Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mügge, Theodor - Myggor - Mühlbacher, Engelbert - Mühlberg - Mühlhausen (in Thüringen) - Mühlhausen - My house is my castle - Myhrberg, Maximilian August - Myhrman, släkt - Myit - Mykale - Mykenai, Mykene - Mykene - Mykensk - Mykensk kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Myggor—Mykensk kultur
498
1856) tilldrar sig i norska Lappmarken, »Erik
Randal» (sv. övers. 1856—57) i finska kriget
1808—09.
Myggor, dels en stor huvudavd. bland
tvåvingarna (se d. o.), som kännetecknas av
långa, mer än sexledade antenner, smala
vingar och spensliga ben, dels underavd. till
skillnad från de båda andra, gallmyggor och
harkrankar (se dessa ord). Flera m. äro
spri-dare av sjukdomar, ss. arter av de till
stick-myggorna hörande släktena Anopheles (se
Malaria) och Stegomyia (se D engu e !
e-b e r och G u 1 a f e b e r n). Se vidare F j
ä-dermyggor, Knott, Stickmyggor
och S v a m p m y g go r. I. T-dh.
Mühlbacher [myHba^or], Engelbert,
österrikisk historiker (1843—1903). Blev 1881 e. o.
och 1896 ord. prof, i Wien i
medeltidshisto-riska och historiska hjälpvetenskaper samt
ledde från 1896 Institut für österreichische
Gesohichtsforschung. Karolingiska tiden var
M:s specialfack. Han utgav »Regesta imperii»
för denna period (2 bd, 1880—89; ny uppl.
1899—1904) samt skrev en sammanfattande
»Deutsche Geschichte unter den Karolingern»
(1896; i samlingsverket »Bibliothek deutscher
Geschichte»). (V. S-g.)
Mühlberg, [my’lbärk], stad i preuss.
reg.-omr. Merseburg (Sachsen), vid Elbe; 3,540 inv.
(1925). Karl V besegrade där 24 april 1547
kurfurst Johan Fredrik av Sachsen.
Miihlhausen [mylhåu’zon] (M. in T h
ü-r ingen), stad i preuss. reg.-omr. Erfurt
(Sachsen), vid Unstrut; 36,529 inv. (1925).
Väverier, cigarr-, velociped- och
möbelfabriker. — M. är en gammal stad, var 1251—
1802 fri riksstad; spelade stor roll under
bondekrigen (se d. o., sp. 801).
Miihlhausen [mylhåu’zon], äldre stavning
av Mülhau sen (se d. o.), stad i Elsass.
My house is my castle [mål hau’s iz mäi
kä’sl], eng. ordspråk, »mitt hus är min borg»,
d. v. s. hemmet är fridlyst från allt obehörigt
intrång.
Myhrberg, Maximilian August,
krigare (1797—1867). Växte upp i Finland,
studerade i Uppsala och Åbo men begav sig 1823
till Spanien och slöt sig till insurgenterna.
M. blev fången men
frigavs och
inskeppade sig till
Grekland, där han 1824—
30 stred för
grekernas sak, slutligen som
major och
kommendant på fästet
Pala-mide. Han ådagalade
legendarisk tapperhet
och blev flera gånger
sårad. 1831 stred M.
i polska upproret,
hamnade i rysk
fångenskap men blev fri
och deltog 1833 i karlistkriget i Spanien.
Han var 1842—47 i svensk tjänst på S:t
Barthélemy och vistades sedan i Sverige
(major i armén 1843). M. var föga meddelsam om
sina bedrifter, varför uppgifterna om hans öden
till stor del grunda sig på osäkra traditioner.
Biogr. av J. Krohn (1887) och på finska av
E. Cederberg (1928). Om M. handlar Z.
Tope-lius’ saga »Gossen från Brahestad». H. E. P.
Myhrman, värmländsk bruksägarsläkt, känd
från 1600-talets slut. Christopher M.
(1712—75) anlade bl. a. Rämens betydande
järnbruk. Hans son bergsrådet
Christopher M. (1751—1811) förbättrade och
utvidgade faderns anläggningar. Hans dotter
Anna Maria Gustava M. (1785—1853)
blev 1806 g. m. skalden Esaias Tegnér.
Mylt (lat. myitis; av grek, mys, muskel),
riktigare än m y o s i t, inflammation i den
muskelfibrillerna omgivande bindväven inom
en muskel. Jfr Muskelsjukdomar. I. H.*
My’kale (grek. Myka’le), halvö på Mindre
Asiens kust, mitt emot Samos; nu S a m s u n
dag. I sundet vunno grekerna 479 f. Kr.
under Leotychides och Xanthippos en stor
seger över persiska flottan.
Mykènai, M y k é n e (lat. Mycénae),
urgammal grekisk stad i n. delen av landskapet
Ar-golis, n. ö. Peloponnesos. Hos Homeros är det
»guldrika» M. sätet för konung Agamemnon
(se d. o.). I historisk tid var det en
obetydlig ort under Argos’ överhöghet. Dock
deltog M. som självständig stat i perserkrigen;
det erövrades och förstördes kort därefter av
Argos. Dess fornlämningar visa dock, att M.
en tid varit den förnämsta staden i Grekland
(se Mykensk kultur). Schliemanns
grävningar i M., påbörjade 1876, ledde till
upptäckten av denna kultur, utforskandet av
M. fortsattes av den grekiske arkeologen
Tsoundas och senare av den engelska
arkeologiska skolan i Aten. M. ligger på en kulle,
omgiven av en stark ringmur, delvis byggd
av stora, regelbundna stenblock. Den
imposanta, av två lejonbilder i relief prydda
ingången kallas lejonporten (se E g e i s k k u
1-t u r, bild 7). Strax till höger därom
påträffade Schliemann en av en dubbel ring av
sten-plattor inhägnad plats med 26,5 m diam.,
inom denna fem schaktgravar (senare fann
man ytterligare en), vilka innehöllo en mängd
värdefulla föremål av guld, silver och brons
jämte vaser: masker, kärl, vapen, prydnader
m. m. (se bl. a. E gei sk kultur, bild 9).
På akropolens höjd låg ett stort men mycket
förstört palats, över vilket senare ett
tempel åt Athena byggts. Dessutom finnas
talrika rester av hus. Utanför borgmuren ligga
nio kupolgravar, av vilka den största är den
s. k. Atreus’ grav (se K u p o 1 g r a v, med
bild; se även Ege i sk kultur, bild 13).
Dessutom finnas talrika kammargravar.
Särskilt gravarnas kronologi är omstridd, men
sannolikt torde schaktgravarna tillhöra tiden
omkr. 1600 f. Kr., M:s högsta blomstring och
de förnämsta byggnadsminnesmärkena tiden
omkr. 1400 f. Kr. — Litt.: H. Schliemann,
»Mykenae» (1878); översikt i C. Schuchhardt,
»Schliemanns Ausgrabungen» (2:a uppl. 1891;
sv. övers, och bearb. av J. Centerwall,
»Schliemanns upptäckter», s. å.); »Report of the
ex-cavations at Mycenae 1921—23» (i Annual of
the British School at Athens, XXV, 1921—
23); G. Karo, »Die Schachtgräber von M.»
(1930); se även litt. under Mykensk
kultur. M. avbildas på bild 10 på plansch 3
till art. Grekland. M.PnN-n.
Mykène, se M y k e n a i.
Mykensk, hörande till el. uppkallad efter
Mykenai.
Mykensk kultur, fastlandsformen av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
