Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mur, Murverk - 1. Murad I Hudavendigar (turkisk sultan) - 2. Murad II (turkisk sultan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Murad
446
som bindemedel, utföras av stenar i
standardformat med rätvinkliga hörn, gjorda av bränd
el. obränd lera (se T e g e 1), av kalk med olika
tillsatser (kalksandtegel, siluriasten m. fl.) el.
cement. Utom massiva konststenar användas
dylika med utsparade håligheter (hålsten) av
olika form och format. En m. kan bestå av
ett yttre skikt av natursten (skalmur) och ett
inre skikt av tegel (bakmurning).
Massiva m. göras av stampad jord, lera med
el. utan inblandad halm (pisé), kalkmjöl och
stenkolsaska (cendrinmur) el. vanligast av
betong (se d. o.). Mellanväggar, som ej
bära bjälklag, göras utom av trä av tegel,
slaggstens- el. gipsplattor, rabitz (se d. o.) el.
dyl. Medeltida m. äro ibland uppförda med
tegel på båda sidor (skalmurar) och fyllning
mellan dessa av smärre stenar, skärv och
murbruk. Romarna ha gjort liknande m. med inre
fyllning av betong. Murverk måste ha stadig
undergrund, sockel, och isoleras från
grundmurarna mot från marken uppstigande fukt
(se Grundläggning).
Vid murning ligger stenen i regel »på
flatsidan». De horisontella stenraderna kallas
skift. Ligger stenen med långsidan parallellt
med murens längdriktning, kallas den löpsten
el. löpare och skiftet löpskift, har den
långsidan vinkelrätt mot denna och kortsidan i
murytan, kallas• den koppsten eller bindare
och skiftet koppskift el. bindskift. På
högkant stående stenar bilda rullskift; av
liggande el. stående stenar i 45° vinkel mot
murytan uppstå kryss- el. strömskift.
Be-gränsningsytorna på en i m. liggande sten
kallas den övre bygg, den undre ligg, den
främre kopp och sidorna fogytor. Vid
murning med naturlig sten bör liggytan i berget
även bli liggyta i m. När ohuggen sten
begagnas, skola större fogar, beroende på
stenens ojämnheter, utfyllas (skolas) med
mindre sten och skärv.
Vid murning med varje slags sten böra
stenarna binda varandra genom sitt inbördes
läge, bilda »förband», vilket i regel innebär,
att inga stående fogar få vara genomgående.
Genom denna regel uppstå vid tegelmurning,
beroende på stenarnas placering, olika s. k.
förband. De mera vanliga tegelförbanden äro:
skorstensförband av V2 stenar med endast
löpare (bild 1), koppförband med V2 sten och 3/<
sten vid hörnen, blockförband (bild 2) med
vartannat skift löpare, vartannat kopp med
alla löpare över varandra, kryssförband (bild 3;
liksom blockförbandet vanligt i Sverige från
1500-talet, därför ofta kallade
renässansförband), löparna i vartannat skift förskjutas
V2 sten i sidled, så att fogarna bilda en
sicksacklinje, gotiskt el. polskt förband (bild 4;
medeltidsförband) med omväxlande löpare och
bindare i samma skift, ordnade i olika
kombinationer, samt pelarförband och förband i
ihåliga murar.
Går murbruket i en fog ända fram till ytan,
är fogen full, annars öppen eller hålfog. Full
fog (se d. o.) användes, när ytan skall rappas
el. putsas, öppen, när den skall fogstrykas
d. v. s. när teglet är synligt mellan fo
garna. Varje m. bör på något sätt förstärkas
med järn el. dyl. (se Förankring).
Historik. Egypter, fenicier, judar och
min-dreasiatiska folk byggde i regel sina m. av
huggen sten med el. utan murbruk.
Babylo-nier använde soltorkat tegel. I Indien
brukades såväl naturlig sten som tegel.
Kinesiska muren har skalmurar av kvadersten och
fyllning mellan dem av jord och rullsten.
Grekerna byggde först cyklopiska m.,
senare skalmurar med fyllning mellan, m. av
lika höga block el. med omväxlande höga och
låga skift. Etruskerna använde polygonala
stenar, först utan och sedan med bruk.
Romarna använde först kvadersten, under
republiken tegel, som dock blev allmänt först
under Augustus. Olika romerska m. äro:
kvadersten med lika höga skift, kvadersten
omväxlande med tegel, lika stora kvaderstenar,
stenar på hörn, diagonalt över varandra,
ohuggen sten, smärre oregelbundna stenar i
bruk. Murbruk förekom ej alltid, utan
stenarna förenades med kramlor och dubbar av
koppar (se Fog, bild 1). I Bysantion
begagnades huvudsaki. tegel. Under medeltiden
användes natursten och tegel. Sveriges äldsta
stenkyrkor ha tjocka kullerstensmurar,
senare förekomma huggen sten, skalmurar av
tegel med fyllning mellan och slutligen
massiva tegelmurar. Under nyare tid ha
natursten och tegel använts på olika sätt; numera
göras ofta betongmurar med värmeisolerande
beklädnadsskikt. A. E-én.
Muräd, turkiska sultaner. 1. M. I H u d
a-v e n d i g ä r (= herre; 1319—89), Orhans son;
efterträdde sin fader 1359, utvidgade och
befäste det ännu unga osman ska väldet. Sedan
han gjort sig till oinskränkt herre över
Angöra, vände han sig mot Europa och erövrade
bl. a. 1361 Adrianopel, som 1366 upphöjdes
till residensstad, varefter han underkuvade
Serbien, Valakiet och Bulgarien samt 1386
nya delar av Mindre Asien. I ett nytt krig
med bulgarer och serber besegrade han 15
juni 1389 de senare vid Kosovo polje men
blev där efter slaget nedstucken av den
besjungne serbiske folkhjälten Milosch. — 2. M.
II (1401—51), Muhammed I:s son; tillträdde
regeringen 1421 och gjorde redan i aug. följ,
år ett misslyckat stormningsförsök mot
Kon-stantinopel, som då stod i förbund med hans
yngre broder Mustafa. Han tvang dock kejsar
Johannes VIII att erkänna sig skattskyldig
(1425), erövrade flera furstendömen i Mindre
Asien och låg i ständiga strider med ungrare,
valaker och serber. Efter upprepade
nederlag i kampen med Hunyady (se d. o.)
nödgades M. i freden i Szeged 1444 avstå
Serbien och Hercegovina, men då de kristna nu
inföllo i Bulgarien, tillfogade han dem vid
Varna ett förkrossande nederlag 10 nov. s. å.
Han efterträddes av sin son Muhammed II.
Bild 1. Skorstensförband. — Bild 2. Blockförband. — Bild 3. Kryssförband. — Bild 4. Gotiskt förband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
