Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moralstatistik - Moralteologi - Morand, Paul - Moran-Olden, Fanny, f. Tappehorn - Mora-Noret - Morant - Mora sten, Mora stenar - Morastrand - Moratorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Moralteologi—Moratorium
312
födelser (även inom äktenskapet — avsiktlig
begränsning), självmord; i vidare bemärkelse
en mängd uppgifter från andra
statistikgrenar, t. ex. om alkoholkonsumtionen, tillv. och
införsel av lyxvaror m. m. H. G-n.
Moralteologi, se Teologisk etik.
Morand [mårä’], Paul, fransk författare
(f. 1888). M., som i diplomatisk tjänst gjort
bekantskap med många länder och folk, är
en av de förnämsta representanterna för
litterär kosmopolitism och expressionism i
Frankrike efter världskriget. Han slog
igenom med novellsamlingarna »Ouvert la nuit»
(1922) och »Fermé la nuit» (1923), målande
snabbskisser av efterkrigsneurastenien hos
olika europeiska folk. I romanform har han
tecknat en modern, aktiv kvinnotyp i »Lewis
et Irène» (1924), i »Bouddha vivant» (1927;
»Den levande Buddha», 1928) konfronterat
öster- och Västerland och i »Champions du
monde» (1930) sökt pejla modern amerikansk
mentalitet. Kj. S-g.
Moran-Olden [må’ran-å’lden], Fanny, f.
Tappehorn, tysk sångerska (1855—1905).
Debuterade 1877 under pseud. Fanny 0
1-d e n i Leipzig, var anställd i Frankfurt a. M.,
Leipzig och München samt gav efter 1897 blott
gästroller. Hennes mäktiga, fylliga stämma
lämpade sig synnerligen väl för Wagnerroller,
och hon firade sina största triumfer i roller
som Isolde och Brynhilda men tolkade även
förträffligt Donna Anna i »Don Juan»,
Am-neris i »Aida» och Carmen. Gifte sig 1879
med sångaren Karl Moran och 1897 med
sångaren The odo r B e r t r a m. T. N.
Mora-Noret, se Mora 2 och
Mora-strand.
Mora’nt, jur., den, som gjort sig skyldig
till dröjsmål el. m o r a (se dessa ord).
Mora sten, Mora stenar. Sedan forntiden
var Mora sten namnet på en helig sten,
trol. ett flyttblock av egendomligt utseende,
som reste sig på Mora äng i Lagga socken nära
gränsen mellan Attunda- och Tiundaland, 1
mil s. ö. om Uppsala. Här fanns enl. en
sägen, gängse på 1200-talet och upptecknad av
Snorre, en offerkälla. Ängen var på en gång
offer- och tingsställe. Där hölls Mora ting.
Enl. sed från hednisk tid valde på detta ting
svearna konung vid Mora sten. Den valde
hyllades genom att lyftas upp på stenen. Det
finns emellertid först om Magnus Ladulås en
trovärdig uppgift, att han valts (1275) vid
Mora sten. Upplandslagen (1296) stadgade,
att kungavalet skulle ske vid Gamla Uppsala,
men i strid häremot framhölls vid Magnus
Erikssons val (1319), att en kung, som
valdes på Mora sten, blev lyckosam och årsäll.
Södermanna- och landslagarna föreskriva
kungaval vid Mora ting eller sten, och detta
iakttogs vid flera val t. o. m. Kristian I:s
(1457). Birgitta anser i sina uppenbarelser
hyllningen på Mora sten medföra kungavälde
över Uppsverige. Mora sten bortfördes trol.
under senare delen av 1400-talet. Den enda
tillförlitliga beskrivningen därav finns i ett
notariatintyg från år 1434. Därav framgår,
att stenen var .flat ovanpå. Valet vid Mora
sten har sammanställts med skottarnas
kunga-hvllning vid ödesstenen från Scone (nu under
kröningsstolen i Westminster abbey). Mora
sten kan även jämföras med maktstenar på
andra germanska tingsställen och med stenar,
på vilka brudpar i Sverige och annorstädes
redo upp el. ställdes.
Till minne av ett kungaval lades under
senare delen av medeltiden en mindre sten
på el. invid hyllningsstenen, såsom
»åtkomsthandling i sten till Sveriges krona», de s. k.
Mora stenar. På Johan IILs tid beskrev
Rasmus Ludvigsson de då bevarade
minnesstenarna och efterforskade bortkomna, som
bönderna sades ha inmurat i sina skorstenar
och ugnar. Det är trol. denna rannsakning,
som av senare tradition tillskrivits Gustav
Vasa. Mora stenar blevo sedan många gånger
beskrivna. Nu finnas kvar: 1) Hälften av
en sten med en sköld, innehållande tre
kronor, vilken sten möjl. påminner om konung
Albrekts val. 2) En sten, vars mittbild (en
konung) och inskrift äro nästan utplånade,
påminner om Eriks av Pommern val. 3) En
sten (se bild) med inskrift, som talar om Karl
Knutssons val. 4) En sten med korsmärkt
sköld från Kristofers el. Kristian I:s val. På
Johan III:s tid fanns vidare en sten, visande
bilden av en sittande konung, utan inskrift
(denna sten finnes möjl. kvar med utplånad
bild). Stenarna skyddades 1770 genom att ett
litet hus uppfördes över dem; de blevo 1886
fridlysta. K. G. Wn.
Morastrand, köping i Kopparbergs län,
Mora tingslag, på näset mellan österclalälven
och Siljan, v. om älvens och Orsasjöns förenade
utlopp i Siljan; 118 har, 1,511 inv. (1931).
Är tills, m. Mora-Noret (1,366 inv. 1931),
varmed M. förenas genom en landsvägs- och
järnvägsbro över älven i ö., samt Morkarlbyn
och Utmeland i v. huvudort för österdalarna
och skärningspunkt för Inlandsbanan och
Gävle—Dala järnväg samt s. inlandsvägen
och stora Dalavägen. Ångbåtsförbindelse
upp-rätthålles med de större Siljansorterna. I
M. Mora (jfr d. o.) kyrka och på dess
kyrkvall, där Gustav Vasa 1520 talade till
Morakarlarna, Zorns Gustav Vasastaty (uppf.
1903), s. om kyrkan det ståtliga tingshuset
med Zornmålningar. På Zornska gården ha
uppförts några gamla Morabyggnader. I M.
finnas två affärsbanker, ångsåg, bryggeri,
kraftstation, mek. verkstad,
vattenledningsverk och en del småindustri. Tax.-värde å
fastighet 5,930,700 kr. (1928), tax. inkomst
2,120,980 kr. M. blev köping 1908.
Moratörium (av lat. mo’ra, uppskov).
Enligt äldre rätt kunde åt gäldenär, som utan
eget förvållande blivit ur stånd att betala
sina skulder, beviljas anstånd på viss tid. Ett
sådant betalningsanstånd kallades m.
indul-tum el., då tiden ofta bestämdes till 5 år,
indutiae quinquennales. I modern rätt är
specialmoratorium, utfärdat med
avseende på viss gäldenär el. viss skuld, i allm.
icke tillåtet, medan åter
generalmora-t o r i u m, avseende visst lands el.
landområdes skulder i allm., förekommit gång efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
