- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 14. Meyerbeer - Nyfors /
209-210

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

209

Moldenhawer, J. J. P.—Molekylarvolym

210

Moldenhawer, J o h a n n Jakob Paul,
tysk botanist (1766—1827), prof, i botanik vid
univ. i Kiel. Utgav bl. a. »Beiträge zur
Ana-tomie der Pflanzen» (1812). Jfr även B o t
a-n i k, sp. 979.

Moldöen, Moldöy, se M å 1 ö y.

Molé [måle’], Louis Mathieu, greve,
fransk statsman (1781—1855). Avancerade
hastigt under Napoleon, blev justitieminister
1813 och efter Bourbonernas återkomst pär.
M. var 1817—18 marinminister och tillhörde
sedan oppositionen; efter julirevolutionen var
han aug.—nov. 1830 utrikesminister. Han
mottog april 1836 utan entusiasm posten som
konseljpresident och utrikesminister, blev snart
oense med Guizot men styrde i bästa
samförstånd med Ludvig Filip utan större
självständighet; efter ett valnederlag avgick
ministären mars 1839. M. lämnade politiken efter
statskuppen dec. 1851. — Monogr. av H. de
Noailles (4 bd, 1922—25). A. A-t.

Molekyl (av lat. mole’cula, dimin. av lat.
möles, massa), den minsta individuella
mass-partikeln av en kemisk förening, som har
samma sammansättning som föreningen i sin
helhet (se Molekylarteori). G. S-ck.

Molekylärattraktioner, se Attraktion,
sp. 471.

Molekylärbyggnad, se Konstitution 2.

Molekylärkrafter, attraktionskrafter,
verksamma mellan molekyler. Hit hör kohesionen
(se d. o.), i en gas ofta kallad van der
Waal-ska krafter och orsaken till avvikelser från
de enkla gaslagarna (se Gas, sp. ,415). Hit
kunna också räknas de krafter, som
sammanhålla molekylerna i en molekylförening (se
d. o.). M. ha mycket ringa räckvidd; denna
är av samma storleksordning som molekylens
egna dimensioner. Man söker numera
återföra m. av alla slag till krafter mellan
elektriska laddningar. G. S-ck.

Molekylärpump, Molekylär Luftpump,
fys., se Luftpump.

Molekylärrefraktion för en kemisk förening
är en funktion av föreningens
brytningsexpo-nent (se Ljusbrytning och Re f r
akti o n) och dess molekylarvolym. På grund av
den förra storhetens samband med ämnets
dielektricitetskonstant och i anslutning till
nyare teorier rörande atomernas byggnad
(se Atom) har studiet av m. blivit ett
viktigt hjälpmedel vid utforskandet av
molekylernas struktur. G. S-ck.

Molekylärrörelse. I en gas röra sig
molekylerna med mycket stora hastigheter, vilkas
riktning oupphörligt förändras på grund av
kollision med andra molekyler. Även i en
vätska befinna sig molekylerna i livlig
rörelse, likaså i vätskan lösta, kolloidalt lösta
eller uppslammade, ej alltför stora partiklar
(se B r o w n s m.). I en fast kropp slutligen
intaga molekylerna på det hela taget fixa
platser, ehuru förekomsten av diffusion och
kemiska reaktioner i fasta ämnen vittnar om
en viss förmåga av rörelse även här. G. S-ck.

Molekylärteori, teori för materiens
struktur, enl. vilken denna består av fria
partiklar, molekyler, själva i allm. sammansatta av
mindre partiklar, atomer. M:s upphovsman
var A. Avogadro (se d. o.) 1811, vars arbeten
dock förbisågos och förblevo obeaktade till
1858, då S. Cannizzaro (se d. o.) framhöll
mo

lekylbegreppets betydelse för besvarandet av
viktiga men olösta kemiska problem. — Att
den gasformiga och den i en vätska upplösta
materien bilda fria molekyler är ställt utom
allt tvivel; på antagandet härom vila den
ki-netiska gasteorien (se d. o.) och läran om
lösningars osmotiska tryck (se d. o.). Även
vätskor bestå av individuella molekyler, vilket
bl. a. visar sig däri, att avlägsnandet av en
molekyl ur vätskan (genom förgasning)
kräver en betydligt mindre energimängd än
sön-derdelningen av molekylen i dess
beståndsdelar. Undersökningen medelst röntgenanalys
av kristalliserade ämnen har visat, att
begreppet molekyl här har förlorat sin betydelse
av föreningen av vissa individuella atomer.

En storhet av fundamental betydelse inom
alla områden av fysik och kemi är antalet
molekyler i en grammolekyl (se d. o.), det s. k.
Avogadroska (även Loschmidtska) talet, se
Avogadros lag. Beträffande nyare
åsikter om molekylernas bildning av atomer och
deras byggnad se Atom, sp. 456 (se i övrigt
Molekylärrefraktion och
Spektrum). G. S-ck.

Molekylärvikt, även Molekylvikt,
vikten av en molekyl i samma enhet, vari
atomvikterna angivas. För gaser bestämmes m. på
grundval av gasernas allmänna
tillstånds-m

ekvation (se Gas), pv = jjRT, varav
framgår, att en bestämning av samhöriga värden
på gasens tryck p, volym v, vikt m och
absoluta temp. T leder till kännedom om
mole-kylarvikten M. Av äldre metoder har den
efter Dumas-Regnault benämnda på senare
tid utvecklats och förfinats, särskilt genom
en högt uppdriven vakuumteknik. Vid
noggranna bestämningar måste hänsyn tagas till
de reala gasernas avvikelser från det ideala
gastillståndet, för vilket ovanstående formel
gäller. Precisionen vid dessa metoder är
numera så långt driven, att man på denna väg
kunnat bestämma många grundämnens
atomvikter med samma noggrannhet som med
kemiska metoder. En fortfarande rätt mycket
använd, snabb, ehuru ej särskilt noggrann
metod angavs 1878 av V. Meyer; den är
avsedd för fasta och flytande ämnen, som
vid upphettning förgasas i ett luftfyllt kärl,
varvid ångan utdriver en lika stor luftvolym,
som uppmätes.

Sedan gaslagarna av J. H. van’t Hoff visats
gälla även för lösningars osmotiska tryck (se
Osmotiskt tryck), har man i studiet av
denna o. a. därmed sammanhängande
egenskaper hos lösningar funnit ett medel att
bestämma lösliga ämnens m. Framför allt är
det lösningarnas kokpunktsförhöjning och
fryspunktsnedsättning, som fått användning;
varje lösningsmedel karakteriseras av
»molekylär kokpunktsförhöjning» (resp,
fryspunktsnedsättning), som är den höjning av vätskans
kokpunkt (resp, fryspunktens nedsättning),
som inträder, då en grammolekyl av ett ämne
löses i 1,000 g lösningsmedel, varmed
sambandet är givet mellan m. och dessa rätt
noggrant mätbara egenskaper. G. S-ck.

Molekylarvolym av en kemisk förening är
volymen av en grammolekyl (se d. o.) därav
och erhålles genom division av molekylvikten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 24 17:28:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdn/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free