Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moreau, Gustave - Moreau le jeune, Jean Michel - Moreau, Jean Victor - Moreau l’aîné, Louis - Moreau-Nélaton, Adolphe Étienne - Morel - Morel, Bénédict Auguste - Morel, Edmund - Morel, Jacques - Morel-Fatio, Alfred - Morelia - Moreller - Morelli, Domenico - Morelli, Giovanni (Ivan Lermolieff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Moreau, J. M.—Morelli
320
(1912) samt P. Flat, »Le musée Gustave
Moreau» (1899). G-gN.
Moreau [mårå’] le j e u n e [lo $ö’n], Jean
Michel, fransk grafiker (1747—1814), bror
till L. M. l’alné; flitig illustratör av
franska klassikerupplagor. Var anställd som
gra-vör vid kungl. konstkabinettet i Paris. M.
utförde mer än 2,000 gravyrblad. Monogr. av
G. Schefer (1915).
Moreau [mårå’], Jean Victor, fransk
general (1763—1813), studerade juridik i
Rennes men gick 1792 som frivillig in i den
franska revolutionsarmén och blev redan 1794
divisionsgeneral. På
sommaren 1796
trängde M. i spetsen för
den s. k. Rhen- och
Moselarmén segrande
fram till Donau men
måste på grund av
de motgångar, som
drabbat Jourdan,
Meusearméns
befälhavare, retirera och
verkställde ett
mästerligt återtåg. 1799
kämpade M. mot
Su-vorov i Italien. På
hösten s. å. lämnade M., som var missnöjd
med direktorialregeringen, Bonaparte
verksamt bistånd, då denne genomförde sin
statskupp. Som belöning fick han 1800 befälet
över Rhenarmén och utförde det fälttåg, som
slöts med segern vid Hohenlinden i dec. 1800,
vilken ledde till freden i Lunéville (1801).
M:s folkgunst och den opposition han
visade mot förste konsulns välde ådrogo honom
Bonapartes misshag. — I feor. 1804 lät
denne arrestera M. som misstänkt för
delaktighet i Pichegrus sammansvärjning. Straffet
blev landsförvisning. M. var sedan bosatt i
Nordamerika, tills han 1813 på
Alexanders uppmaning begav sig till Europa för
att medverka till Napoleons störtande. Som
Alexanders generaladjutant deltog han i
striderna i Tyskland men blev i slaget vid
Dresden i aug. 1813 dödligt sårad. M. var en av
de mest begåvade franska
revolutionsgenera-lerna; han förblev alltid republikens sak
uppriktigt trogen. -— Litt.: A. de Beauchamp,
»Vie politique, militaire et privée du général
M.» (1814); E. Picard, »Bonaparte et M.»
(1905); E. Daudet, »L’exil et la mort du
général M.» (1909). Kj. K-n.
Moreau [mårå’] l’a i n é [läne’], Louis,
fransk målare (1740—1806), en av samtidens
klassicism obunden konstnär, som sökte
intima, mjuka stämningar och känslosamt
belysta landskap. Utvecklingshistoriskt sett har
M. haft en rätt stor betydelse för Th.
Rousseau o. a. landskapsmålare i Barbizonskolan.
Litt.: G. Wildenstein, »Un peintre de paysage
au XVIIIe siècle, L. M.» (1923). E. L-k.
Moreau-Nélaton [mårå’-nelatä’], Adolphe
É t i e n n e, fransk konstnär och författare
(1859—1927). Var verksam som målare,
tecknare, keramiker och konstförfattare
(arbeten om Corot, Manet, »Les Clouets» m. fl.).
1906 skänkte han till Louvremuseet sin
samling målningar och teckningar av franska
konstnärer från Delacroix till Manet och
Monet. Monogr. av F. Henriet (1907). G-gN.
Morel [mårä’l], fransk medeltidsskald, se
Deschamps, Eustache.
Morel [mårä’l], Bénédict August e,
betydande fransk psykiater (1809—73).
Grund-läggare av den ännu i lekmannakretsar
godtagna degenerationsläran. Vid sin död var
M. chefläkare vid sinnessjukanstalten
Saint-Yon nära Rouen. Hans förnämsta verk är
»Traité des dégénérescences physiques,
intel-lectuelles et morales» etc. (1857). G-s.*
Morel [må’rol], Edmund, engelsk
publicist av fransk börd (1873—1924). Väckte först
uppmärksamhet genom sin kampanj mot
negrernas omänskligt hårda behandling vid
gummiinsamling i Belgiska Kongo, grundade 1904
Congo reform association (se Kongo, sp.
1075) och verkade bl. a. i den av honom 1903
uppsatta African Mail för de inföddas
rättigheter samt skrev bl. a. »King Leopold’s rule
in Africa» (1904) och >The black man’s
bur-den» (1920). Starkt pacifistiskt lagd, såg M.
i den hemliga stormaktsdiplomatien en stor
fara och fann ett fredsbefrämjande medel i
utrikespolitikens demokratisering under
vaksam offentlig kontroll. 1914 bildade M.
föreningen Union of democratic control med
uppgift att motarbeta överdrivna nationalistiska
segerfredskrav. Han anslöt sig småningom
till arbetarpartiet och blev 1922
underhusledamot. Han skrev även det historiskt
värdefulla arbetet »Morocco in diplomacy» (1912),
omtryckt 1918 under titeln »Ten years of
secret diplomacy». V. S-g.*
More’l, Jacques, bokbindare i
Stockholm (omkr. 1620—80). Kom till Stockholm 1650
och blev bokbindare åt drottning Kristina.
M:s bokband voro dels i röd marokäng, dels
i ljus kalv och utmärktes för rik dekorativ
utstyrsel. R. G.*
Morel-Fatio [mårä’1-fatiå’], Alfred, fransk
vetenskapsman (1850—1924). Var prof, vid
Collège de France i södra Europas språk och
litteratur. M. har skrivit en rad värdefulla
arbeten om spanska litteraturen, bl. a.
»Étu-des sur 1’Espagne» (3 bd, 1888—1904).
Morelia [måräTja], huvudstad i mexik.
staten Michoacän, ligger vackert i en bördig
trakt, 1,940 m ö. h., 220 km v. n. v. om
staden México; 31,148 inv. (1921). Katedral,
gr. 1640. Textil- och tobaksfabriker. —
Grundlädes 1541 under namnet Valladolid.
Moreller, se Körsbär.
More’lli [må-], Domenico, neapolitansk
målare (1826—1901), hette eg. S o 1 i e r o, har
blivit kallad det moderna italienska måleriets
fader. Han utvecklade en flödande och
imponerande verksamhet, behandlade historiska,
bibliska, orientaliska, romantiska ämnen i
en förening av dristig realism och flygande
fantasi, praktfull kolorit och lysande
virtuositet. Bäst representerad i det moderna
museet i Rom. Självporträtt i Uffizigalleriet i
Florens. It. monogr. av P. Levi (1906). G-gN.
More’lli [må-], Giovanni, italiensk
konstlärd under pseud. I van Le rmol i e f f (1816
—91). M. var till en början naturforskare
och blev med. dr i München. Han deltog i
Italiens nationella frihetsrörelser 1848—59
och i kriget 1866, var deputerad 1860—70 och
blev senator 1873. På äldre dagar uppträdde
han som konstförfattare. Han framlade först
i en följd uppsatser i Zeitschrift für Bildende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
