Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Museum
466
tens historiska museum, till vilket
anslutits Kungl. myntkabinettet (se
Myntkabinett). Är Historiska museet en produkt av
Sveriges storhetstid och den fosterländska
forskningen under 1600-talet, så är däremot
det nästa centrala m., Naturhistoriska
riksmuseet (se d. o.), utgånget ur
frihetstidens praktisk-ekonomiska strävanden.
Alltsedan Vet.-akad. inrättades 1739, emottog
den gåvor av naturhistoriska föremål, och
1777 konstituerades de som eget m.
Etnografiska föremål hemfördes redan under
1700-talet av svenska forskningsresande i
främmande världsdelar och började under senare
delen av 1800-talet avsevärt ökas; 1900
konstituerades de som en särskild avdelning
under namnet Riksmusei etnografiska
samlingar med Hjalmar Stolpe som förste
föreståndare. Det fjärde centrala m. åter, N
a-tionalmuseum (se d. o.), är ett barn av
det lysande gustavianska tidevarvet. Redan
Gustav Vasa intresserade sig för tavlor och
ägde sådana t. ex. på Gripsholm. Genom den
kejserliga konstsamlingen, som togs vid
erövringen av Prag 1648, genom Hedvig Eleonora,
Tessin m. fl. gjordes betydelsefulla förvärv
till landets konstbestånd, och sedan Gustav
III under 1780-talet genom inköp i Italien
lagt grunden till en svensk skulptursamling,
konstituerades samtliga dessa samlingar i
överensstämmelse med den avlidne konungens
önskan såsom »Kongl. museum», det nuv.
Nationalmuseum, 16 okt. 1794. Ett
betydelsefullt komplement till en skulptursamling bilda
gipsavgjutningar av viktigare
konstverk (den största samlingen torde finnas i
Trocadéro i Paris). 1865—66 inköptes till
Nationalmuseum en större samling avgjutningar
efter antiken, och denna har sedan vuxit
betydligt genom avgjutningar från senare
perioder, och planer ha varit uppe att i Stockholm
ordna dessa såsom ett fristående m. En ny
avd., konstslöjdavdelningen, skapades vid
museet 1884 genom att en av Svenska
slöjdföreningen grundad konstslöjdsamling då
överlämnades och sammanslogs med Karl XV:s
och A. G. Bjelkes tidigare under museets vård
ställda samlingar. Sist i raden av de centrala
huvudstadsmuseerna kom det redan nämnda
Nordiska museet 1873.
Redan innan grunden lädes till
Naturhistoriska riksmuseet, hade i Lund av Kilian
Sto-bæus 1735 skapats en »Naturaliekammare»,
som även omfattade »curiosa och skånska
antiqviteter». 1805 utbröts
antikvitetssam-lingen såsom särskilt m. och ställdes under
N. H. Sjöborgs ledning, och därmed är de
svenska 1 an d sor t smu s ee r n a s historia
inledd. Mindre samlingar med
kulturhistoriskt innehåll knötos vid allt flera av de
högre läroanstalterna, men den stora
väckelsen för landsortsmuseerna infaller med
1850-talets livliga fornforskningsintressen och de
fornminnesföreningar, som nu börja stiftas
ute i bygderna. I regel inriktades deras
verksamhet till en början mest på beskrivningar
och uppteckningar, men även smärre
forn-sakssamlingar anlades, och av det 1859
stiftade Helsinglands fornminnessällskap
grundades 1861 ett verkligt m. i Enångers ödekyrka.
Ett annat m., som tillkom vid denna tid, var
Göteborgs, gr. 1861 på kvarlåtenskapen efter
1860 års lantbruksutställning och på tidigare
samlingar av naturalier (gr. 1833) och
konstföremål (gr. 1853); sedan ett 30-tal år
tillbaka omfattar museet även en högst
betydande avdelning för allmän, särskilt
amerikansk, etnografi. Efter Nordiska museets
tillkomst tog museiintresset ute i bygderna allt
starkare fart. Kalmar m. är årsbarn med
Nordiska museet, och 1875 grundades med
det sistnämnda som direkt förebild m. i
Visby. 1882 tillkom Sveriges största
provinsmuseum, Kulturhistoriska museet
i L u n d (se d. o.). Tidigare mindre
samlingar utvidgades under 1870—1880-talet
till verkliga m., och nya grundades, så att
vid sekelskiftet omkr. 30 m. funnos, fördelade
på de viktigaste provinsstäderna. I regel
kallades de m.; för Falun, Visby och Växjö
brukades benämningen f o r n s a 1. Nu hade en
ny typ skapats, friluftsmuseet, tidigast
representerat av Skansen och Kulturhistoriska
museet i Lund, och sedan Skansen vid 1897 års
utställning i Stockholm beundrats av allt
Sveriges folk, fick den snart avläggare ute
i bygderna. De första m. av sistnämnda slag
äro Jönköpings (1901) och de Sju häradernas i
Borås (1904). Men nu börjar också
musei-tanken flytta ut på landsbygden. Redan 1894
hade en gammal stuga i Funäsdalen i
Härjedalen inretts till m., 1902 följde ett liknande
i Smålandsstenar, och härmed är det senaste
kapitlet i Sveriges museihistoria inlett,
grundandet av bygdemu seer i form av f o r
n-stugor och gammalgårdar.
Utvecklingen tar nu en lavinartad fart. Det 30-tal
m., huvudsaki. stadsmuseer, som fanns vid
sekelskiftet, hade redan 1910 ökats med 25,
huvudsaki. landsbygdsmuseer, och under nästa
10-årsperiod tillkom omkring ett 60-tal. 1930
uppgick antalet m. utanför Stockholm till
omkr. 250, därav omkr. 80 förlagda till
städer. Dessutom funnos omkr. 120 föreningar
el. liknande organisationer, om vilka det icke
är känt huruvida de ännu lyckats förverkliga
planer på grundande av ett bygdemuseum.
Vidare finnas — stundom rätt betydande —
samlingar knutna till folkhögskolor och
hemslöjdföreningar. I Göteborg, Linköping,
Norrköping och Östersund finnas fristående
konstmuseer; ävenså finnas ej obetydliga
konstsamlingar i Malmö, Lund och Uppsala samt,
främst till följd av Nationalmusei
deposi-tionsverksamhet, även vid ett flertal andra
museer i de större provinsstäderna. Läggas
härtill vissa specialmuseer, Röhsska
konst-slöjdmuseet, Sjöfartsmuseet och
Utlandssvenska museet i Göteborg, Bergslagsmuseet i
Falun m. fl., torde antalet offentliga
museisamlingar utanför Stockholm, inberäknat dem,
som ännu planeras, f. n. (1931) uppgå till
omkr. 400. Slutligen finnes även i
Stockholm ett stort antal m. utöver de redan
nämnda. De viktigaste bland dessa äro
Artillerimuseum, Statens sjökrigshistoriska
samlingar, Tekniska museet, Musikhistoriska mu?
seet, de teaterhistoriska samlingarna,
Stockholms stads m., specialmuseer för post,
järnväg, sjöfart m. m. och till sist två historiska
m., näml, de nyligen grundade östasiatiska
samlingarna och Samlingarna för egyptologi.
De förstnämnda höra till de i sitt slag
främsta i världen. En typ för sig bilda slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
