Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morfin - Morfinförgiftning - Morfinism, Kronisk morfinförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Morfin—Morfinism
324
Morfin (av M o r f e u s, se d. o.), den
förnämsta beståndsdelen i drogen opium (se
d. o.). M. upptäcktes av den tyske
apotekaren Sertürner i Paderborn. som 1804—17
därom offentliggjorde flera arbeten. M :s
formel är CkIIitNOIOHL + ^O.
Opiurnalkaloi-derna indelas i morfingruppen och p
a-pa ve r i n gr u ppen. Till den förra höra
m., kodein (se d. o.) och tebain. Dessa tre
alkaloider äro kemiskt nära besläktade
sinsemellan.
Alla tre morfinalkaloiderna anses vara
derivat av kolvätet fenantren (se d. o.). M.
kristalliserar i färglösa prismor med smpt
omkr. 230° C, lättlösliga i alkohol, föga
lösliga i vatten, eter och bensol. Smaken är
starkt bitter. M. utgör en stark bas och
bildar med syror salter, av vilka det saltsyrade
saltet, Morphini hydrocbloridum, är särskilt
viktigt som läkemedel. M:s verkan består
väsentligen i smärtstillande, ro- och
sömngivan-de och slutligen förlamande inflytande i första
hand på stora hjärnan, därefter på centrala
nervsystemets övriga delar; härtill komma,
särskilt hos vissa djur, symtom av stegrad
retbarhet. — Vid verkan på människa av
redan en helt liten dos m., cg. nedsättes
först mottagligheten för vissa känselintryck,
särskilt för smärta, vidare för hostretning,
hunger, törst och trötthet. Om man förut
lidit av smärtor el. dyl., kännes denna svaga
morfinverkan ofta som en befrielse och en
njutning (e u f o r i). Härav lockas mången
till missbruk av m. — Av något större doser
nedsättes känsligheten för vanliga intryck
från sinnesorganen. Härmed förenas snart en
viss oordning i föreställningarna, tröghet i
tankeförmågan men ökning av
fantasiverksamheten. Sömn (narkos) inträder hos en
vid medlet ovan, vuxen person efter en dos
av 1—3 cg morfinsalt vanl. på 10—15 min.
En del för m. känsliga personer få därav
kväljningar och kräkningar. På tarmen
verkar m. stoppande. Om förstoppning beror på
kramp i tarmen, kan m. häva krampen och
ge avföring.
I tidigt stadium av m:s verkan är pulsen
ofta påskyndad, hudrodnad och svettning
förekomma. Pupillerna bli knappnålshuvudstora
(karakteristiskt). Efter en stor morfindos
följer djup dvala (koma). Andningen blir
alltmer långsam och svag, hudfärgen blek och
blåaktig (cyanos); slutligen försvagas även
pulsen, blodtrycket sjunker, och döden
inträder, vanl. utan kramp, genom förlamning av
andningscentra. — Det m., som från mage
och tarm el. genom insprutning under huden
inkommit i kroppen, förbrännes till en del,
medan resten avgår dels genom magens och
tarmens slemhinna, dels genom njurarna.
Intagas upprepade morfindoser undei någon tid,
inträder v ä n j n i n g vid m.. så att allt
större doser tålas utan särskilt starka
symtom. Vänjningen skyddar icke mot
utveckling av kronisk förgiftning (se Morfinism).
— Barn äro mycket känsliga för m. och opium
och böra ej behandlas därmed.
Akut m o r f i n f ö r g i f t n i n g framkallas ej
sällan. Symtomen inträda snart, efter
insprutning redan på få minuter, och bestå i tyngd
i huvudet, matthet, svindel, torrhet i mun
och svalg samt törst, varefter den förgiftade
snart insomnar; vid större dos följer inom
koit dvala. Pupillerna äro i regel starkt
sammandragna. Döden inträder vanl. 6 i 8
till 24 tim. efter giftets intagande. Om den
förgiftade vaknar el. väckes ur sin sömn,
vilken även i fall, som gå till hälsa, kan räcka
12—24 tim., lider han av stark dåsighet,
allmänt illamående och vanl. svår förstoppning
— symtom, som i allm. gå över på några
timmar el. dagar. Som läkemedel användes
saltsyrat m. mest mot smärtor och är i
svåra fall oersättligt men måste brukas
mycket försiktigt. Detta gäller särskilt m:s bruk
som sömnmedel. M. ges även vid nervös
ast-ma, blodhosta och vissa tarmåkommor, vanl.
i pulver el. lösning till intagning el. i
1—3-procentig lösning för insprutning under
huden. Dosen växlar för vuxen person från V?
till 3 cg, som är maximaldos. C. G. S.
Morfinföi giftning. 1. Akut
morfinförgiftning, se Morfin. — 2. Kronisk
morfinförgiftning, se Morfinism.
Moifini’sm, Kronisk mor f i nf ö rgi f
t-ning, sjukdomstillstånd till följd av längre
el. kortare bruk el. missbruk av morfin, mest
i form av insprutningar under huden. Den
vanliga orsaken till m. är upprepat bruk av
morfin mot smärtor. Då dessa dövas, erfar
den sjuke njutning, ofta även känsla av ökad
livlighet och kraft. Smärtor, oro, sömnlöshet
och svaghet återkomma snart och alstra b
e-g ä r efter mer morfin. Begäret kan stegras
till våldsam oro, gränsande till vansinne
(m o r f i n o m a n i), och följes av fysiskt
behov, som kan medföra s. k.
abstinenssymtom (se nedan), om det icke snart
till-fredsställes. Morfinisten kan t. o. m. under
mänga år hålla sig uppe och i verksamhet.
De täta injektionerna, mest på armarnas
insidor och på bröstet, reta huden där, och ofta
ses märken efter bulnader, ådragna genom
infektion vid insprutningarna. Morfinisten
blir alltmer energilös, slarvig och opålitlig;
särskilt är han lögnaktig, då det gäller
åtkomsten och bruket av morfin. Minne och
tankeskärpa lida. Ibland utvecklar sig
verklig sinnessjukdom. Dödande akut förgiftning
kan följa på alltför stor dos. Efter avbrott
i gifttillförseln kan överkänslighet inställa
sig; och en dos, som den sjuke förut väl tålde,
kan då medföra svår förgiftning, t. o. m. död.
Patienten magrar, blir svag, får krökt rygg
och åldrat utseende men stel hållning.
Hudkänseln är på somliga ställen stegrad (h
y-p er este si), på andra nedsatt el. upphävd
(a n e s t e s i). Pupillerna äro starkt
sammandragna, blicken stirrande. Oregelbunden puls,
andnöd och heshet förekomma, likaså i regel
förstoppning, då och då avbruten av
kräkningar och häftig diarré — ibland även feber
och urinstämma. Dör ej morfinisten av
mel-lankommande sjukdom (tuberkulos), inträda
slutligen total sinnesslöhet (d e m e n s),
höggradig utmärgling och allmän förlamning. —
Abstinenssymtomen bestå mest i
anfall av upphetsning och ångest. Patienten
irrar omkring, jämrar sig och väsnas, tigger
el. söker tilltvinga sig morfin och får t. o. m.
delirier. Häftiga kräkningar och diarré
förekomma, höggradig kraftnedsättning, någon
gång ledande till döden. En
morfininsprut-ning kan häva dessa hotande symtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
