Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morelli, Giovanni (Ivan Lermolieff) - Morelos - Morelos, José Maria - Morén, John Teodor - Morena, Sierra - Morendo - Moreno, G. G. - Morer - Mores - Moresbyöarna - Moresbyön - Moresk - Moresnet - Moreto y Cabaña, Agustin - Moretti, Marino - Moretto (Alessandro Bonvicino) - Morfem - Morfeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Morelos—Morfeus
322
Kunst 1874—76 sina
empirisk-kritiska
grundsatser för
kän-narskapet, vilka han
sedan utvecklade bl.
a. i »Kunstkritische
Studien über
italieni-sche Malerei» (3 dir,
1890—93; sista delen
utkom postumt). M.
var stark i polemiken.
— Jfr G. Frizzoni,
»Ein Lebensbild» (i
»Kunstkritische
Stu
dien», III, 1893), och uppsats av F. Vetterlund
i Nord. Tidskr. 1902. G-g N.*
Morelos [mårä’lås], stat i centrala Mexiko,
på s. sluttningen av mexik. högplatån, s. om
förbundsdistr.; 4,964 kvkm, 132,582 inv.
(1930); en av landets bördigaste stater.
Huvudstad: Cuernavaca (7,117 inv. 1921). Staden
Cuautla (Morelos) har stora sockerbruk.
Morelos [mårä’lås], José Maria,
mexikansk frihetshjälte (1765—1815),urspr. präst,
deltog i Hidalgos (se d. o.) resning 1810, blev
själv upprorets ledare i s. Mexiko och
fortsatte med ett avbrott striden till 1813, då
han vid en framryckning mot Valladolid, efter
M. nu kallat Morelia, blev slagen. Efter nya
strider blev han 1815 tillfångatagen och
avrättad. V. S-g.*
Morén, John Teodor, kyrkomusiker (f.
1854 28/s), 1892—1926 kantor och klockare i
Hedvig Eleonora församling i Stockholm.
M. har tills, m. R. Norén utgivit »Valda
koraler i gammalrytmisk form» (1891) och en
serie »Liturgiskt-musikaliskt material till
vespergudstjänster» (1898—1911) samt
utgivit »Femtio koralförspel» (1916) och 25
»Mo-tetter och hymner» (1924). T. N.
Morena [mårä’na], Sierra, »Svarta
berget» (namnet efter de mörkgröna ekskogar,
som betäcka sluttningarna), randberg, som i
s. begränsar spanska högslätten. Rikt på
mineral: kopparhaltig svavelkis i prov. Huelva,
blyglans vid Guadalcanal och stenkol vid
Bélmez.
Morendo [mårä’ndå], it., mus., döende,
bort-döende (i tonstyrka).
Moreno [mårä’nå], G. G., president i
Ecuador (se d. o., sp. 283).
Morer, urspr. namn på invånare i
Maure-tanien, senare på mörkhyade folk i allm.,
särskilt på muhammedaner i Nordafrika och
Spanien. Morernas medeltida välde i
Spanien (se d. o., historia) höll sig längst i
Andalusien, där det definitivt upphörde med
Granadas fall 1492.
Mores [må’-], lat., seder; i uttrycket »lära
någon m.» = goda seder, tillrättavisa. — O
tempora, o mores!, o tider, o seder!, citat från
Ciceros l:a tal mot Catilina.
Moresbyöarna [mä’zbi-], britt, ögrupp vid
Nya Guineas s. ö. spets, tills, omkr. 60 öar.
Ingår i Papuaterritoriet.
Moresbyön [mä’zbi-], ö bland Drottning
Charlotteöarna, British Columbia.
More’sk, se Arabesk.
Moresnet [måränä’], ett litet område på
belgisk-tyska gränsen, 7 km s. v. om Aachen;
omfattar som huvuddel nuv. belg. kommunen
La Calamine (Kelmis; 4,158 inv. 1926, mest
tyskar), prov. Liége. — Genom
Versaillesfre-den erhöll Belgien det sedan 1816 neutrala M.
(337 har, 3,433 inv. 1901), dittills under delad
preussisk-belgisk förvaltning med en fordom
givande zinkgruva, samt den del av
preussiska M. (559 inv. 1900), som ligger v. om
vägen Liége—Aachen. Jfr M. Leichsenring,
»Neutral-Moresnet, seine Entstehung und
völ-kerrechtliche Natur» (1911).
Moreto y Cabana [mårä’tå i ka<oa’nja],
A g u s t i n, spansk skådespelsförfattare (1618
—69), en av den spanska klassiska
guldålderns populäraste författare av »mantel- och
värjstycken». M.
ägde visserligen ej de
stora mästarnas
originalitet och
skapande förmåga men
överträffade ofta de
författare han
utnyttjade i dramatiskt liv
och scenisk kännedom.
Bland hans bästa
arbeten må nämnas »El
desdén con el desdén»
(tr. 1676), byggt på ett
av Lopes skådespel,
de förträffliga
kome
dierna »El lindo Don Diego» och »No puede
ser» (båda tr. 1676). Några av M:s pjäser ha i
bearbetning uppförts i Stockholm (så
»Stolthet mot stolthet», uppf. 1858, tr. 1873). M:s
samlade arbeten utkommo i 3 bd 1654—81; se
f. ö. Rivadeneira, bd 39. K. A. H.
More’tti [må-], Marino, italiensk
författare (f. 1885), bördig från Romagna, där han
varit bosatt och som han skildrat. M. har
skrivit noveller (»I pesci fuor d’acqua», 1914,
»Personaggi secondari», 1920 och »Variazioni
su un unico tema» m. fl.), romaner (»Il
sole del sabato», 1915, »L’isola dell’amore»,
1919, »Nè bella nè brutta», 1921, »Mia madre»,
1924, »Il romanzo della Mamma», 1924, »Il
trono dei poveri», 1928, m. fl.) samt dikter.
M. räknas till »skymningsskalderna»; hans
gestalter tillhöra tillvarons styvbarn, lidande
och olyckliga. Framför allt skildrar han
kvinnor, fint och medkänsligt. R-n B.
More’tto [må-], italiensk målare, eg. A 1 e
s-sandro Bonvicino (1498—1554),
ansluter sig såväl till Rafael och Tizian som till
Romanino och veronesiska målare. Hans verk
utmärkas av skönhet och känslighet och äga
ofta en vek, litet melankolisk stämning. I
koloristiskt avseende är han känd för den
egendomliga silverton, som åstadkommes
genom färgens tillsättning med vitt. M. har
utfört många religiösa kompositioner (flera
i galleriet och kyrkorna i Brescia) samt
utmärkta porträtt, bland vilka må nämnas
greve Sciarra-Martinengos i National gallery
i London. • H. C-l.
Morfem, av A. Noreen införd term för
språkform (fonem med betydelse).
Mo’rfeus (grek. Morfeu’s, lat. Mo’rpheus),
drömmarnas gud, eg. drömbildernas skapare
(av grek, morfé, gestalt), en först hos Ovidius
förekommande gestalt, i modernt språkbruk
ofta förväxlad med sömnens gud, vars son
han var. (M. Pn N-n.)
XIV. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
