Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Monte Generoso—Montelius
278
framställningar om skydd för judarna mot
förföljelser oeh tog sig på 1860-talet även an
de av druserna förföljda kristna i Syrien.
Biogr. av E. Wolbe (1909).
Monte Generoso [må’nte d^enerå’så], berg i
Ticinoalperna, sydöstligaste Schweiz, mellan
Lugano- och Comosjöarna; 1,704 m ö. h.
Bergbana från Luganosjön (Capolago) till toppen.
Monteleone di Calabria [månteleå’ne di [-ka-la’bria],-] {+ka-
la’bria],+} stad i Kalabrien, sedan 1926 kallad
V i b o V a 1 e n t i a (se d. o.).
Montélimar [mätelimä’r], stad i s. ö.
Frankrike, dep. Dröme, nära Rhöne, 130 km s. om
Lyon vid P. L. M.-järnvägen; 11,716 inv.
(1926). Den fordom starkt befästa staden
spelade stor roll under hugenottkrigen.
Montelln, Gösta, litteraturforskare (f.
1878 7/i2>, fil- lic. 1914, modersmålslärare vid
flera skolor, ord. granskningsman av
biografbilder 1920, har utgivit »Lenau i lif och
diktning» (1902), »Tysk litteratur i
historisk framställning och svensk tolkning»
(1922), »Världslitteraturens historia», I (1930),
m. m. samt gjort sig känd som tolkare av
särskilt tysk poesi.
Montelius, svensk släkt, urspr. från Tibble
socken i Uppland. Prosten Johan M. (1683
—1768) i Edebo (Uppland) var farfars farfar
till Oscar M. (se nedan). En Johan M:s
son blev stamfader för släkten M o n t e 1 1.
Montelius, Agda, f. Reuterskiöld
(1850—1920), g. m. prof. O. M. 1871. Hennes
initiativkraft och kloka omdöme voro av stor
betydelse för utvecklingen av kvinnorörelsen
och
fattigvårdsväsen-det i Sverige. Hon var
styrelsemedlem från
1886 och ordf. 1904—
20 i
Fredrika-Bremer-förbundet. Fru M
frambar 1899 den för
sta rösträttspetitionen
av svenska kvinnor
och inkallades 1912
till Lagberedningen för
överläggning om
revision av
äktenskapslag-stiftningen. Hon
deltog i bildandet av
För
eningen för välgörenhetens ordnande (F. V.
O.; dess ledare 1889—1911) och av
Centralförbundet för socialt arbete (C. S. A.) 1903 m.
fl. sociala föreningar. Fru M. utgav
»Hjälpare», del I i »Handbok för
fattigvårdsintres-serade» (1911), »Samarbete mellan offentlig
och enskild fattigvård» (1907) samt en mängd
tidskriftsuppsatser i sociala ifrågor. E. H-n.
Montelius, Oscar, fornforskare,
kulturhistoriker (1843 ®/9—1921 4/u). Blev fil. dr i
Uppsala 1869 och jubeldr 1919. 1863 började
han som biträde åit riksantikvarien i Statens
historiska museum, blev 1871 andre och 1880
förste amanuens vid Vitt.-akad. samt 1888
prof, vid Statens historiska museum. 1907
avslog han kallelse till direktor för
förhistoriska avd. vid Museum für Völkerkunde i
Berlin samt prof, vid univ. där, utnämndes
s. å. till riksantikvarie och kvarstod som
sådan t. o. m. mars 1913; 1877 blev M. led. av
och 1918 preses i Vitt.-akad. Sedan 1874 var
M. under många år sekr. i Svenska
fornminnesföreningen och sedan dess ordf, samt tog
verksam del i stiftandet (1873) och utbildandet
av Svenska sällskapet för antropologi och
geografi. Ordf, i Fören. för svensk
kulturhistoria 1918—21. Led. av Vet.-akad. 1895
och av Sv. akad. 1917. Han blev fil. hedersdr
i Greifswald 1906, i Oslo 1911 samt jur.
hedersdr i Glasgow 1910.
M. är jämte Hans Hildebrand den store
systematikern inom nordisk arkeologi.
Medan Hildebrand sedermera slog in på andra
områden, fortsatte M. oavbrutet vidare på
den väg han beträtt med sin gradualavh.,
»Från jernåldern» (1869). För att bevisa och
komplettera sina teorier indrog M. alltmer i
sin forskning utomnordiskt material, och han
behärskade detta på ett enastående sätt både
i fråga om Europa och den närmare Orienten.
Hans forskningsresultat vunno slutligen ett
vidsträckt erkännande av samtida forskare,
ehuru ej alltid utan seg strid. Största
motståndet rönte M. från de klassiska
arkeologerna. De första och hetaste diskussioner på
utländska kongresser, i vilka M. deltog,
gällde det av dansken Thomsen uppställda och av
M. ivrigt förfäktade treperiodssystemet
(forntidens uppdelning i sten-, brons- och
järnålder). På grundvalen härav kunde M. sedan
ytterligare uppdela huvudepokerna i en rad
mindre perioder, för vilka han småningom
lyckades framlägga en fast kronologi. Detta
kunde ske först efter intensiv och
systematiskt bedriven insamling av material, på
vilket M. och Hildebrand voro de första att
tillämpa den av naturvetenskapen grundlagda
utvecklingsläran. De typologiska serier av
olika fornsaksmaterial, som på detta sätt
uppställdes, blevo ledtrådar, som genomlöpte det
kaos, som de förhistoriska tiderna förut
hade utgjort, då man i varje ny företeelse
ville se ett inflytande av ett i landet
nyinvandrat folk. Med den enastående
förmåga M. hade att se de stora dragen och
sammanhanget i ett bristfälligt material blev
han framför andra grundläggaren av Europas
förhistoriska kronologi; med rätta har M.
kallats den kulturhistoriska forskningens
Linné. Hans viktigaste arbeten härvidlag äro
»Bronsåldern i norra och mellersta Sverige»
(i Antiqvarisk Tidskr., III, 1870—73), »Om
tidsbestämning inom bronsåldern med
särskildt afseende på Skandinavien» (1885),
»Sveriges forntid, Text och atlas: Svenska
forn-saker» (1874), varav den 1917 utkomna
»Minnen från vår forntid» är första delen på en
2:a uppl. av atlasen, »La civilisation
primitive en Italie depuis 1’introduction des
mé-taux» (1895, 1904, 1910), »Die vorklassische
Chronologie Italiens» (1912), »Die
Chronolo-gie der ältesten Bronsezeit in
Nord-Deutsch-land und Skandinavien» (i Archiv für
Antro-pologie, XXV, XXVI, 1900), »La chronologie
préhistorique en France et en d’autres pays
celtiques» (i Compte Rendu du Congrès
International d’Anthropologie et d’Archéologie
Préhistorique 1900—02), »The chronology of the
british bronze age» (i Archaeologia, 61. 1908),
»Bronsåldern i Egypten» (i Ymer 1888), »Die
älteren Kulturperioden im Orient und in
Europa» (I 1903, II 1916—23), »La Grèce
préclassique» (postumt 1924 ff.).
M. var oerhört produktiv; G. Ekholms
»Bi-bliographia Monteliana» (Vitt.-akad:s Handl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
