Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moitié - Moivre, Abraham de - Moji - Mokattambergen - Mokett - Mokka - Moksa el. Mukti - Moksja - Mol - Mola, Druvbörd - Mola, Pier Francesco - Molander, Clas Herman - Molander, Emma Aurora - Molander, Gustaf Harald - Molander, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Moitié—Molander, H.
204
Moitié [mcoatie’], fr., eg. hälft; någons dam
el. kavaljer till bords, vid dans o. dyl.; även
motspelare i teaterstycke el. kortspel.
Moivre [mmävr], Abraham de, fransk
matematiker (1667—1754). Flydde efter
Nan-tesiska ediktets upphävande 1685 till London
och bosatte sig där. M. var skiljedomare i
den ryktbara tvisten mellan Leibniz och
New-ton om prioritetsrätten till
differentialräkningens upptäckt. M:s namn är knutet till
en för läran om komplexa funktioner mycket
viktig trigonometrisk formel. T. B.
Moji, stad på n. udden av jap. ön Kyushu,
mitt emot Shimonoseki på Hondo; 103,100 inv.
(1929). M. har snabbt utvecklats till Japans
förnämsta kolexporthamn.
Moka’ttambergen, se Kairo, sp. 121.
Moke’tt (fr. moquette), mångfärgad
sam-metsvävnad till möbelbeklädnad. M.
tillverkas på samma sätt som brysselmattor (se
Brysselmatta) men av finare material
och med knivförsedda nålar, som till tofsar
avskära de för brysselvävnaden eljest
karakteristiska öglorna. Tryckmokett är en
imitation. G. A. W.*
Mokka, se Mocka.
Mok$a el. M u k t i, skt, »befrielse»,
»förlossning», den slutgiltiga förlossningen ur
kretsloppet av ständig död och återfödelse
(samsära, se d. ö.). Enl. den åtm. tidigast
framställda åsikten äro offrandet och efterlevandet
av den vediska rituallagen den enda väg, som
leder till förlossning och salighet
(karma-märga, gärningarnas, offrens väg). Kanske
lika gammal men senare framträdande är
jnänamärga, vetandets väg, som leder till m.
genom ernående av fullständig insikt om de
högsta tingen. M. blir för buddisten dets. som
ingåendet i nirväna (se d. o.), för vedäntisten
själens uppgående i brahman. M. kan inträda
redan i detta livet, och den, som nått m., är
ej längre till sitt egentliga jag av denna
världen. Viktigast för ernående av det
fullkomliga vetandet, som leder till m., är den i flera
olika stadier uppdelade meditationen. — Nyare
visnuitiska och en del av de äivaitiska
sekterna anse, att endast bhaktimärga,
hängivenhetens väg, leder till moksa (se vidare
B h a k t i). J. Ch-r.
Moksja, högerbiflod till Oka, i mell.
Ryssland; upprinner n. v. om Penza; 618 km lång,
segelbar 425 km.
Mol, kem., dets. som grammolekyl (se d. o.).
Mo’la, lat., Dru vbörd, sjuklig förändring
av befruktat människoägg, varvid åderhinnans
fransar förvandlats till klara blåsor, i smått
liknande druvklasar. Något foster finnes vanl.
ej i dylika ägg. De avgå oftast i 3:e—4:e
månaden under stundom livsfarliga blödningar.
Oregelbundna underlivsblödningar efter m.
kräva sakkunnig undersökning. Bvn.
Mola [må’la], Pier Francesco,
italiensk målare (1612—omkr. 1666). Arbetade
bl. a. i Rom åt drottning Kristina. M., som
mest påverkats av Albani, målade såväl
fresker som stafflibilder, ofta figurrika scener i
landskapsmiljö, t. ex. »Johannes Döparens
predikan» (privat ägo, Florens). H. C-l.
Mola’nder, Clas Herman, frih.,
finländsk ämbetsman (1817—97). Blev 1858
direktor för generalguvernörskansliet, 1865
guvernör i Tavastehus län, 1869 led. av senatens
ekonomiedep. och var 1871—97, under tre
kejsare, framgångsrik chef för finanserna.
Guldmyntfoten infördes 1877—78, och planerna på
en unifiering med det ryska tull- och
myntväsendet i början av 1890-talet
tillbakavisades av honom. M. adlades 1863 och blev frih.
1887. H. E. P.
Mola’nder, Emma Aurora, pianist (f.
1876 12/e), elev av Hilda Thegerström och
Teresa Carreno. Har ofta låtit höra sig på
konserter i in- och utlandet. Öppnade 1917
eget pianoinstitut. T. N.
Mola’nder, Gustaf Harald,
filmregissör och skådespelare (f. 1888 18/n), son till H.
M. Han var 1907—09 elev vid Dramatiska
teatern, 1909—11 anställd vid Svenska
teatern i Helsingfors, 1911—13 vid Intima
(sedermera Komedi-)teatern och 1913—26 vid
Dramatiska teatern, 1921—26 även som
elevskolans föreståndare. M. framträdde 1920
också som filmregissör och är från 1923
anställd hos Svensk filmindustri. M.
utmärker sig som skådespelare för framställningens
ädelhet och värme i en, särskilt vad
deklamationen beträffar, sällsynt väl skolad form.
Bland hans roller märkas Envar i »Det gamla
spelet om Envar», Hamlet, Prospero i
»Stormen», Aladdin, Sang i »över förmåga» och
Advokaten i »Ett drömspel». M:s filmer, bl. a.
»Mälarpirater», »Ingmarsarvet», »Till
österland» och »Charlotte Löwensköld»,
kännetecknas av naturlig ton, humor, kultiverad
stil och äkta känsla. M. var 1910—18 g. m.
skådespelerskan Karin M. (se d. o.). G. K-g.
Mola’nder, Harald, regissör, teaterledare
och författare (1858—1900). M. studerade
1877—81 i Uppsala, var 1884—86 regissör
vid Nya (sedermera Svenska) teatern, ledde
1886—93 Svenska
teatern i Helsingfors och
därefter tills, m. E.
Grandinson
teateragentur i Stockholm
samt var 1896—98
regissör vid Vasateatern
och från 1898 vid
Svenska teatern. M.
ordnade och förestod
teater- och musikavd.
på
Stockholmsutställningen 1897 och
översatte 1899
mönstergillt »Cyrano de Berge-
rac» (E. Rostand). Bland M:s egna, förträffligt
byggda men ytliga teaterstycken märkas den
förtjusande enaktaren »Rococo» (1882),
»Furstinnan Gogol» (1883), »Vårflod» (1884), alla
uppf. på Dramatiska teatern, »Beatrice»
(1887), »Flirtation» (uppf. på
Djurgårdsteatern 1893) och den efter hans egen livfulla
och spännande roman om Lars Wivallius, »En
lyckoriddare» (1896), dramatiserade
äventyrs-komedien med samma namn (uppf. på
Svenska teatern 1900). M:s »Strödda skizzer och
berättelser» utgåvos postumt (1901). — M.
bildade såsom naturalismens förste svenske
regissör epok och skola. Hans styrka låg i
iscensättningen och samspelet, knappast i den
individuella instruktionen. Fantasi, esprit,
stil och smak utmärkte i sällsynt grad M:s
rent intellektuella konst, som dessutom
byggde på en solid grund av vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
