Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montgomery, Robert August - Montgomery-Cederhielm, Robert Nils Germund - Montherlant, Henry de - Montholon, Charles Tristan de - Monthyon - Monti - Monti, Vincenzo - Montia fontana, Käll-lånke - Monticelli, Adolphe Joseph Thomas - Monti del Gennargentu - Montiers-sur-Saulx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Montgomery-Cederhielm—Montiers-sur-Saulx
292
för finska ärenden i Petersburg och blev 1896
vice-ordf. i justitiedep. Under sin långa och
hedrande ämbetsmannabana och som
representant för sin ätt vid alla lantdagar 1863—97
kom M. att aktivt
deltaga i
handläggningen av tidens
flesta brännande frågor.
På rättskipningen
utövade han stort
inflytande, och som
vetenskapsman införde han
i Finland den
förbättrade metod, som
genom den historiska
skolans inflytande
hade gjort sig gällande
i den tyska
rättsvetenskapen, särskilt på
privaträttens område. M. utgav bl. a.
»Handbok i Finlands allmänna privaträtt», I: 1-—2
(1889—95). Han var ordf, i fullmäktige för
Finlands bank 1868—82. H. E.P.
Montgomery-Cederhielm [måntgå’mori ],
Robert Nils Germund, jordbrukare,
kommunalman, politiker (1820—88); jfr
Mont-g o m e r y, svenska släkter. M. ägnade sig
först åt officersbanan
men övergick 1844 till
skötseln av sina
egendomar, särskilt
fideikommisset Segersjö i
Närke. Han tillhörde
från 1864 Örebro läns
landsting, där han
1869—70 och 1872—
87 var ordf., deltog
från 1847 i samtliga
ståndsriksdagar och
var från 1868 till sin
död led. av Första
kammaren, politiskt
konservativ men anhängare av frihandeln.
Han innehade talrika och betydande
utskotts-och kommittéuppdrag. E. Spr.
Montherlant [mätärlä’], Henry de, fransk
författare (f. 1896). M. är en stridbar
representant för den nya generation, som
fostrats i världskrigets hårda skola,
glorifierad i den lyriskt-patetiska romanen »Le
songe» (1922). Parisolympiaden 1924
inspirerade honom till två diktsamlingar, »Le
paradis ä 1’ombre des épées» och »Les onze devant
la porte dorée», där han i praktfulla
Claudel-ska rytmer besjunger idrottens hjältar. Sina
erfarenheter som amatörtjurfäktare har han
skildrat i »Les bestiaires» (1926). En samling
»Pages de tendresse» (1928) ger en allsidigare
belysning av denna kraftdyrkande ungdom
med dess romantiska melankoli. Monogr. av J.
N. Faure-Biguet (1925); Kj. Strömberg,
»Modern fransk litteratur» (1928). Kj. S-g.
Montholon [måtålä’], CharlesTristan
d e, markis, fransk militär och
memoarförfattare (1782—1853), deltog med utmärkelse i
de napoleonska krigen, blev 1809 greve och
kammarherre hos Napoleon och tillhörde sedan
dennes närmaste omgivning även på S:t
Helena. M. utgav tills, m. G. Gourgaud (se d. o.)
Napoleons memoarer (8 bd, 1823—25; ny uppl.,
i 5 bd, 1903—05) och bidrog verksamt att
skapa den på legenden om Napoleons
över
drivna martyrskap vilande Napoleonskulten
vid 1800-talets mitt. Efter julirevolutionen
1830 fick han återinträda i armén. M. var
1840 Louis Napoleons främste medhjälpare vid
det misslyckade resningsförsöket i Boulogne,
fängslades jämte denne och begav sig efter
sin frigivning 1847 till England, där han
skrev memoararbetet »Récits de la captivité
de 1’empereur Napoléon a Sainte-Hélène» (2
bd, 1846). Återkommen till Frankrike 1848,
blev han följ, år deputerad. En god
karakteristik av M. och hans författarverksamhet
ger lord Rosebery i »Napoleon efter
Water-loo» (1901). — M:s hustrus »Souvenirs de
Sainte-Hélène» utgåvos 1901. V. S-g.*
Monthyon [mätiå’], se M o n t y o n.
Monti [må’nti], it. (plur. av monte), berg.
— Monti 1 a z i a 1 i [-latsia’li], se A 1 b
a-nobergen. — Monti L e p i’n i, se
Apenninerna.
Monti [må’nti], Vincenzo, italiensk skald
(1754—1828). Blev 1781 sekr. hos en nära
släkting till Pius VI, hertig L, Braschi i Rom,
och skrev tidigt några tragedier. M. var då
påverkad av sina förbindelser med kyrkan.
När franska republikens utskickade Bassville
mördats i Rom, diktade M. över hans död en
.antirevolutionär sång, »In morte di Ugo
Bassville» (»Bassvilliana», 1793). Detta
högstämda poem hade till förebild Dantes »Divina
commedia». Några år senare besjöng han
republiken i de jakobinska dikterna »Il
fanatismo», »La superstizione» och »Il pericolo».
Han flydde 1799 till Paris, återvände till
Italien efter slaget vid Marengo (1800), blev 1803
prof, i Pavia samt utnämndes, sedan Napoleon
krönts till konung av Italien, till dennes
hovskald och historiograf. Efter Napoleons fall
hyllade M. landets nye, österrikiske härskare
och fick sålunda behålla sin statspension. Han
utförde även en synnerligen vacker övers, av
Iliaden (1810). — Genom sin eldiga och djärva
men dock harmoniska diktion blev M. en av
italienska vitterhetens pånyttfödare, ej minst
genom att återknyta nationens samband med
Dante. Monogr. av E. Bevilacqua (1928) och
A. Pompeati (1928). H. N.*
Mo’ntia fontäna, Käll-lånke, hör till
fam. Portulacaceae, är en liten, späd, enårig
ört med motsatta, glatta blad och små, vita
blommor. Mindre allmän vid källdrag och
insjöar i hela Sverige. G. M-e.
Monticelli [mätisäli’], Adolphe Joseph
Thomas, fransk målare (1824—86), av
italiensk härkomst. Studerade i Marseille, var
i Paris påverkad av N. Diaz, hade framgång
med sina österländska sagomotiv, italienska
fester, pastorala 1700-talsbilder, små
koloristiska kompositioner i gnistrande färgprakt,
ett sprakande fyrverkeri av färgfläckar. Efter
kriget 1870—71 drog han sig undan till
Marseille, glömdes och blev först efter sin död
återupptäckt och berömd. Är representerad
bl. a. i Nationalmuseum i Stockholm av »Ung
kvinna», »Höstlandskap», »Damer, herre och
hund» och »Komposition med påfåglar».
Monogr. av A. d’Agnel och E. Isnard (1926). G-g N.
Monti del Gennargentu [må’nti del [-d^enar-d$ä’nto],-] {+d^enar-
d$ä’nto],+} Sardiniens högsta punkt, 1,829 m ö. h.
Montiers-sur-Saulx [måtie’-syr-så’], ort i
fr. dep. Meuse, vid Marnes biflod Saulx. I
M. (ej, som stundom uppgivits, i Sceaux)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
