Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molekylarvolym - Molekylarvärme - Molekylföreningar - Molekylspektrum - Molekylära föreningar - Molenaer, Jan Miense
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Molekylarvärme—Molenaer
212
med den spec. v. Gaser, för vilka de enkla
gaslagarna approximativt gälla, ha alla
samma m., 22,4 1 vid 0° C och 760 mm, ehuru deras
molekylers egenvolymer kunna vara mycket
växlande. Orsaken härtill är, att i en gas
molekylerna äro mycket små i förhållande till
avståndet mellan dem. Ju mer kondenserad
materien är (komprimerade gaser, vätskor,
fasta kroppar), dess mer är dess m. ett mått
på molekylernas egenvolym. M. kan för en
kemisk förening beräknas genom addition av
för de ingående atomerna individuella
karakteristiska konstanter. G. S-ck.
Molekylärvärme, den värmemängd, som
åtgår för att uppvärma 1 grammolekyl av ett
ämne 1°; det utgör produkten av ämnets
molekylvikt och dess spec. värme. Man skiljer
mellan m. vid konstant tryck cp och m. vid
konstant volym cv; för en ideal gas är deras
skillnad lika med gaskonstanten 2 kal., för
vätskor och fasta kroppar betydligt mindre.
För enatomiga gaser (ädelgaser, kvicksilver)
är cv vid alla temp. — 3 kal. och cp/c — 1,67,
för tvåatomiga gaser (luft, väte, koloxid o. a.)
är Cv ung. 5 och föga föränderlig med temp.,
Cp/ = 1,41, för fleratomiga gaser (ammoniak,
metan, acetylen o. a.) är cv= 6,5—8 och stiger
med temp., ep/c — 1,8—-1,2. För fasta
föreningar gäller approximativt en av F.
Neu-mann (1831) och H. Kopp (1864) fastställd
empirisk regel, enl. vilken föreningens m. är
lika med summan av de ingående
grundämnenas atomvärme (se d. o.), varvid för de
flesta elementen detta i överensstämmelse med
Dulong-Petits regel (se D u 1 o n g, P. L.)
sättes = 6,2, för de lättare metalloiderna
individuella, mindre värden insättas. Kopps regel
kan betraktas som en generalisation av
Dulong-Petits och uttalar då, att en förenings
genomsnittliga atomvärme (= m., dividerat
med antalet atomer i föreningen) är konstant
och ung. = 6,2.
Atom- och molekylarvärmets variation med
temp., som icke förutses av den äldre teorien,
har på senare tid bearbetats från
kvantumteo-retisk ståndpunkt av W. Nernst, A. Einstein,
P. Debye o. a., varvid ett samband erhållits
mellan atomvärmet, den absoluta temp. och
atomens svängningstal, en för varje
grundämne karakteristisk konstant, vars värde
bestämmes av elementets optiska, elektriska och
elastiska egenskaper. Bl. a. har Debye visat,
att atomvärmet vid låga temp. är
proportionellt mot tredje potensen av den absoluta
temp., en av erfarenheten i många fall
bekräftad sats. G. S-ck.
Molekylföreningar, äldre benämning på
kemiska föreningar av »mättade» molekyler, i
vilka atomernas bindningsförmåga enl. den
äldre valensläran borde vara helt i anspråk
tagen men som icke desto mindre binda
varandra med kemiska krafter. Ett typiskt ex.
är föreningen av kaliumklorid och
platina-klorid, 2KC1. PtCh, enl. nyare uppfattning
K2PtCl8. M. utgöra i verkligheten flertalet av
den oorganiska kemiens föreningar; deras
studium har medfört en ny uppfattning av den
kemiska valensens natur (se V a 1 e n s 1 ä r a och
Werner, A.), och den nyare atomteorien
slutligen återför deras bildning till samma
orsaker som de enkla föreningarnas, näml,
uppkomsten av elektrostatiska krafter i
samband med förändringar, som inträda i
atom-elektronhöljena. G. S-ck.
Molekylspektrum, Bandspektrum, se
Spektrum.
Molekylära föreningar, se
Molekylföreningar.
»Gosse, som blåser flöjt.» Målning av Judith Leyster.
I Nationalmuseum.
Molenaer [må’lenär], Jan Miense,
holländsk genremålare (omkr. 1600—68). Var i
hög grad påverkad av bröderna Hals. 1636
gifte han sig med Judith Leyster (se nedan)
och flyttade till Amsterdam men bosatte sig
1648 åter i Haarlem. I Amsterdam målade
han 1637 »Familjefest», ung. i Dirk Hals’ art,
med 40 elegant målade figurer. En
»Familjebild» från ung. samma tid, »Ung man och ung
dam musicerande i ett gemak» (National
gal-lery i London) och »Musicerande dam»
(Amsterdams riksmuseum) tillhöra M:s få arbeten
ur de högre klassernas liv. M. hämtar ofta
sina motiv från böndernas liv och skildrar
deras bröllopsfester o. dyl., ibland med
grovkornig humor. I Nationalmuseum finnes ett
»Bondbröllop», i Stockholms högskola en stor,
förträfflig »Lantlig fest i en bykrog», trol. från
1659. — M:s hustru, Judith Leyster
(omkr. 1600—60), var en av Frans Hals’ bästa
elever. Hennes tavlor, framställande vanl.
enstaka personer, som dricka el. behandla något
instrument, ha ofta tillskrivits Frans Hals
och såldes som hans verk. Sedan C. Hofsteede
de Groot lyckats dechiffrera hennes förut
olösta monogram (ett J och ett L med en
stjärna), har man kunnat sammanställa
hennes arbeten, av vilka de bästa finnas i
Amsterdam, Berlin, Haag och i Nationalmuseum,
Stockholm, »Gosse, som blåser flöjt» (hennes
yppersta arbete, förr tillskrivet Frans Hals,
senare J. de Bray). — Den medelmåttige
landskaps- och genremålaren K 1 a e s M. (före
1630—76) var trol. bror till J. M. M. O. G-g.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
