Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montanister - Montanus - Montanvax - Montargis - Montauban - Montauban el. Cousin-Montauban - Mont aux sources - Montbéliard - Mont Beuvray - Mont Blanc - Montcalm, Louis Joseph - Montceau-les-Mines - Mont Cenis - Montclair - Montdidier - Mont Dore - Monte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Montanus—Monte
274
ganiserade sig som en egen kyrka, bortskar
en del hedniska utväxter och blev bärare av
den urkristna strängheten på askesens och
kyrkotuktens område. I denna form vann
montanismen Tertullianus. Den fortlevde i
Mindre Asien, tills Konstantin ingrep mot
den (300-talet), samt i Afrika in på 400-talet,
då Augustinus återförde dess rester till den
katolska kyrkan. (G. A-n.)
Montänus, sektstiftare, se Montanister.
Montänvax är ett ceresin (se d. o.)
närstående ämne, som fås ur brunkol genom
extrak-tion med bensin. Det smälter vid 80° C samt
ersätter ceresin och paraffin vid tillverkning
av ljus, bonvax, skokräm m. m. I. B.
Montargis [mätar^i’], stad i fr. dep. Loiret,
100 km s. s. v. om Paris, vid föreningen av
Loing-, Briare- och Orléanskanalerna; 12,129
inv. (1926). Madeleinekyrkan är delvis från
1100-talet.
Montauban [måtåbä’], huvudstad i fr. dep.
Tarn-et-Garonne, ligger vackert vid Tescous
förening med Tarn, 45 km v. om Toulouse;
28,829 inv. (1926). Biskopssäte. En märklig
bro (uppf. 1303—16) förenar M. med
förstaden Ville Bourbon. Bibliotek och museum
(huvudsamling av målaren J. Ingres’ arbeten;
han var född i M.). — Grundades 1144, blev
1570 en av hugenotternas »säkerhetsplatser»;
belägrades 1621 av Ludvig XIII men gav sig
först 1629, varefter Richelieu lät rasera
befästningarna.
Montauban [mätåbä’] el. C o u s i n - M o
n-t au b a n, se Palikao.
Mont aux sources [måt å so’rs], högsta
toppen bland Drakbergen (se d. o.), Sydafrika.
Montbéliard [mäbeliä’r], ty. Mömpelgard,
stad i fr. dep. Doubs, Franche-Comté, vid
Rhöne—Rhenkanalen och föreningen av
Li-saine (Lusine) och Allaine, 15 km s. om
Belfort; 10,292 inv. (1926), mest protestanter.
S:t-Martinkyrkan (1600-talet) är
protestantisk. M. domineras av slottet (nyuppf. 1751,
två torn från 1400- och 1500-talet), nu kasern.
Urtillv., bryggerier m. m. — På 1000-talet
huvudort i ett grevskap under fransk
överhöghet, hörde M. 1397—1793 till Württemberg
och avträddes 1801 till Frankrike. M. är
starkt befäst och utgör tills, m. Belfort spärr
i Trouée de Belfort (Burgundiska folkporten).
Mont Beuvray fmä bövrä’], se B i b r a c t e.
Mont Blanc [må blä’], »vita berget»,
Europas högsta bergmassiv, i Västalperna, på
gränsen mellan Frankrike, Italien och Schweiz.
Det är 50 km långt och omkr. 15 km brett
samt begränsas i n. v. av Chamonixdalen, i
s. ö. av Dora Balteas källfloder. Förutom den
högsta toppen (4,807 m), över vilken gränsen
mellan Italien och Frankrike går fram,
märkas Döme du Goüter (4,303 m), M. de
Cour-mayeur (efter 1927 Benito Mussolini, 4,748
m), Mont Maudit (4,465 m), M. du Tacul (4,248
m), Aiguille du Géant (4,014 m), Aiguille du
Midi (3,842 m), Aiguille verte (4,121 m) och
Aiguille d’Argentière (.3,902 m). Av de 29
gla-ciärerna äro de ‘förnämsta Glacier
d’Argen-tière, Mer de Glace och Glacier des Bossons
på franska sidan, Brenvaglaciären på den
italienska. M:s högsta topp bestiges vanl.
från Chamonix över skyddshyddan les Grands
Mulets eller från Courmayeur på ital. sidan.
