Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - More, sir Thomas (Thomas Morus) - Morea - Moréas, Jean - Moreau, Gustave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Morea—Moreau, G.
318
avfordrade inan honom en ed om trohet mot
den nya tronföljden (till förmån för konungens
avkomlingar med henne) jämte avsvärjande
av varje främmande potentat. Han erkände
den nya tronföljden
men vägrade avlägga
någon ed, som
underkände påvens
myndighet. Han insattes då
i Towern (17 april),
ställdes inför rätta
som högförrädare,
enär han skulle ha
förnekat
parlamentets rätt att förläna
konungen den
kyrkliga suprematien,
dömdes till döden och
avrättades (7 juli 1535).
Den katolska kyrkan firade honom då som
martyr, och 1886 blev han av Leo XIII
beatificerad.
M:s berömda arbete »De optimo statu
rei-publicae deque nova insula Utopia», ett
motstycke till Platons »Staten», utgavs 1516 i
Louvain genom Erasmus’ försorg och har
översatts till många språk (kommenterad eng.
uppl. av J.H.Lupton 1895 och J.C. Collins 1904,
svensk översättning av C. E. Svenning med
inledning av A. Ahlberg 1930). M. låter i denna
skrift en portugisisk sjöman berätta om sina
iakttagelser i den till Nya världen förlagda
ön Utopia (= »ingenstädes»). Där råder
kommunism, arbetstiden är 6 timmar, och
återstoden av dagen användes till studier och
bildande förströelser, staten ombesörjer
skolväsen och hälsovård, krig förekommer endast
till självförsvar, och vidsträckt religiös
tolerans råder. »Utopia», vars reformtankar M.
klädde i medvetet paradoxal form, har tjänat
till förebild bl. a. för Bacons »New Atlantis»
och Hobbes’ »Leviathan». M. skrev även en
krönika om Rikard III (fullb. 1513, möjligen
bearb. efter en latinsk skrift av kardinal
Morton) och en samling »Epigrammata».
Litt.: Biogr. över M. skrevos av hans måg
W. Roper (1626; rik på älskvärda personliga
smådrag) och hans sonsons son Cresacre More
(1631). Bland nyare arbeten må nämnas W.
H. Hutton, »Life and writings of sir Th. M.»
(1895), och S. Lee, »Great englishmen of the
sixteenth century» (3:e uppl. 1910). V. S-g.
Morea, under 1200-talet uppkommet namn
på Peloponnesos. Se vidare Peloponnesos.
Moréas [måreä’s], Jean, fransk skald
(1856—1910), f. i Aten av grekiska föräldrar.
Bosatte sig 1882 i Paris, där han uppfostrats.
Hans första diktsamlingar, »Les syrtes»
(1885) och »Les
can-tilènes» (1886),
hälsades med entusiasm av
de s. k. dekadenterna,
som efter M:s
berömda manifest i Figaro
1886 kallade sig
»sym-bolister». M. skilde
sig 1891 från
Mallarmés krets och stiftade
med Ch. Mauras o. a.
»1’école romane», som
avsåg återgång till
klassisk prosodi; i
denna nya, nationellt arkaiserande stil skrev
han sina berömdaste diktsamlingar, »Le
pè-lerin passionné» (1891) och »Stances» (6 bd,
1899—1902). På prosa skrev han bl. a. »Voyage
de Grèce» (1897) och »Contes de la vieille
France» (1903). Euripidesbearbetningen
»Iphi-génie ä Aulis» (1903) har spelats på antika
friluftsteatrar. Monogr. av M. Barrès (1910),
M. Coulon (1926) och R. Georgin (1930). Jfr
även E. Zilliacus, »Den nyare franska poesien
och antiken» (1905). Kj. S-g.
»Jupiter ocn Eemele,» Målning av Gustave Moreau.
Moreau [mårå’], G u s t a v e, fransk målare
(1826—98). Var akademielev i Paris, vistades
nio år i Italien, levde därefter i Paris och slöt
sig inne i sin egen värld av mystik och
vision. Hans tidiga verk, närmast i släkt med
Chassériaus, åt vars minne han ägnade
målningen »Den unge mannen och döden», äro
formädel romantik (»Oidipus och sfinxen»,
»Orfeus», »Skalden och sångmön»,
»Prome-theus»). Den personliga stil han under
oavlåtligt sökande utarbetade visar intryck från
grekiskt vas- och emaljmåleri, från mosaiker
och från orientalisk och indisk
guldsmedskonst. Han blev en sagomålare av bisarr
egenart, sällsam och fängslande —
kompositioner som »Herkules inför hydran»,
»Salo-mes dans» (två varianter), »Galatea»,
»Jupiter och Semele». Hans oförtröttade alstring
i självvald ensamhet ger inblick i en högst
egendomlig, artificiell och raffinerad
fantasivärld. Han blev 1892 prof, vid konstakad. M.
är representerad i Louvre- och
Luxembourg-museerna. Han testamenterade till staten sitt
hus vid Rue de la Rochefoucauld jämte hela
sin konstnärliga kvarlåtenskap, som nu
utgör Musée Gustave Moreau och omfattar
omkr. 1,100 målningar i olja el. akvarell och
massor av teckningar. Monogr. av L. Deshair
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
