Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moor (Mor, Moro), Antonis (Antonio) - Moorbad - Moore, George - Moore, sir John - Moore, John Basset - Moore, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Moorbad—Moore
306
stort anseende som porträttör och kallades
till flera hov (i Madrid, Lissabon, London och
Bryssel), men både före och efter dessa
be-ställningsresor verkade M. i hemlandet (i
Utrecht och Antwerpen), vars främste
porträttmålare han var före Rubens. Hans
arbeten äro intimt, skarpt och detaljtroget utförda
karaktärsstudier, men de ha samtidigt en
monumental hållning, som visar M:s förmåga
att lära av det bästa i det samtida måleriet
(Tizian). Målningar av M. finnas i Madrid
(Maria Tudors porträtt, ett av hans bästa
verk), Wien (se bild sp. 304), Haag (porträtt av
en guldsmed), Berlin, Paris, London (porträtt
av hans lärare Scorel; se Flamländsk
konst, bild på pl. 1), Florens (självporträtt
i Uffizierna) m. fl. — Litt.: H. Hymans,
»Antonio Moro» (1910). E. L-k.
Moorbad [mår-], se Gyttjebad.
Moore [mo’9], George, engelsk författare
(f. 1852 på Irland). Studerade först
målarkonst i Paris men kom sedan under franskt
litterärt inflytande och återvände till
England för att ägna sig
åt litteraturen. Några
dikter (»The flowers
of passion», 1877,
»Pa-gan poems», 1881)
erinra om Wildes
esteticism. Hans romaner
däremot knöto an
vid naturalismen och
väckte anstöt för sin
behandling av annars
icke diskuterade
problem (»A mummer’s
wife», 1885, »Esther
Waters», 1894, sv.
övers. 1899). Med »Evelyn Innes» (1898)
övergick han till den från Ryssland påverkade
psykologiska romanen. M. började intressera
sig för den nationella iriska rörelsen och
skrev dramer (satirkomedien »The bending of
the bough», 1900, »Diarmuid and Grania»,
1901, i samarbete med Yeats) och berättelser
(»The untilled field», 1903, »The lake», 1905)
med nyirländsk syftning. Han har även
skrivit litteratur- och konstkritik: »Impressions
and opinions» (1890), »Modern painting»
(1893) och i »Memoirs of my dead life» (1906)
samt trilogien »Hail and farewell» (»Ave»,
1911, »Salve», 1912, »Vale», 1914) skildrat
samtida författare och konstnärer. Senare
betydande verk äro »The brook Kerith»
(1916), en evangelieparafras, »Héloise and
Abélard» (1921), »The making of an
immor-tal» (1928) m. fl. Se J. Freeman, »A portrait
of G. M.» (1922). (S. B. L.)
Moore [mo’a], sir J o h n, brittisk general
(1761—1809). Trädde 1776 i krigstjänst
samt gjorde sig under kolonialkrigen känd
för stort personligt mod och utomordentligt
rik militärpedagogisk begåvning. 1784—90
var M. led. av parlamentet, där han intog
en självständig ställning, ehuru i allm.
anslutande sig till Pitts politik. Redan 1798
blev M. generalmajor och förde med framgång
självständiga befäl, bl. a. i Egypten (1800)
och Portugal (1807). adlades 1805 och blev
samtidigt generallöjtnant. 1808 blev han
befälhavare för de engelska hjälptrupperna till
Sverige. Misstroende den svenska politiken,
åstadkom M. en konflikt med Gustav IV
Adolf och återvände med sina trupper till
England. Han fick sedan befälet över den
engelska armén i Portugal, vilket han förde
på ett beundransvärt
sätt under synnerligen
svåra förhållanden, bl.
a. den ryktbara
reträtten till Coruna.
Där sårades M.
dödligt 1809 i ett för
engelsmännen segerrikt
slag. Wellington och
M. voro tidens
främsta engelska
fältherrar. — Litt.: J. C.
Moore, »Life of sir J.
M.» (2 bd, 1834); »The
diary of sir J. M.»
(2 bd, 1904); S. Clason, »Gustaf IV Adolf och
general M.» (i Hist. Tidskr. 1912) och »Gustaf
IV Adolf och den europeiska krisen under
Napoleon» (1913). B. E-r.
Moore [mo’o], J o h n Basset, amerikansk
rättslärd (f. 1860). Blev 1883 advokat, ingick
1885 i Förenta staternas utrikesförvaltning,
där han bl. a. varit sekr. vid olika
internationella konferenser. 1891 blev han prof, i
internationell rätt vid Columbia college, New
York. Ord. led. av Nationernas förbunds fasta
mellanfolkliga domstol 1921—28. M. har mest
skrivit om utlämningsrätt och internationell
skiljedomsrätt. Nämnas må »History and
digest of the International arbitrations, to
which the United states has been a party» (6
bd, 1898), »Digest of International law» (8 bd,
1906) och »The principles of american
diplo-macy» (1918). F. K. J.
Moore [mo’a], Thomas, irländsk skald
(1779—1852). Graduerades i Dublin 1798 och
for sedan 1799 till London för att bli
advokat. 1801 utgav M. anonymt »Poetical works
of the late Thomas
Little esq.». I sin
andra diktsamling,
»Epistles, odes and
other poems» (1806),
återgav han sina —
mycket ogynnsamma
— intryck från en
vistelse i Förenta
staterna. Hans bästa
verk är »Irish
melo-dies» (1808—34;
»Irländska melodier»,
övers, av C. R.
Nyblom, 1858, en del
även av J. E. Rydqvist, 1825), där han
sinne-bildligt förhärligar sin förtryckta fäderneö,
dess natur, minnen, lidanden, förtrytelse och
förhoppningar. Av liknande art äro hans
»National airs» (1818—27; sånger från vitt
skilda länder) och »Sacred songs» (1816—24;
delvis till av honom själv komponerad
musik). — När prinsen-regenten (Georg IV) 1812
övergivit whigpartiets sak, började M. dikta
politiska satirer (mot prinsen och
torypar-tiet). Dessa satirer utgåvos till stor del i
häften (»Twopenny post-bag», 1813, »The Fudge
family in Paris», 1818, »Fables for the Holy
alliance», 1823, och »Odes on cash, corn,
catholics» etc., 1828). — 1817 utkom »Lalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
