Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Municipalsamhälle - Municipalstyrelse, Municipalstämma - Municipium - Munin - Muninflammation - Muninn - Munk - Munk, släkter - Munk, Hans - Munk, Kirstine (Kirsten) - Munkabälte - Munkáes - Munkácsy, Mihaly (Mikael, Lieb)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Municipalstyrelse—Munkåcsy
430
först 1898 fingo de genom lagen 27 maj s. å.
(dåv. § 80 kommunalförordningen för landet)
ovan angivna fastare former för sin allmänna
förvaltning och laglig rätt att för sina behov
verkställa utdebitering bland sina medl. enl.
gällande kommunala grunder.
1 jan. 1930 funnos i riket 208 m., därav ej
mindre än 41 i Göteborgs och Bohus län men
blott ett i resp. Gävleborgs, Hallands,
Gotlands och Uppsala län. Störst var Kiruna
med 10,838 inv.; därnäst kommo Älvsborg
med 9,429, Hagalund med 6,589, Höganäs med
5,627, Malmberget med 5,112, Råsunda med
4,483 o. s. v. J. R. N.
Municipalstyrelse, Municipalstämma, se
Municipalsamhälle.
Munici’pium, lat. Om ett italiskt
stadssamhälle (med tillhörande landområde, a’ger),
t. ex. Tusculum, införlivats med romerska
staten, kunde dess medborgare såsom numera
cives Romani (romerska medborgare) ej tillika
kallas cives Tusculäni o. s. v.; deras stad
betecknades ej mer som civitas utan som m., och
själva voro de muni’cipes Tusculäni etc. Efter
Italiens erövring voro alla dess städer utom
Rom municipier, kolonier el. med Rom
förbundna stater. De sistnämnda fingo genom
bundsförvantkriget (91—88 f. Kr.) romersk
medborgarrätt och blevo m. Jämte sin urspr.
inskränkta romerska medborgarrätt hade m.
självständig kommunalförvaltning med
folkförsamling, senat (decuriönes) och
ämbetsmän, kollegialt ordnade (duo’viri iüri
dicu’n-do, duo’viri aedlles) el. ej (dictätor). Rätt till
lagstiftning tillkom dem inom vissa gränser.
Senare upprättades m. även i provinserna.
Caracalla gav 212 alla kommuner under Roms
imperium karaktären av m. E. St.
Munin, dets. som Munin n, se Huginn.
Muninflammation, se Munsjukdomar.
Muninn, se Huginn.
Munk (lat. mo’nachus, av grek. monacho’s,
ensam), i den ortodoxa och den romerska
kyrkan en man, som i gemenskap med
likasinnade lever ett efter »regler» ordnat
världs-försakande religiöst liv. M. bilda ej ett tredje
stånd bredvid klerker och lekmän utan äro
antingen prästvigda el. icke prästvigda. Inom
den romerska kyrkan svara de för mission,
kärleksverksamhet, skolundervisning, högre
vetenskaplig odling m. m. Jfr
Kloster-väsen och Munkordnar. (Hg Pl.)
Munk, namn på sju utdöda danska
adelssläkter. Om de sex av dessa se Danmarks
Adels Aarbog 1905. Den sjunde och
förnämsta ätten M. var en gren av adelssläkten
Lange (se d. o. och Danmarks Adels Aarbog
1901) och förde tre röda rosor i silverfält.
Hit hörde Kirstine M., se nedan.
Munk, Hans, norsk läkare (1770—1848).
Utbildades i Köpenhamn, bosatte sig 1798 i
Norge, blev landfysikus i Stavanger och
senare bl. a. i Skien. M. hade grundläggande
betydelse för norskt medicinalväsen och
organiserade 1815 landets nya medicinalstyrelse.
Munk, Kirstine (Kirsten), gemål till
Kristian W av Danmark (1598—1658); jfr
Marsvin, släktatt.; 1615 förklarad för hans
äkta hustru. Hon var kraftfull, obehärskad
och njutningslysten. 1627 fick hon titeln
grevinna av Slesvig och Holstein. Senare
upp-stodo äktenskapliga tvister, och Kristian
an
klagade henne för otrohet. 1630 måste M.
lämna hovet och förvisades till sina gods.
I sin strid mot kungen och dennes nya
älskarinna, Vibeke Kruse, stöddes hon av sina
mäktiga mågar, bl. a. Corfitz Ulfeldt och
Han-nibal Sehested. Med kungen hade hon utom
sonen Valdemar Kristian 7 döttrar, som nådde
mogen ålder.
Munkabälte, det skånska namnet på en
allmän svensk vävnad med över ytan löst
liggande mönstertrådar, som samla sig till
kvadratiska och rektangulära former. Fyra
skaft användas, två till botten och två till
mönster. I Dalarna kallas m. förlåtsväv
och brukas till sängförlåtar av linne med
ull-garnsmönster. E. v. W.
Munkåcs [mo/pkät/], se M u k a c e v o.
Munkåcsy [mo’i}kätfi], Mihaly
(Mikael), baron, ungersk målare (1846—1900),
hette eg. L i e b, tog namnet M. efter
födelsestaden, Munkäcs. Han var i sin ungdom
snic-karlärling, studerade
vid konstakad. i Wien
och München, bosatte
sig i Düsseldorf och
väckte 1867 i Paris
uppseende med genren
»Den livdömdes sista
stunder» (1869; såld
till Filadelfia). M.
flyttade 1872 till
Paris, vann stor
framgång med
bondelivs-genrer och landskap i
en om Courbet
erinrande stil och
påver
kade flera unga målare, främst tyskarna
Lie-bermann och Uhde. Med sitt mästerverk »Den
blinde Milton dikterar Det förlorade paradiset
för sina döttrar»(såld till New York)ryckte han
upp i främsta ledet av samtida målare.
Jättemålningen »Kristus inför Pilatus» (1882) var
genomförd med starkt patos men uppenbart
effektsökande; den sändes på turné runt
Europa och visades bl. a. i Stockholm 1885
(såldes till Filadelfia). Även »Kristus på
korset» (1884) exponerades i Stockholm (nu
i Dresdengalleriet). I sitt hemland, dit M.
återvände, hyllades han som en
nationalhjälte, baroniserades, utförde dekorativa
målningar i konsthistoriska museet i Wien
och i parlamentet i Budapest samt blev 1896
dir. för nationalgalleriet där. S. å. utgav han
sina levnadsminnen. M. dog sinnessjuk. En
figurstudie, »Självförakt», finns i National-
»Kristus inför Pilatus.» Målning av M. Munkåcsy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
