Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Mynt
528
nere efter dennes död, omkr. 1050, och
upptogs åter av Knut Eriksson (reg. 1167—96 el.
95). Nu gjorde sig tyskt inflytande gällande:
mest brakteater präglades jämte små tunna,
tvåsidiga m. Under senare delen av Magnus
Erikssons regering (från 1354) synas
tvåsidiga m. (penningar) ha börjat vinna
terräng. Albrekt av Mecklenburg (reg. 1363
—89) införde ett nytt myntslag, näml, ö
r-t u g, som under Erik av Pommern blev
huvudmyntet. Under Sturarna tillkom h a 1
v-ö r t u g en el. fyrken. örtugen fortfor att
vara det förnämsta myntslaget ända till på
1530-talet och präglades sista gången 1591;
fyrkar av silver präglades sista gången 1601.
Under Sten Sture d. y. präglades 1512 det första
stormyntet av silver i Sverige, sannolikt ett
markmynt. Gustav I lät under befrielsekriget
prägla dels, i Hedemora, Söderköping och
Västerås, klippingar av ringa silverhalt,
dels, i Västerås, Arboga och Uppsala, ören
(1 öre motsv. 3 örtugar). Senare införde han
stormynt av silver: hela och halva
silver-gyllen (1528), från 1534 dal rar samt,
från 1536, markmynt (2, 1 och 1/2 mark).
Dalern, som från 1534 ända till 1871 förblev
så gott som oförändrad till silverhalt och
vikt, bildade under hela denna tid enheten i
Sveriges myntsystem (se D a 1 e r).
Silverkronan i Sveriges nuvarande
myntsystem är både till silverhalt och vikt lika
med fjärdedelsdalern, som f. ggn präglades
1534. Marken, som indelades i 8 öre,
fastställdes under Karl IX till ett värde av 1I«
daler. Markmyntet försvann ur
myntsystemet 1770, då riksdalern fick namnet 3 daler
silvermynt och de lägre valörerna blevo 2
och en dal. smt samt 16, 8 och 4 öre smt
(= resp. 1/2, ^4 och 1/8 dal. smt). 1776
återkom benämningen riksdaler, och de lägre
valörerna kallades 2/3, Vs, 1/6, Via och V24
riksdaler. Om myntförhållandena i Sverige fr.
o. m. 1830 se Myntsystem. —• Det första
svenska guldmyntet var en
guldgyl-len, präglad av Erik XIV 1568. Karl IX och
Gustav II Adolf präglade av guld både
rundmynt och klippingar av markvalörer. Från
1648 till 1868 präglades i Sverige dukatmynt
av guld (se Dukat) och 1868—72
guldkaroliner, som i Sverige gällde 7,10
riksdaler riksmynt men jämväl voro gångbara i
Frankrike o. a. till latinska myntunionen
anslutna länder för 10 frcs. Om Sveriges
guldmynt fr. o. m. 1874 se Sverige, mynt,
mått och vikt. — Kopparmynt infördes
i Sverige av Gustav II Adolf 1624.
Anledningen härtill var den i landet efter
betalningen av Älvsborgs lösen rådande
silverbristen. Det första kopparmyntet var
klippingar, vilka, då det var fråga om likvider
till högre belopp än 3 öre, icke skulle räknas
utan vägas upp. Redan 1627 började
präglingen av runda ören och halvören av koppar.
Svårigheter uppstodo snart genom
kopparmyntets värdeförsämring i förhållande till
silvermyntet på grund av kopparprisets fall.
1633 infördes en särskilt av regeringen
fastställd »kopparmynträkning» enl. kursen 1
öre av silver — 2 öre av koppar. Samtidigt
började man prägla ett nytt öremynt av
koppar, dubbelt så tungt som det gamla, varav
ett öre skulle i rörelsen gälla lika med
silver
öret. 1643 måste kursen fastställas så: 1 öre
av silver = l1^ öre av Kristinas el. 21/2 öre
av Gustav II Adolfs kopparmynt o. s. v. —
En egendomlighet för Sverige utgör
plåtmynt (se d. o.) av koppar. Utmyntningen
av plåtmynt började 1644, och 1776 upphörde
plåtmyntet att vara lagligt betalningsmedel
i allmänna rörelsen.
Om mynttecken se d. o.; de utgåvos
som nödmynt 1715—19.
Danmarks förnämsta myntort under
medeltiden var Lund. Brakteaterna dominerade
i Danmark endast en kort tid vid 1100-talets
mitt. Mot mitten av 1300-talet upphörde
nästan all myntning. Under unionstiden var
dansk myntning ordnad efter hanseatiska
förebilder. Konung Hans (reg. 1482—1513) lät
prägla nobler och gyllen av guld samt ett
stormynt av silver i form av en silvergyllen
(se Gyllen och Nobel). Kristian II slog
bl. a. massvis med klippingar. Under senare
hälften av 1500-talet rådde i Danmark
liksom i Sverige mycken oordning i
myntväsendet. Förhållandet mellan mark och daler
växlade, och förvirringen ökades 1618, när
Kristian IV införde ett tredje myntsystem,
grundat på ett nytt myntslag av silver, k r
o-n a n. Följ, regenter slogo speciedalrar och
markmynt, varvid namnet »krone» bibehölls
för 4-markstyckena. Kristian VII återupptog
1776 speciemyntningen, och 1813 infördes en
ny myntenhet, riksbanksdalern (=1/2
speciedaler). 1873 antog Danmark sitt nuv.
myntsystem med 10-kronan i guld som enhet.
Jfr M y n t k o n v e n t i o n.
I Norge började Harald Hårdråde (reg.
1047—66) att jämte de angelsaxiska
mynttyperna använda inhemska. Under 1100-talet
präglades även i Norge brakteater. Konung
Magnus Lagaböte (reg. 1263—80) återinförde
tvåsidiga m. efter engelska förebilder.
Under unionstiden upphörde myntningen i Norge,
men den återupptogs av konung Hans.
Därefter myntades i Norge danskt mynt, till stor
del dock av nationella typer med Norges
vapen. Efter föreningen med Sverige 1814
präglades specie- och skillingmynt till 1875, då
Norge biträdde det i Sverige och Danmark
rådande kronsystemet med guldmyntfot.
E. österländska mynt under
medeltiden och nyare tiden. Då
araberna blivit herrar över främre Orienten,
började de småningom ersätta dittills där
kurserande m. med sådant av muhammedansk
typ. Detta visar sällan bildliga
framställningar. Inskrifterna äro oftast delvis av
religiöst innehåll, t. ex. citat ur koranen.
Dateringen är alltid enl. muhammedanska
tideräkningen. Se vidare Kufiska mynt,
med bild. — Kineserna ha begagnat m. sedan
mer än 2,000 år före vår tideräknings början.
De äldsta, av koppar el. brons, äro formade
såsom spadar el. knivar. Ända till våra
dagar ha i Kina endast koppar, brons och järn
använts som myntmetaller. Mynten ha i
mitten ett fyrkantigt hål, medelst vilket de
uppträdas på snören. I st. f. högre
myntvalörer begagnas snören med visst antal därpå
uppträdda småmynt. — I Japan brukades
tidigare m. av kinesisk typ av koppar, brons
el. järn. När handeln med Europa började
komma i gång, skaffade man sig vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
