Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormoner (De yttersta dagarnas helige) - Mormorsgruvan - Mornay, Charles de, sieur de Varennes - Mornay, Philippe de, Duplessis-Mornay - Morning Post, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
fortsätta sin maktutövning, om än i
försiktigare former. Månggiftet, som redan 1852
medfört bildandet av ett schismatiskt
samfund under ledning av J. Smiths son
(Reorga-nized church med huvudsäte i Lamoni, lowa,
förkastar polygamien och anser Young som
en falsk profet), har sedan avtagit men
praktiseras alltjämt bland ledarna. Det
betraktas som ett »himmelskt äktenskap» och ingås
genom en kyrklig ceremoni (»besegling»), som
gör det giltigt för evigheten. De »heliga»
bli efter döden gudar med rang efter antalet
av sina hustrur och barn.
Jämte den vanliga kulten, som föga
avviker från den angelsaxiska
nonkonformis-mens, finnas hemliga, blott för m.
tillgängliga ceremonier, bl. a. dop för de döda (till
frälsning för andar i mellantillståndet) och
besegling, som även kan utföras till förmån
för avlidna. Dessa ceremonier få utföras
endast i Utah, där m. ha fyra stora tempel, det
praktfullaste i Saltsjöstaden. Med avseende
på världsliga nöjen, dans, teater o. s. v., ha
m. alltid intagit en liberal ståndpunkt. Deras
kyrka har välgörenhetsanstalter,
söndagsskolor o. s. v. i stor utsträckning, men över alla
sedliga konsiderationer står kyrkans och
hierarkiens fördel. F. n. uppgår hela antalet m.
till över 1/2 mill. J. F. Smit h, en sonson
till »profeten», som blev president 1903,
efterträddes 1918 av polygamisten H e b e r J.
Grant (f. 1856). Mission bedrives i alla
Europas protestantiska länder, framför allt
i England (från 1837) och de skandinaviska
länderna (från 1850). I Sverige nåddes de
bästa resultaten 1861—64 och 1878—82 (över
400 döpta varje år; m. förkasta barndopet;
de »heligas» barn döpas dock vid 8 år).
Landet är indelat i 5 »konferenser» med 22
»grenar» (stationer). I Stockholm ha m. egen
byggnad (Svartensgatan 3). En anhållan om
statligt erkännande avslogs 1902, och 1912
beviljade statsmakterna ett anslag för
mor-monpropagandans bekämpande. Antalet m. i
Sverige var enl. uppgift från
mormonsam-fundet i Stockholm 1924 1,732.
På sv. föreligga åtm. två av m:s kanoniska
skrifter: »Mormons bok» (1878; 2:a uppl.
1907) och »Lärdomens och förbundets bok».
Kyrkans tidningsorgan är Deseret News i
Saltsjöstaden (från 1852). Den skandinaviska
missionens organ är Nordstjärnan (från 1877;
förut, från 1851, Skandinaviens Stjerne);
utges från 1905 i Stockholm, förut i Köpenhamn.
Litt.: G. Unonius, »Mormonismen» (1883);
W. A. Linn, »The story of the mormons»
(1902); I. W. Riley, »The founder of
mormo-nism, a psychological study» (s. å.);
Emigra-tionsutredningens bil. III:
»Mormonvärfning-en» (1910); E. Meyer, »Ursprung und
Ge-schichte der Mormonen» (1912; sv. övers.
1914). E. Nwn.
Mormorsgruvan, se Åtvidabergs
kopparverk.
Mornay [mårnä’], Charles de, sieur d e
Varennes, kammarherre, riksråd (omkr.
1514—74). Var född i Frankrike och
tillhörde samma franska adelsätt som Philippe
Duplessis-Mornay. M. uppehöll sig 1547—50 i
Skottland tills, m. ditsända skotska
hjälptrupper, omnämnes från 1557 i Sverige och
hade under Gustav Vasas sista år flera
diplo
Mormorsgruvan—Morning Post
338
matiska uppdrag: till Polen 1557—58, till
Danmark för underhandlingar med Danzay
(se d. o.) 1558 och 1559 samt till England
1559 i och för Eriks
giftermålsunderhand-lingar med drottning Elisabet. Genom sitt
uppträdande i det s. k. Vadstenabullret, där
M. på Eriks uppdrag tillfångatog greve
Johan av Ostfriesland, då denne nattetid
besökte prinsessan Cecilia, föll M. i onåd hos
Gustav Vasa och hölls en tid i fängelse. Efter
Eriks tronbestigning ledde M. 1561 en
beskickning till Frankrike, varvid giftermål
mellan Maria Stuart och Erik bragtes på tal,
1562 fortsatte han jämte Per Brahe i
Skottland dessa förhandlingar. 1562-—63 var M.
befälhavare i det livländska kriget,
återkallades 1563 och fick i kriget mot Danmark
befälet över det småländska »regementet».
Vid svenskarnas återtåg från Halmstad hösten
1563 blev M. besegrad. Han försvarade
framgångsrikt Varberg mot Daniel Rantzau 1565
och sökte hejda dennes återtåg ur
Västergötland 1566, varvid danska hären miste hela
sin tross. 20 sept. s. å. togs han till fånga
av danskarna, frigavs våren 1571 och mottogs
välvilligt av Johan III. Kort därefter inlät
han sig i stämplingar mot Johan, varvid han
trädde i förbindelse först med Frankrike och
Lothringen, senare med skotska legotrupper
i Sverige. Sammansvärjningen, vars mål ej
äro fullt klara, åsyftade bl. a. att befria Erik.
Utan tvivel var även hertig Karl djupt
inblandad i det hela. M. dömdes till döden och
avrättades 4 sept. 1574 i Stockholm. – M.
innehade flera län, under Eriks tid Tuna län
och Kronoberg, under Johans Älvsborg och
Gullberg. M. ägde god militär skolning,
särskilt inom befästningsväsendet, betydande
bildning och stora sällskapstalanger. I. A.
Mornay [mårnä’], Philippe de, även
(efter sitt gods) kallad
Duplessis-Mornay, fransk politiker, skriftställare (1549—
1623). övergick som ung från katolska till
protestantiska läran och verkade ivrigt för
hu-genotterna som skriftställare och diplomat.
Efter Bartolomeinatten 1572 flydde M. till
England, deltog i religionskrigen i Frankrike
1574—-75 och gick 1576 i Henriks av Navarra
tjänst som chef för Navarras
finansförvaltning och diplomat. Efter Henriks
tronbestigning blev M. guvernör i Saumur, där han 1593
upprättade en protestantisk akademi. Han
ogillade skarpt Henriks övergång till
katolicismen och ägnade sig själv åt teologiska
studier. Författarskapet till stridsskriften
»Vindiciæ contra tyrannos» (1579) har
tillskrivits M. (jfr L a n g u e t, H.); jfr även ty.
monogr. av A. Elkan (1905). M. berövades sitt
guvernörskap 1621 och dog i tillbakadragenhet.
Morning Post [må’niii påu’st], The, den
äldsta av Londons dagliga tidningar,
uppsattes 1772. Den hade 1795—1803 en
storhetsperiod som organ för en framskriden
liberalism. Tidningen blev längre fram den
förnäma världens organ och var på 1850-talet
lord Palmerstons språkrör. Under ledning av
lord Glenesk (utgivare 1853—95) blev den
alltmer aristokratiskt konservativ. Glenesks
dotter lady Bathurst sålde 1923 aktiemajoriteten
till en grupp högkonservativa. Efter
världskriget har tidningen representerat
franskvänligheten utan förbehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
