, 60 km n. n. v. om
Toulouse, vid Tarn och Garonnekanalen; 7,435
inv. (1926). M. (gr. 700—800-talet) har
uppvuxit kring ett benediktinkloster i romansk
stil, ett av Frankrikes vackraste.
Klosterkyrkan Saint-Pierre har en magnifik portal (se
Fransk konst, bild 16).
Moissan [mcoasä’], Henri, fransk kemist
(1852—1907). Var 1886—1900 prof, vid École
de pharmacie, från 1900 vid univ. i Paris. M.
är berömd främst för den med
utomordentliga experimentella
svårigheter förenade
första
framställningen av fluor (se d. o.)
och nya föreningar
därav. Vidare inledde
M. genom den av
honom konstruerade
elektriska
Ijusbågsug-nen (se Elektrisk
ugn) studiet av
kemiska reaktioner vid
höga temp.; själv
framställde han med
dess hjälp karbider
(kalciumkarbid, karborundum o. a.), nitrider
och silicider. M. belönades med 1906 års
Nobelpris i kemi. G. S-ck.
Moissi [mäPsi], Alexander, österrikisk
skådespelare av italiensk börd (f. 1880). M.
debuterade 1903 i Prag och har sedan 1905
huvudsaki. varit fäst vid Max Remhardts
teatrar i Berlin och
Wien samt deltagit i
hans utländska
gästspel, bl. a. i
Stockholm 1911 och på
senare år även i
Amerika. M. har också i
stor utsträckning
ägnat sig åt enskilda
gästspel i och utom
Tyskland och
Österrike, bl. a. i Moskva,
Stockholm 1921 och
London 1930. Bland
M:s roller märkas
Orestes (Aischylos), Oidipus (Sofokles), Envar
i »Det gamla spelet om Envar», Hamlet,
Romeo, Frans Moor i »Rövarbandet», Fiesco,
Figaro i »Figaros bröllop», Osvald i
»Gengångare», Fedja i »Det levande liket»,
Dube-dat i »Doktorns dilemma» och Paracelsus. M.
är en av den moderna tyskspråkiga teaterns
intressantaste gestalter. Med sin underbara
stämma och sina uttrycksfulla ögon griper
han oftast omedelbart och mänskligt äkta
men kan ock falla för koketteri. G. K-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>