Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mortifikation - Mortimer - Morton, earl av, titel - Morton, John (kardinal) - Morton, John (politiker) - Mortorp - Morup - Morups Tånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mortimer—Morups Tånge
345
bestående rätt upphäves el. (vanligare) att
urkunden göres kraftlös. I den förra
betydelsen talas i sv. rättsspråk om dödande av
inteckning (se d. o.), i den senare om dödande
av förkommen el. eljest oåtkomlig fullmakt
(1915 års avtalslag § 17) samt framför allt
av löpande skuldebrev, växel, check,
konosse-ment, aktiebrev el. annat
»presentationspap-per» (se d. o.), som förstörts el. eljest
förkommit (1927 års lag om dödande av
förkommen handling). Detta dödande verkställes av
häradsrätt el. rådstuvurätt, på begäran av
den, som förmenar sig ha förlorat handlingen
och kan göra detta sannolikt. Rätten har
att genom offentlig stämning och annons i
posttidningen kungöra ärendet samt utsätta
viss dag, efter minst ett, högst två år, för
ansökningens fullföljande; sker så fullföljd,
äger rätten besluta, att handlingen dödas.
Härefter behöver handlingen ej företes, för att
man skall kunna göra gällande den rätt
handlingen avsåg. Sökanden är visserligen ej
obetingat berättigad men dock legitimerad att
göra nämnda rätt gällande. Den enl.
handlingen förpliktade kan ock åläggas att
utfärda en ny handling. — I särskild, mindre
omständlig ordning kunna affärsbankernas
sparkasseböcker samt sparbankernas och
postsparbankens motböcker dödas, i händelse de
förkomma. För banksedlar och obligationer
får dödande ej äga rum. C. G. Bj.
Mortimer [mä’timo], medeltida engelsk ätt
av normandiskt ursprung med stora
besittningar i engelsk-walesiska gränsmarken (the
march), där slottet Wigmore länge var
medelpunkten för dess makt. Huvudmännen buro
sedan 1328 earltitel av March (se d. o.).
Morton [måtn], earl av, skotsk adelstitel
inom ätten Douglas. En huvudlinje av
denna ätt kallades M o r t o n el. D
al-k e i t h, och från en gren av denna stammar
svenska grevliga ätten Douglas (jfr d. o., sp.
1195). Till den skotska Douglasättens
Angus-linje hörde eg. James Douglas, 4:e earl
av M., Skottlands regent (omkr. 1520—81),
vilken förvärvat sin earltitel (1553) genom
gifte med den 3:e earlens arvtagerska. Han
blev 1563 skotsk lordkansler, var en av
reformationens verksammaste främjare i
Skottland och satte som mål för sin politik ett
protestantiskt förbund med England. M. var
den egentlige upphovsmannen till mordet på
Maria Stuarts italienske gunstling D. Rizzio
(1566), måste efter mordet för en tid gå i
landsflykt men vann snart genom bemedling
av Bothwell drottningens förlåtelse. Då
Both-well efter mordet på Darnley bortförde
drottningen, gjorde M. öppet uppror, tillfångatog
henne vid Carberry Hill (14 juni 1567) och lät
inspärra henne på en sin frändes slott Loch
Leven. Han var därefter den förnämste
rådgivaren åt regenten Moray (se d. o.) och sedan
under Lennox’ (se d. o.) regentskap Skottlands
verklige styresman. 1572 valdes M. (efter
earlen av Mar) till Skottlands regent och
förde som sådan en kraftig inre styrelse, tills
konung Jakob VI förklarades myndig 1578.
M. avlägsnades då ur rådet men återvann s. å.
sin ledande ställning, vilken han dock 1580
förlorade till Esme Stuart, hertig av Lennox.
M. anklagades nu för delaktighet i mordet på
konungens far, lord Darnley, dömdes till
346
döden, ehuru han blott kunde överbevisas om
att ba vetat av sammansvärjningen, och
avrättades i Edinburgh 2 juni 1581. — Titeln
earl av M. gavs 1588 åt sir William
Douglas of Loch Leven (d. 1606),
vilken deltagit i mordet på Rizzio och 1567—68
var Maria Stuarts fångvaktare på sitt slott
Loch Leven. V. S-g.
Morton [måtn], John, engelsk kardinal
(omkr. 1420—1500). Anlitades av Edvard IV
i diplomatiska värv, blev 1479 biskop av Ely,
fängslades 1483 av Rikard III men lyckades
fly till Flandern, verkade för huset Tudors
tronanspråk samt blev efter Henrik VII:s
tronbestigning 1485 dennes förnämste
rådgivare. 1486 blev han ärkebiskop av
Canterbury, s. å. lordkansler och 1493 kardinal.
Henrik VII:s hårdhänta utkrävande av
»frivilliga gåvor» till konungens krigsföretag
tillskrevs av samtiden, trol. med orätt,
förnämligast M:s inflytande. V. S-g.
Morton [måtn], John, amerikansk
politiker (1725—77), ättling till en svensk
invandrare till kolonien Nya Sverige, Mårten
Mårtensson. M. var född i Upland (nu
Dela-ware county), Pennsylvania, ägnade sig som
ung åt jordbruk och lantmäteri men togs
tidigt i anspråk för offentliga
förtroendeposter. M. var 1756—66 och från 1772 led.
av Pennsylvanias lagstiftande församling
samt största delen av denna tid dess talman,
innehade flera domarämbeten och blev 1774
led. av provinsens högsta domstol. S. å.
invaldes han i den första
kontinentalkongressen, återvaldes tre gånger som delegerad och
gjorde sig 2 juli 1776 vid omröstningen om
förslaget, att kolonierna skulle förklara sig
för fria och oberoende stater, bemärkt genom
att, då rösterna inom Pennsylvanias
delegation vägde jämt, som delegationens ordf, med
sin utslagsröst avgöra, att dess votum gavs
för en sådan förklarings avgivande. Han var
ock en av undertecknarna av
oavhängighets-förklaringen av 4 juli 1776. M. insaites i
den kommitté, som skulle utarbeta
konfedera-tionsartiklar för de nya staternas
sammanslutning, men avled, medan detta arbete ännu
pågick. M:s namn har givits åt den
minnes-byggnad, John Morton memorial
b u i 1 d i n g, som genom svensk-amerikansk
subskription åstadkommits i Filadelfia för
hedrande av svenskättlingars insatser i
amerikanskt samhällsliv. Jfr O. A. Linder, »J. M.,
en av revolutionstidens svenskamerikaner» (i
Year Book of the Swedish-American
Histori-cal Society 1907). O. A. L-r.*
Mortorp, socken i Kalmar län, huvudsaki.
i S. Möre härads skogsbygd; 101,19 kvkm,
1,397 inv. (1931). Genomflytes av Hagbyån;
vid ån kyrkan och huvudbygden. 1,721 har
åker, 7,370 har skogsmark. Ingår i M:s och
Oskars pastorat, Växjö stift, S. Möre kontr.
Morup, socken i Hallands län, på Faurås
härads tättbebyggda kustslätt, n. v. om
Falkenberg; 45,41 kvkm, 2,364 inv. (1931). 3,709
har åker, skog saknas. Vid kusten M:s fyr
samt Glommens hamn (3,5 m djup) och fiskläge.
Egendomar: Munkagård och Lunnagård.
Pastorat i Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Morups Tånge, fast fyr med ständig
bevakning i Kattegatt, på en udde i Morups socken,
8,5 km v. n. v. om Falkenberg. Anbragt i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