De första bestigningarna företogos 8 aug.
1786 av byläkaren M. Paccard och föraren J.
Balmat från Chamonix samt 1787 av Balmat
och naturforskaren H. B. de Saussure från
Genève. Bergbanor gå från Chamonix till
Montenvers (1,914 m) vid Mer de Glace,
Aiguille du Midi (färdig till Les Glaciers,
2,664 m) samt från Le Fayet-Saint-Gervais till
Glacier de Bionnassay (2,400 m). Nära toppen
av M. (Refuge Valot, 4,362 m) ligger ett
meteor, observatorium. Se bilder vid art. A
1-p e r n a, Glaciär och Italien. O. Sjn.
Montcalm [mäkadm], Louis J o s e p h,
markis de, fransk krigare (1712—59). Deltog
som infanteriöverste i österrikiska
tronföljds-kriget 1742—48, blev 1749 kavalleriöverste
samt 1756 maréchal de camp och
överbefälhavare i Kanada. Där ledde han med stor
skicklighet försvaret mot engelsmännen men
understöddes klent av den franska
koloniförvaltningen. Vid försvaret av Quebec mot
general Wolfe blev M. vid dennes stormning av
Abrahamshöjderna utanför staden dödligt
sårad, liksom även Wolfe, och avled 13 sept.
1759. Ett gemensamt monument över de båda
hjältarna restes på slagfältet 1827. Litt.: F.
Parkman, »M. and Wolfe» (2 bd, 1884—86);
fransk biogr. av T. Chapais (1911). (V. S-g.)
Montceau-les-Mines [mäså’-lä-mi’n],
industristad i fr. dep. Saöne-et-Loire, vid Canal du
Centre, 15 km s. s. v. om Le Creusot; 26,606
inv. (som kommun, 1926). Centrum för
Blan-zykolfältet. Järn- och kopparverk m. m.
Mont Cenis [må son?], pass i Västalperna,
på gränsen mellan Frankrike och Italien,
mellan Arcs och Dora Riparias dalgångar, 2,087
m ö. h. över passet för den av Napoleon I
1802—10 anlagda landsvägen från
Lansle-bourg till Susa. Sedan 1871 Mont
Cenis-tunneln öppnats, har trafiken över passet
avtagit. Denna 13,6 km långa tunnel på
järnvägen Modane—Bardonecchia (Lyon—Turin),
som går under Col de Fréjus men oegentligt
benämnes efter M., har sin högsta punkt i
mitten på 1,294 m ö. h.; mynningarna ligga
1,130 m ö. h. på franska och 1,291 m på
italienska sidan. O. Sjn.
Montclair [måntklä’o], stad i New Jersey,
U. S. A., förstad till New York, n. v. om
Manhattan, på Orangebergens sluttning; 42,017
inv. (1930).
Montdidier [mädidie’], stad i fr. dep. Somme,
Picardie, 37 km s. ö. om Amiens; 4,601 inv.
(1926). Järnvägsknut. Centrum i det
bördiga Santerre. M. intogs under världskriget
av tyskarna 27 mars 1918 och återtogs, efter
förödande strider, av fransmännen 10 aug. s.å.
Mont Dore [må dä’r], 1. Se D o r e. —
2. M. -les-Bains (B a i n s - d e - M.),
köping och kurort i fr. dep. Puy-de-Döme, vid
Dordogne; 2,158 inv. (1926). 1,050 m ö. h.
Termalkällor (38°—47° C), använda redan av
romarna. Kur i M. anlitas särskilt mot astma.
Monte [må’nte], it., berg. — M. Amia’ta,
M. C a’t r i a, se Apenninerna. — M.
Cavo [-ka’vå], se Albanobergen. —
M. Celio [-tJäTiå], se Caelius m o n s.
— M. Cervino [-tjervi’nå], se
Matterhorn. — M. C e v e d a’l e [-tfe-], se
Ort-ler. — M. C imin o [-tJimPnå], se C
i-mino. — M. Cimone [-tfimå’ne], se
Apenninerna. — M. Circello [-[-tfir-t/ädå]-] {+[-tfir-
t/ädå]+} el. Circeo [-tjdrtjWå], se C i r c e o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
