Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Muskel - Muskelarbete - Muskelatrofi, Muskeldystrofi - Muskelfibriller el. Kontraktila fibriller - Muskelhinna - Muskelhypertrofi, Muskelinflammation - Muskelljud - Muskelmage - Muskelreumatism - Muskelrörelse - Muskelsammandragning - Muskelsinne - Muskelsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Muskelarbete—Muskelsjukdomar
482
tionsström, e 1 e k t r o k a r d i o g r a m m e t,
visar ett synnerligen karakteristiskt utseende
och har fått stor betydelse i
hjärtdiagnosti-ken. Muskelkontraktionen beledsagas även av
ett ljud, muskel ton en, som låter som
ett dovt buller, med ett svängningstal på
omkr. 50 per sek., svarande mot
aktions-strömmens frekvens i såväl m. som den
tillledande retade nerven.
I mekaniskt hänseende skiljer sig glatt
muskulatur från tvärstrimmig bl. a. genom sin
oerhörda tänjbarhet. Kontraktionsförloppet
visar inga principiella skillnader men är
mycket långsammare, latenstiden 0,25—1 sek. och
kontraktionen 4—100 sek. Såvitt man
känner, är även energiomsättningen i glatt
muskulatur av samma art som i tvärstrimmig. Jfr
bilder av människans m. på kroppens
fram-och baksidor vid art. Människan. E. Abr.
Muskelarbete. Härmed betecknas en
muskels spänningstillstånd. Den av muskeln
utvecklade spänningen kan vara större än ett
yttre motstånd, varvid muskeln förkortar sig.
Då uppkommer ett positivt el.
koncentriskt m. Om muskelspänningen just
håller en yttre kraft i jämvikt, kallas
arbetet statiskt. Om den yttre kraften är
större än muskelspänningen (som icke är
noll), uppkommer negativt el.
excentriskt arbete. Även i »vila» har muskeln
i allmänhet en viss ringa spänning.
Spän-ningsutvecklingen äger rum under frigörande
av. energi och utveckling av värme.
Muskelns verkningsgrad eller
förhållandet mellan det utförda yttre arbetets
storlek och den härvid utvecklade
energimängden uppgår till högst 1/3, i allm. dock
till —1/5. Det arbete, som muskelmaskinen
kan utföra, är mätt med tekniska mått
mycket obetydligt. En normal 8 timmars
arbetsdag uppskattas till 100.000 kgm el. ung. x/4
kwt. Efter vanlig belysningstaxa skulle
sålunda den under en 8-timmarsdag utvecklade
energien icke vara värd 10 öre. Den under en
längre tids arbete utvecklade effekten uppgår
maximalt till 0,1—0,2 hkr. Under några
sekunder kan man likväl utveckla över 1 hkr,
under bråkdelar av en sekund, ss. i starten
till en 100 m löpning, t. o. m. över 3 hkr.
Utvecklingen av muskelspänning är
förenad med ett överförande av ett i muskeln
befintligt kolhydrat, glykogen, till mjölksyra.
Det är sannolikt, att denna omvandling icke
sker direkt utan över vissa mellanstadier,
bland vilka må nämnas lactaci dogen,
en hexosmonofosforsyra. Avslappningen
sammanhänger med mjölksyrans bortskaffande.
Den första processen sker, utan att syre är
närvarande, däremot ej den senare. E. Abr.
Muskelatrofl, Muskeldystrofl, se
Muskelsjukdomar.
Muskelfibri’ller el. Kontraktila f
i-b r i 11 e r, se Muskel.
Muskelhinna, anat., se Magsäcken.
Muskelhypertrofl, Muskelinflammatiön, se
Muskelsjukdomar.
Muskelljud, ljud, som framkallas genom
spänningsvariationer vid en muskels
kontrak-tion. Så t. ex. kan man höra en ton vid
sammandragning av tuggmusklerna. M:s tonhöjd
överensstämmer med antalet innervationsim-
pulser per sek. vid de frivilliga
muskelrörelserna. Den s. k. första hjärttonen anses vara
huvudsaki. ett muskelljud. J. E. J-n.*
Muskelmage, zool., se Fåglar, sp. 80,
och Mage.
Muskelreumati’sm, se
Muskelsjukdomar.
Muskelrörelse, eg. den rörelse, som muskeln
själv erhåller vid sin kontraktion, vanl.
rörelsen hos den el. de kroppsdelar, på vilka
muskeln verkar (se M u s k e 1 v e r k a n). Vid
sådana rörelser deltaga vanl. flera muskler.
Den väl avpassade form, som m. normalt
företer, sammanhänger med sensibiliteten i
den kroppsdel, som försättes i rörelse (jfr
Muskelsinne). Under rörelsens förlopp
strömma kontinuerligt intryck från denna
kroppsdel till centrala nervsystemet, vilka
intryck så att säga bilda en kontroll över
rörelsens utförande. Upphäves på något sätt
sensibiliteten i en kroppsdel, förlora även
motsvarande m. sin ordnade karaktär, ett
tillstånd, som kallas a t a x i. J. E. J-n.*
Muskelsammandragning, se Muskel.
Muskelsinne, ett särskilt sinne, som man
tillskriver förmågan att uppfatta
kroppsdelarnas läge, aktiva och passiva rörelser
ävensom motståndet mot rörelser. Utförandet av
koordinerade muskelrörelser förutsätter näml,
icke blott från hjärnan till muskeln ledande
nervbanor utan även en från muskler, leder,
senor o. s. v. till hjärnan ledande (jfr
Muskelrörelse).
Muskelsjukdomar. Verkliga m. äro
påfallande ovanliga hos människan, när man tager
hänsyn till muskulaturens storlek, dess
utbredning och till stor del ytliga placering
inom den mänskliga organismen. Musklerna
äro ju underkastade den fysiologiska lagen,
att kraftig och ofta förekommande
användning av en muskel eller av vissa
muskelgrupper orsakar en hypertrofi (ökning av massan)
hos denna eller dessa. En minskad eller
upphävd användning kan däremot vara orsak till
hypertrofiens motsats, atrofi (minskning,
för-tvining), men dessa variationer i den
muskel-anatomiska konsistensen kunna ej räknas som
sjukdomsfenomen hos muskeln. Likaså är
det självfallet, att musklerna lätt kunna
utsättas för utifrån ingripande skador eller ock
vid häftig användning o. dyl. av
muskelbristningar, men även dylika tillfälliga rubbningar
i en muskels funktionsduglighet kunna väl
knappast räknas bland dess sjukdomar.
Även bör man från begreppet m. skilja
sådana, som eg. äro helt sekundära efter
sjukdomar i nervsystemet, ss. s. k. progressiv
spi-nal muskelatrofi, progressiv muskeldystrofi,
vid vilkas förlopp en hel del symtom från
den perifera muskulaturen bli framträdande,
ss. atrofi (förtvining) av vissa muskelsystem,
eller en endast skenbar, genom insprängning
av fett o. dyl., hypertrofiliknande
konsistensförändring av vissa muskelgrupper.
Ävenså har man på senare tid starkt
ifrågasatt förekomsten av s. k. m u s k e 1
reumatism. Detta begrepp bör hellre
benämnas m y algi; den torde i själva verket vara
orsakad av nervsmärtor i muskelns mindre
nerver, ibland vållade av en tröttsam och
ansträngd kroppsställning, kanske även av
XIV. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
