Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Museum - Muséum d’histoire naturelle - Musgravekedjan - Musgu - Musica - Musicera - Music hall - Musicus - Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Muséum d’histoire naturelle—Musik
468
Musgukvinna.
Hallwylska palatset (se d. o.) och Thielska
galleriet (se d. o.), privatsamlingar, som, det
förra genom gåva, det senare genom köp,
övergått i offentlig ägo.
Den museala utveckling, som här antytts,
är icke egenartad för Sverige; den äger
motsvarighet på många andra håll i världen, och
i regel börjar de olika ländernas
museihisto-ria vid 1800-talets mitt el. något
dessförinnan. Denna livaktighet har lett till
skapandet av en helt ny vetenskapsgren, m u s e
i-vetenskapen, vilken har mu se i
teknik en som syfte. För föremålens bokföring
och katalogisering har utbildat sig ett
bestämt schema; fotograferingen har därvid
blivit till utomordentlig hjälp. För
föremålens ordnande, i utställningssalar för
allmänheten och i studiesalar för forskare, följer
man olika riktlinjer. Det centrala kapitlet i
museivetenskapen är dock föremålens
konservering (se d. o.) och
restaurering. Slutligen är konst- och
antikvitets-marknaden med dennas talrika
förfalskningar ett av museimannens på en gång
viktigaste och mest fängslande problem. Kring
dessa frågor har redan en hel litteratur
uppvuxit, och före världskriget skapades en
organisation, Internatio naler
Museums-v e r b a n d, för kongresser, där
museiveten-skapliga angelägenheter debatteras; den har
under senare år återtagit sin genom
världskriget avbrutna verksamhet. Liknande
organisationer av mera lokal karaktär äro M
u-seums association i England och det
1915 grundade Skandinaviska
musei-förbundet. Sedan 1906 existerar även i
Svenska museimannaföreningen
en sammanslutning för m. i Sverige.
Litt.: Någon sammanfattande allmän
mu-seihistoria saknas; härvid hänvisas till de till
olika museikataloger fogade historikerna. En
översikt över de svenska kulturhistoriska
museerna t. o. m. 1920 återfinnes i »Kungl.
forn-minnesvårdskommitténs betänkande», I
(Statens Offentliga Utredningar 1922, 11), s. 117
—164, samt en härtill s. 222—372 fogad
historik över dåv. landsortsmuseer, författad av
N. Lithberg. Se vidare N. Lithberg,
»Folklivs-museer i Frankrike» (i Rig 1921) och »Våra
folklivsmuseer» (i Turistföreningens Arsskr.
1923); S. Svensson, »Hembygdens arv» (1929);
om museivetenskap: S. Ambrosiani,
»Musei-vård» (1917); H. Aall, »Arbeide og ordning
i kulturhistoriske museer» (1925). N. Lbg.
Muséum d’histoire naturelle [myzeå’m
dis-tcoä’r natyrä’l], fr., se Jardin des plan tes.
Musgravekedjan [ma’zgréiv-], guldförande
berg i inre Australien, mellan Sydaustralien
och Nordterritoriet; når i Mount Woodroffe
1,594 m ö. h., upptäckt 1873.
Musgu, sudannegerfolk vid nedre Schari, s.
om Tsadsjön. De äro primitiva jordbrukare,
av grov negertyp men ett av de viktigaste
folken i detta område. Deras hyddor,
bikups-liknande och av lera, visa för Afrika
sällsynt vackra proportioner. Mest bekanta äro
de genom de oerhört stora träskivor deras
kvinnor bära i både över- och underläppen
(se bild). Ofta ligga magiska motiv till grund
för dylik deformering, men m. påstå själva,
att orsaken i detta fall är, att de velat göra
sina kvinnor fula för att därigenom skydda
dem mot rovgiriga grannfolk och
slavjägare. K. G. L.
Müsica, lat. och it., musik.
Musicera, utföra musik, spela.
Music hall [mjö’zik hå’l], eng.,
varieté-salong.
Müsicus, lat. (plur. musici), se Musiker.
Musik (grek, musiké), tonernas konst.
Grekerna räknade till »musik» nästan all
humanistisk bildning. M. var filosofi, poesi, sång,
mimik, orkestik m. m. Under hellenistisk tid
skilde man dock mellan tonkonst som sådan
och de andra »musiska» konsterna.
Frågan om m:s väsen och egenart
sysselsätter närmast musik estetiken. Ehuru
alltsedan antiken filosoferna bemödat sig om
att söka utreda frågan om tonkonstens art
och uppgift, kan vetenskapen om m. som
uttryck först anses börja med 1700-talets andra
hälft. Kant lägger grunden i sin »Kritik der
Urteilskraft» (1790) och skiljer mellan den
yttre, sinnliga, och den inre, andliga, sidan.
Under 1800-talets förra hälft delar sig
musikestetiken i två läger, den formalistiska och
den idealistiska. Den förra utreddes närmast
av Herbart, som frånkände m. allt innehåll.
M. var i första hand en matematisk
vetenskap. Idealisterna åter fäste sig vid
känslorna. Tonkonstens väsen var enl. Hegel i
främsta rummet subjektiv innerlighet. Den
idealistiska uppfattningen nådde sin kulmen
i Schopenhauers lära om viljan. M. var
viljans omedelbara avbild och stod över allt
sinnligt begränsat. Efter 1850 kom den
formalistiska riktningen att särskilt framhållas
av musikerna genom den skarpa
frontställning de gamla romantikerna intogo mot
nyromantikerna med Berlioz och Liszt. Stridens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
