Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Moritz, K. Ph.—Morlanda
334
M. blev 1744 marskalk av Frankrike och
1747 maréchal général, en värdighet, som
före honom blott Turenne innehaft, samt fick
slottet Chambord, där han levde i furstlig
prakt, omgiven av konstnärer och lärde. En
av Pigalle utförd minnesvård pryder M:s grav
i Tomaskyrkan i Strassburg (se Gravvård,
bild 17). Han ansågs som sin tids främste
franske fältherre. Hans »Réveries on
me-moires sur Part de la guerre» (1756; sv. övers.
1774) ha bl. a. utövat inflytande på Fredrik
den store. M:s »Lettres et mémoires»
utgå-vos 1794, »Correspondence dÄdrienne
Le-couvreur avec le maréchal de Saxe» 1926.
Litt.: A. de Broglie, »Maurice de Saxe et le
marquis d’Argenson» (2 bd, 1891); J. Colin,
»Les campagnes du maréchal de Saxe» (3 bd,
1901—06). Kj. K-n.
Moritz [må’-], Karl P h i 1 i p p, tysk
författare (1756—93), vart efter vidsträckta
resor 1789 prof, i arkeologi i Berlin. M:s
självbiografiska roman »Anton Reiser» (4 bd,
1785—90) är en intressant skildring av en
människas andliga utveckling under Sturm
und Drang; han skrev även en tysk prosodi
(1786), reseskildringar från England (1783)
och Italien (3 bd, 1792—93) m. m. Monogr.
av M. Dessoir (1889), H. Eybisch (1909), C.
Ziegler (1913). R-n B.
Moritz [må’-], S:t, se S:t Moritz.
Moritzburg [må’ritsbork], huset Wettin
tillhörigt jaktslott i Sachsen, 12 km n. om
Dresden; uppf. 1542—46 för kurfurst Moritz,
ombyggt 1722—30. I slottet finnes sedan 1926
ett museum för Meissenporslin, sedan 1928 ett
bibi, (kungl. bibliotekets saml.).
Morjärv, järnvägsstation och vägknut i
Töre socken, Norrbottens län, vid
stambanans passage över Kalix älv; omkr. 350
inv. (1921). Från M. utgå omnibuslinjer till
kusten samt en postdiligenslinje inåt landet.
Eget kyrkobokföringsdistrikt.
Morkaria, socken i Uppsala län, Olands
härad, s. ö. om Dannemora och österby bruk;
92,32 kvkm, 825 inv. (1931). Huvudsaki. jämn
skogsbygd med spridda åkrar. 1,126 har åker,
6,194 har skogsmark. En stor del av skogen
tillhör Gimo-österby bruks a.-b. Ingår i
Alunda och M. pastorat i Ärkestiftet, Olands
och Frösåkers kontrakt.
Morkere, jarl av Northumberland, deltog i
northumbrernas resning 1065 mot jarl Tostig
och blev efter dennes fördrivande deras jarl.
M. reste sig 1068 och 1071 mot Vilhelm
Eröv-raren men greps och satt fången i Normandie,
tills Vilhelm 1087 på sin dödsbädd frigav
honom. Vilhelm II Rufus lät ånyo inspärra M.,
och han torde ha dött i fängelset, okänt när.
Morkinskinna, pergamentkodex från slutet
av 1200-talet i kungl. bibi, i Köpenhamn. M.
innehåller en samling norska konungasagor
för tiden 1035-—1157, urspr. till 1177.
Namnet anger skinnbladens murkna beskaffenhet.
M. har utgivits av C. R. Unger (1867) och av
F. Jönsson (1928 ff.). E-k N-n.
Morkov [-å’f], Marko v, A r k a d i j I v
a-novitj, greve, rysk diplomat (1741—1827).
Blev 1783 envoyé i Stockholm, tillträdde mars
1785 denna post och återkallades 1786. M.
återknöt ryska hovets förbindelser med
adelsoppositionen i Sverige och stod under
riksdagen 1786 i intim förbindelse med Ch. De
Geer (se d. o.). Senare var M. bl. a. minister
i Paris 1801—03. L. S.*
Morkulla, se Morkullsläktet.
Morkulla, Scolopax rusticola.
Morkullsläktet, Scölopax, tillhör underfam.
beckasinfåglar av fam. brockfåglar och
omfattar endast en europeisk art, mor ku lian,
S. rusticola. Kroppen är kraftig,
jämförelsevis kort och något mindre än en tamduvas,
fjäderdräkten spräcklig i brunt, grått och
svart med tvärgående teckning på huvudet,
näbben lång, smal, böjlig, i spetsen mjuk
och känslig, ögonen stora och belägna långt
bakåt. Morkullan häckar över hela Sverige
och finnes, ehuru avtagande, ända upp till
Gällivare. Bäst trives den i sumpig barrskog,
helst uppblandad med lövträd. Äggen äro
fyra och läggas i en grop. Födan utgöres av
allehanda smådjur, som uppsökas i fuktig
mylla el. dy. Om vår- och
försommarkvällarna till midsommar sker leken, det s. k.
draget el. sträcket. Hanarna flyga då fram
och tillbaka el. i en vid cirkel nära
skogstopparna längs en dalgång el. runt en
skogsdunge och låta höra ett knorrande och
visslande läte. Köttet är läckert, och morkullan
jagas därför ivrigt, antingen på sträcket el.
för hund. Den flyttar vanl. i okt. men
återvänder redan i mars el. april. T. P.
Morland [må’lend], George, engelsk
målare (1763—1804). Var en högt begåvad
konstnär med glänsande färgbehandling. Han
målade motiv från värdshus, stall och
verkstäder. Monogr. av G.C. Williamson (1907). G-g N.
Morlanda. 1. Socken i Bohuslän, Orusts v.
härad; 72,76 kvkm, 3.227 inv. (1931).
Omfattar n. v. Orust samt Flatön, Lavö m. fl.
klippöar och består av bergplatåer (bl. a.
Store Hamn), genomdragna av smala, odlade
sprickdalar, i n. v. vid kyrkan vidgade till
»Morlandaslätten». 1,129 har åker, 624 har
skogsmark. I M. flera av Bohusläns bästa
hamnar, däribland flera huvudhamnar för
storsjöfisket och sedan gammalt även
periodiskt för sillfisket. Municipalsamhällen:
Ellös, Hälleviksstrand, Stocken och
Edshults-hall (se dessa ord). Egendom: Morlanda (se
nedan). Ingår i M., Käringöns, Mollösunds
och Gullholmens pastorat i Göteborgs stift,
Orusts och Tjörns kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
