Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Munkordnar, Nunneordnar, Religiösa samfund - Munksjö a.-b. - Munksjön - Munkskrift - Munksnäs - Munkstol - Munksund (och Skuthamn) - Munsunds a.-b. - Munktell, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Munksjö a.-b.—Munktell
434
vilka äro av mindre intresse och här kunna
förbigås.
1. 0 r d n a r n a, av vilka de äldsta
härröra från tiden omkr. 1100, sönderfalla i 4
grupper: a) Reguljära kaniker (it.
cano’nici regola’ri) el. k o r h e r r a r (se d. o.
2), efter Augustinus’ ordensregel ofta kallade
augustinkorherrar. Hit höra utom
premonstratensorden (se d. o.) bl. a.
birgittinklostren och en rad andra
korherreordnar med kvinnliga grenar (främst
bland dem No t r e Dames sko 1 sy s
t-r a r). Efter augustinregeln leva även u
r-s u 1 i n n o rn a och
salesianerinnor-n a, två inflytelserika kvinnliga ordnar, som
dock i viss mening kunna hänföras till grupp
d. b) M u n k a r i egentlig mening. Äldst är
benediktinorden (se d. o.), som
småningom uppdelades i en mängd självständiga
avd., kongregationer (mest fristående äro c
a-maldulenserna, se
Camaldulens-orden, och vallombroserna), vilka
1893 av Leo XIII sammanslötos till en
»con-foederatio benedictorum». På benediktinsk
grund bygga alla egentliga m., främst den i
viss mening första av dessa, ciste rcien s
-orden (se d. o.). En utgrening av de
egentliga m. utgöra riddarordnarna. Rester av
johannitorden (se d. o.) och Tyska
orden (se d. o.) leva ännu kvar. På
gränsen till nästa grupp stå de numera fåtaliga,
på fångars lösköpande inriktade t r i n i t
a-rierna. c) Tiggarmunkar, off. benämnda
»mendikanter». De viktigaste ordnarna äro
här dominikanorden (sed. o.), som näst
efter jesuiterna haft största inflytandet på
kyrkans ledning, franciskanorden (se
d. o.), från vilken k a p u c i n o r d e n (se d. o.)
utgrenade sig, augustineremiter (se
d. o.) och karmelitorden (se d. o.),
d) Reguljära klerker, präster, som
sammanslutit sig mindre för att leva
klosterliv än för att ute i livet främja vissa
bestämda syften. Till dessa prästordnar, de
flesta från 1500-talet, höra bl. a.
theati-n e r n a och barnabiterna samt
framför allt jesuitorden (se d. o.).
2. Kongregationerna, som fingo
sitt första uppsving på 1600-talet och genom
sin syftning och sina verksamhetsmetoder stå
prästordnarna nära, utgöra den mest
vittomfattande och moderna formen för kat.
kyrkans munkideal och spela en oerhörd roll i
folklivet, kärleksverksamheten, missionen etc.
Några av de viktigaste äro a) manliga:
re-demptorister el. liguorianer och
las a rister el. missionspräster (för
själavård), S:t S ulpiceko ngrega t
io-nen (för prästbildning), Frères des
écoles chrétiennes (för
skolundervisning, i antal och betydelse den främsta av
alla de manliga kongregationerna), Don
Bos-cos (d. 1888) salesianer (utbilda
hant-verkslärlingar), kardinal Lavigeries vita
fäder och en stor skara andra
kongregationer för yttre missionen; b) kvinnliga:
Dames du Sacré-cæur, F i 11 e s de
la charité de S:t Vincent de
Paul, den talrikaste av alla
kongregatio-nerna, m. fl. Se f. ö. K o n g r e g a t i o n.
Litt.: M. Heimbucher, »Die Orden und
Kongregationen der katholischen Kirehe» (2:a
uppl., 3 bd, 1907—08); A. Mater, »L’église
catholique, sa constitution» etc. (1906); H. C.
