Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montezuma - Montfaucon, Bernard de - Montferrand-du-Périgord - Montfort, 1. Simon - Montfort, 2. Simon de, earl av Leicester - Montgelas, Maximilian von - Montgelas, Maximilian Joseph von - Mont Genèvre - Montgolfier, Joseph Michel och Jacques Étienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Montfaucon—Montgolfier
288
Uppsändning av en montgolfière i Lyon 1784.
Samtida gravyr.
nochtitlan, och omgav sig med ett praktfullt
hov. Spanjorernas ankomst 1519 synes ha
lamslagit hans handlingskraft, och han föll
offer för den allmänna föreställningen, att de
ljushyade männen med »blixten och åskan i
händerna» voro guden Quetzalcoatls tjänare.
Profetiorna hade nämligen förutsagt, att
denne i ö. försvunne gud skulle återkomma
omedelbart före aztekrikets fall. M. sände
dyrbara gåvor till spanjorernas ledare, Cortez,
men blev dödad vid oroligheterna i juni 1520
(se Cortez). Litt.: W. H. Prescott,
»Mexikos eröfring» (1863); A. Schurig, »Die
Er-oberung von Mexiko» (1918). S. L-é.
Montfaucon [mäfåkä’], Bernard de, fransk
fornforskare (1655—1741). Ingick 1675 i
mau-rinernas kongregation. Han utgav flera
kyrkofäders skrifter och ett fragment av
Ori-genes’ bibelöversättning (2 bd, 1713).
Montferrand-du-Périgord [-[mäferä’-dy-peri-gä’r],-] {+[mäferä’-dy-peri-
gä’r],+} se Aurignacrasen.
Montfort [mäfå’r], en nu utdöd, under
1100-och 1200-talet berömd fransk-engelsk ätt,
bland vars medlemmar märkas: 1. Simon,
greve av M., krigare och korsfarare (omkr.
1160—1218), ledde från 1209 med oerhörd
grymhet korståget mot albigenserna (se d. o.)
och erhöll efter att 1213 ha besegrat Raimund
VI av Toulouse dennes grevskap i förläning
av påven Innocentius III. Genom sitt
giftermål med en dotter till Robert av Beaumont,
earl av Leicester, grundläde M. släktens
maktställning i England, där Johan utan land 1207
erkände honom som earl av Leicester.
2. S i m o n d e M., earl av Leicester,
krigare och statsman (omkr. 1200—65), den
föreg:s yngre son, ärvde faderns gods i
Eng
land och befäste ytterligare sin ställning
genom giftermål med Henrik III:s syster
Eleonora, änka efter William Marshal (se d. o.).
M. var en tid konungens förtrognaste
rådgivare men blev sedermera efter flera
konflikter med denne ledare för oppositionen, deltog
1258 i att avtvinga Henrik de s. k.
Oxford-provisionerna och ställde sig 1263 i spetsen
för den öppna resningen. Genom sin seger över
den kungliga hären vid Lewes 1264 blev M.
Englands verklige styresman. Om det
märkliga parlament han nu jan. 1265
sammankallade se England, sp 853. M. stupade
is. å. i slaget vid Evesham. —- M. var häftig
loch maktlysten men också allvarlig, tapper
:och statsklok. Hans statsmannatankar
upp-togos delvis av Edvard I. Biogr. av S.
Ba-teman (1923); E. F. Jacob, »Studies in the
period of baronial reform and rebellion 1258
—67» (1925). Å. S-n.
Montgelas [måitjela’], Maximilian von,
greve, bayersk militär, politisk skriftställare
(f. 1860), sonson till M. J. v. M. Deltog i
Kinaexpeditionen 1900—01, blev 1911
generallöjtnant och förde 1914—15 en bayersk
infanteridivision i världskriget. M. tog
avsked 1915 efter en konflikt med högsta tyska
krigsledningen, tillhörde 1919 som sakkunnig
tyska fredsunderhandlingsdelegationen i Paris
och utgav jämte K. Kautsky och W.
Schüc-king aktsamlingen »Die deutschen Dokumente
zum Kriegsausbruch» (4 bd, 1919). Han var
1920—21 sakkunnig åt tyska parlamentariska
undersökningsutskottet om världskrigets
orsaker, varom han sedan utvecklat ett flitigt
författarskap. Bl. a. har han skrivit
»Leit-faden zur Kriegsschuldfrage» (1923). V. S-g.*
Montgelas [månjela’], Maximilian
Jo-seph von, greve, bayersk minister (1759—
1838). Tillhörde en till Bayern inflyttad
savo-jisk släkt, blev 1795 statsminister hos hertig
Maximilian Josef av Pfalz-Zweibrücken och var
under dennes 18 första regeringsår i Bayern
(1799—1817) på olika ministerposter detta
lands verklige styresman. Genom anslutning
till Napoleon lyckades han betydligt vidga
Bayerns område. Han genomförde en mängd
inre reformer i fransk anda och bekämpade
energiskt klerikaler och jesuiter.
Påtryckningar från Wien ledde till hans plötsliga
avskedande febr. 1817.
Mont Genèvre [må $nå’vr], ett 1,854 m högt
pass i Cottiska alperna, från Briangon i
Du-rances dalgång till Susa i Dora Riparias dal.
Montgolfier [mågålfie’], Joseph Michel
(1740—1810) och Jacques Étienne (1745
—99), franska
fysiker, uppfinnare
av luftballongen,
bröder, övertogo
efter sin fader
ledningen av ett
pappersbruk, som
länge hade varit i
familjens ägo. 1783
vunno de
världsrykte genom den
första
luftballongens uppsändande
(seLuftballong).
Deras därnäst mest
kända uppfinning Bröderna Montgolfier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
