Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musenalmanach - Muser - Musette - Museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Muser—Museum
464
poetiska, årl. utkommande tyska kalendrar,
av vilka den första utgavs 1764—1833, den
berömdaste 1796—1801 av F. Schiller och
många av nyromantikerna. R-n B.
Müser (grek, müsäi, lat. müsae),
forngre-kiska namnet på sångens, musikens och
skaldekonstens gudinnor. De sägas ofta ha sitt
hemvist i Pierien på Olympens n. sluttning,
deras förnämsta kultort var berget Helikon
i Beotien med källorna Aganippe och
Hippo-krene. Möjl. äro de urspr. källgudinnor. Hos
Homeros anropas en el. flera m. utan namn
och sägas vara Zeus’ döttrar. Hesiodos har
nio m. med de sedermera övliga namnen. I
spetsen för m:s kör ställes som deras anförare
(musage’tes, se bild till art. A p o 11 o n)
diktens och musikens gud Apollon. Under
hellenistisk tid utsträcktes m:s verksamhet även
till vetenskaperna, och var och en av dem
tilldelades en särskild uppgift och attribut. De
vanliga typerna, som bl. a. finnas i den av
Gustav III inköpta, starkt interpolerade
serien i Nationalmuseum, äro skapade av
Filiskos från Rhodos på 200-talet f. Kr. Sålunda
representerar K 11 o (med en papyrusrulle)
historien, E u t e’r p e (med en dubbelflöjt)
musiken och den lyriska skaldekonsten, Thalia
(med komisk mask) komedien, M e 1 p o’m ene
(med tragisk mask) tragedien, T e r p s
i’-c h o r e (med en mindre lyra) dansen, E’r a t o
(med en större lyra) kärleksdikten, Pol
y’m-n i a (utan särskilt attribut men med
djupsinnigt uttryck stödjande sig mot en pelare)
hymnen el. den med gudstjänsten förbundna
heliga sången, U r a’n i a (med en
himmelsglob) astronomien och K a 11 i’o p e (med
skrivtavlor och griffel) hjältedikten. På
romerska sarkofager avbildades m. ofta i
grupper. — Romerska namnet på sånggudinnorna
var camSnae (urspr. casmenae, av casmen el.
carmen, sång). De sammansmälte
fullständigt med de grekiska och antogo även deras
namn. Jfr C a m e n a e. M. Pn N-n.
Musette [myzä’t] (trol. avlett av muse,
musa), fr., säckpipa med särskild luftbälg att
sköta med handen; sedan även ett dansstycke
av pastoral karaktär med säckpipsbas i
liggande kvint; ofta efterdans till en gavott.
Taktarten var än 2/«, än 3/4 el. 6/s. Såväl
dansen som säckpipan förekom huvudsaki. på
1700-talet. T. N.
Museum. I Alexandria anlades av
Ptole-maios II Filadelfos (reg. 283—246 f. Kr.} en
anstalt, som uppläts åt en skara lärde och
erhöll namnet M u s e i o n. Från denna har
ordet museum, som eg. betyder musernas säte,
sin härkomst. Där idkades lärda studier, och
efter anstalten i Alexandria uppstodo andra
liknande i Pergamon, Antiokia och senare
även i Konstantinopel.
M. betyder numera en anstalt, där
samlingar av konst, av kulturhistoriska el.
naturhistoriska föremål bevaras och vårdas.
Samlingar av detta slag voro icke helt
obekanta för forntidens folk. Den äldsta
antikvi-tetssamlingen torde vara den, som anträffats
i Ur i Kaldéen, sammanförd omkr. 550 f. Kr.
av en syster till den i bibeln omtalade
Belsas-sar (se d. o.). I Aten fanns redan på 400-talet
f. Kr. i en flygel i Propyléerna ett s. k.
pina-kotek, där målningar samlades. Sin nuv.
innebörd erhöll ordet m. först under
re
nässanstidevarvet. Det moderna m:s
födelseort är Florens under Medicéernas tidevarv.
Till en början samlades gemmer och väl
bevarade mynt; snart tillkommo skulpturer
från forntiden samt märkligare alster av
samtidens konst och konstslöjd. Medicéernas
exempel följdes först av påvarna i Rom, där
Julius II grundade det stora Vatikanmuseet,
och sedan av furstar och rika män litet
varstans i Europa, bl. a. Frans I i Frankrike.
Det ena kungliga el. adliga konstkabinettet
efter det andra grundades, och även lärde
följde småningom exemplet. Sålunda
sammanförde dansken Ole Worm ett m., som
efter hans död 1654 övergick till Fredrik III:s
konstkammare. De äldsta museerna voro
konstmuseer, och de föremål, som i
övrigt tillfördes dem, hade huvudsaki.
karaktären av kuriositeter. Det första m., som
avsiktligt grundats som
historiskt-an-tikvariskt m., är det nuv. Statens
historiska m u s e u m (se d. o.) i
Stockholm, som räknar sin upprinnelse från 1670.
Kort efteråt (1682) grundades också det första
naturhistoriska m., Ashmolean
museum i Oxford. Genom de stora geografiska
upptäckterna riktades
samlaruppmärksamhe-ten även på främmande och vilda folk. Från
Mexiko och Peru hemfördes dyrbarheter utan
like, men även mindre kostbara ting
emot-togos för de furstliga kabinetten. I
Frankrike gjordes de första etnografiska förvärven
redan av Frans I. Upplysningstidevarvet blev
på detta område en nyväckelsens tid, men
först 1831 framlade den franske geografen
Jomard förslaget till inrättande av
etnografiska museer. Den, som först
förverkligade idén, var Chr. J. Thomsen i
Köpenhamn. Närmast i ordningen följa
konst-slöjd museerna, vilka från början hade
ett i hög grad undervisande syfte och sålunda
ej äro att förblanda med de tidigare
furstliga lyxsamlingarna av porslin, silver och
pretiosa. Tanken på ett slöjdmuseum
framkastades först av Cartesius. En kraftig stöt
framåt erhöll idén genom de utställningar
av nationell slöjd, som sedan 1798 anordnades
i Paris och snart vunno efterföljd på andra
håll. Den första världsutställningen
anordnades i London 1851, och på kvarlåtenskapen
efter denna skapades Victoria and Albert
museum i Kensington, det första
konstslöjd-museet, redan 1853 följt av Bayrisches
Nationalmuseum i München. Den första
motsvarigheten härtill i Sverige är Göteborgs m. (1861;
se d. o.). Ur denna museityp har den, som
betecknats med namnet »högreståndssamlingar»,
utgått. Sist i raden kommer insamlandet av
föremål, belysande allmogens liv, den
europeiska etnografien. Föregångsmannen på
detta område är Artur Hazelius genom det av
honom 1873 grundade Nordiska museet
(se d. o.), förebilden för alla m. av detta slag
i Europa. Genom anläggandet av Skansen
(1891) skapade Hazelius även en alldeles ny
museityp, friluftsmuseet, som vunnit
många efterföljare ute i världen.
Sveriges äldsta museisamling är Kungl.
liv-rustkammaren, vilken från att urspr. ha varit
en förrådskammare för kungl. vapen m. m.
1628 av Gustav II Adolf gjordes till en
historisk samling. Närmast i tiden följer
Sta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