Wendlandt, »Die weiblichen Orden und
Kongregationen der katholischen Kirehe» (1924);
B. Altaner, »Zur Geschichte der
mittelalter-lichen Orden» (i Zeitschrift für
Kirchenge-schichte 1930; översikt över nyaste litt.);
Gerarchia Cattolica (årl.); H. A. Krose
(jesuit), Kirchliches Handbuch für das
Katho-lische Deutschland (årl.). E. Nwn.
Munksjö a.-b. äger det 1862 av J. E.
Lundström och L. J. Hierta anlagda
pappersbruket och pappfabriken vid v. stranden av
Munksjön i Jönköping, vilket industriföretag
särskilt genom K. O. H. Ljungqvist (se d. o.)
utvecklats till mycket betydande omfattning.
Bolaget, gr. 1890, aktiekap. 10 mill. kr. (1930),
har numera även en sulfatfabrik vid
Stödstorp, en kartongfabrik vid Lindefors och ett
träsliperi vid Granfors, samtliga i
Jönköpings län, och därjämte en sulfatfabrik med
sågverk vid Aspa, Örebro län. 1,000 arb.
Årstillv. 30,000 ton papper och papp (mest
omslagspapper i kraft- och sulfitkvalitet,
tak-och förhydningspapp) samt 15,000 ton
sulfatmassa för avsalu. G. H-r.
Munksjön, se Jönköping (med karta).
Munkskrift, populär beteckning för den
skriftform, som i paleografien kallas gotisk
minuskel el. textura. Namnet uppkom till
följd av den oriktiga föreställningen, att de
medeltida handskrifterna uteslutande
ned-skrivits av munkar. Som typiska prov på
vad man vanl. menar med m. kunna anföras
1300- och 1400-talets liturgiska handskrifter
med präktig utsmyckning och i rött, blått och
guld ornerade begynnelsebokstäver. M.
sätter sin prägel även på de flesta av
boktryckarkonstens tidigare alster. O. W-n.
Munksnäs, säteri i Hoplaks socken, Nylands
län, Finland, invid Helsingfors stad,
förlänades 1616 av Gustav II Adolf åt Gert Skytte.
kom 1833 i friherrliga ätten Ramsays ägo
och såldes (utom karaktärsbyggnaden) 1910
till ett bolag, som planerat en villastad där.
M. har spårvägsförbindelse med Helsingfors
och är en omtyckt utflyktsort. Kadettskolan
är förlagd dit. O. Brn.
Munkstol, trebent stol med tresidig sits
samt arm- och ryggstöd. Vanlig under
1800-talets sista årtionden.
Munksund (M. och Skuthamn),
träindustriort och hamn i Piteå landskommun,
Norrbottens län, vid Yttre Pitfjärden; omkr.
1,550 inv. (1921). Stort sågverk, hyvleri och
sulfatfabrik, ägda av M:s a.-b. (se nedan). I
hamnen (kajdjup intill 8 m) lossades 1930
152.700 ton timmer m. m. och lastades 124,000
ton trävaror och sulfatmassa för export.
Munksunds a.-b., gr. 1926, har i sig
upptagit större delen av den industri- och
skogs-rörelse, som tidigare bedrivits av a.-b.
Ytterst-fors-Munksund. Bolaget omfattar sågverk vid
Munksund, Storfors och Bergsviken (nedlagt
1931), sulfatfabrik vid Munksund (samtliga
invid Piteå) samt trämassefabriker invid
Luleå och i Byske. Huvudkontor i Luleå.
Aktiekap. 1 mill. kr., 1,400 arb. Årstillv.
40,000 stds trävaror, 42,000 ton
kraftcellulosa och 80.000 ton våt vit mek. trämassa.
Munkte’11, svensk släkt, urspr. från Köping
och känd från 1500-talets slut. Efter
Munk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
