Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosse - Mosse, Rudolf - Mossebo - Mossel bay - Mosskultur el. Mossodling - Mosskulturföreningen, Svenska - Mosso (musik) - Mosso, Angelo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Mosse, R.—Mosso
364
Parti av mossplan från typisk högmosse. Ko mosse i Småland. I
förgrunden dyhölj a, i bakgrunden rismossevegetation.
liögmossens viktigaste dräneringsstråk. I
händelse starkare vattenföring där äger rum,
utbildas verkliga bäckar, laggbäckar.
I de ö. delarna av s. och mell. Sverige äro
högmossarna utom de allra största i regel
utbildade som s. k. skogsmossar. De äro
nästan helt bevuxna med en jämförelsevis
tät, fastän svagt växtlig tallskog, i vilken
skvattram (se d. o.) ymnigt förekommer.
M. leda sitt ursprung från igenvuxna sjöar,
eller ock ha de uppkommit på platser, där
grundvattnet stått mycket högt eller trätt
i dagen.
M. av samtliga typer äro ofta föremål för
exploatering: för odling (se Mosskultur),
för skogsbörd (se Skogsdikning), för
bränntorv- och torvströtäkt (se Torv).
M. som benämning för en vegetationstyp.
Flertalet vitmoss-(Sp7iagm«m-)rika
växtsamhällen och särskilt sådana, som äro trädlösa
eller inom vilka träd förekomma blott enstaka
eller i glesa bestånd, bruka benämnas m. eller
mossesamhällen. Vanl. indelas dessa i två
huvudtyper: rismossar och starr- eller
halvgräsmossar. Ris mossar äro
torvmarks-växtsamhällen med rikliga till ymniga ris (t.
ex. ljung, skvattram, odon och dvärgbjörk)
jämte vissa halvgräs och örter, ss. tuvdun
(Eriophorum vaginatum), hjortron och sileshår
(Drosera). Bottenskiktet uppbygges
huvudsaki. av vitmossor, vilka bilda tydliga och
täta tuvor. Mycket karakteristisk är
förekomsten av Sphagnum fuscum. Starr- eller
halvgräs mossar (»kärraktiga mossar»)
utmärkas av att i en lös och lucker matta
av icke eller blott svagt tuvbildande
vitmossor förekomma starrgräs (Carices),
tuvdun eller tuvsäv (Scirpus caespitosus) etc.
rikligt till ymnigt. Ett stort antal
undertyper av ris- och halvgräsmossarna kunna
urskiljas efter ingående vitmossarter och
härskande ris eller halvgräs. Flera av dessa
undertyper skilja sig också ganska betydligt
från varandra i biologiskt hänseende. —
Rismossar, i vilka tallen uppträder i
jämförelsevis hög frekvens, benämnas ofta t a 11 m o
s-s a r. På samma sätt benämnas även
halvgräsmossar, i vilka lövträd (företrädesvis
björk och al) ingå, lövmossar. Litt.: H.
Osvald, »Die Vegetation des Hochmoores
Komosse» (1923); L. von Post och E. Granlund,
»Södra Sveriges
torvtillgångar», I (1926). C. Mm.
Mosse [må’-], Rudolf, tysk
förläggare och affärsman (1843
—1920) av judisk börd.
Grundade 1867 i Berlin en
annonsbyrå, som fått mycket stor
omfattning, och uppsatte 1872
Berliner Tageblatt (se d. o.).
M. utgav därjämte
adressböcker, en affärscode,
populärvetenskapliga verk m. m.
Mossebo, socken i Älvsborgs
län, Kinds (se d. o.) härad, vid
Smålandsgränsen, n. v. om
Gis-laved; 89.38 kvkm, 712 inv.
(1931). Småkulligt skogs- och
myrmarksområde 200—290 m
ö. h. 439 har åker, 4.990 har
skogsmark. Ingår i Tranemo,
M., Ambjörnarps och Sjötofta
pastorat i Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Mossel bay [må’sel bél’], bukt på
Spetsbergens n. kust, bekant som övervintringsort för
Nordenskiölds expedition 1872—73.
Mosskultur el. Mos s j d lin g. Härmed
förstås torvmarkers (mossars och kärrs)
utnyttjande för odling av lantbruksväxter. På
grund av de tekniska svårigheter, som varit
förknippade med torrläggningen av
torvmar-ker, ha dessa först i jämförelsevis sen tid
tagits allmänt i anspråk för odling. Visserligen
uttalade sig i Sverige redan på 1700-talet
vissa lantbruksforskare för mosskultur, men
den tog först under 1800-talet och särskilt
efter tillkomsten av Svenska
mosskulturför-eningen (se d. o.) riktig fart. — Olika
torv-marker ha mycket skilda förutsättningar för
växtproduktion. I regel lämpa sig
torvmar-ker med högförmultnade ytlager bättre än
sådana med lågförmultnade. Även torvens
kemiska sammansättning i de övre
markskikten och markvattnets halt av
mineralsal-ter spela en stor roll liksom även den
underliggande mineraljordens art och beskaffenhet.
Under markens brukning hopsjunker och
ned-brytes nämligen torven, vilket medför, att det
mineraliska underlagets beskaffenhet kan få
stor betydelse särskilt för odlingens framtida
bestånd. — Vid m. ingå som mycket viktiga
led att söka förbättra torvjordens fysikaliska
beskaffenhet och höja markens näringshalt.
Det förra söker man uppnå genom lämplig
dränering etc., det senare genom påförande av
sand eller lera (»sandkörning» och
»lerslag-ning») och genom tillförsel av passande
gödselämnen (kreatursspillning, fosfat, kali och
kalk). — Vid lämpligt val av torvmark och
under rationell skötsel höra mossodlingar till
de mest lönande odlingsföretagen. C. Mm.
Mosskulturföreningen, Svenska, se
Svenska mosskulturföreningen.
Mosso [må’så], it., mus., rörligt.
Mosso [må’så], A n g e 1 o, italiensk fysiolog
(1846—1910), prof, i Turin, från 1882 i
fysiologi. Hans viktigaste arbeten behandla
muskeltröttheten (jfr Ergometer). Genom
in-sprutning av blod från uttröttade djur visade
M., att muskeltröttheten beror på vid
musklernas sammandragning bildade ämnen. Han
var en ivrig främjare av alpforskning. Led.
av sv. Vet.-akad. (1897). E. Abr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
