Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mynt - Mynta - Myntdeputation - Myntenhet - Münter, Balthasar - Münter, Frederik - Myntet, Kungl. - Myntfot - Myntförfalskning - Mynthus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Mynta—Mynthus
530
Kungl. myntet i Stockholm. Den egentliga myntverkstaden, t. v. innanför trädgården, synes icke på bilden.
av dessa även m. av silver och guld, dock
av fullkomligt egenartad nationell typ. M.
efter modern europeisk förebild infördes i
Japan 1870, och 1897 antogs guldmyntfot. —
Om pappersmynt se d. o.
Ang. litt. se Numisma tik, — Jfr
Myntfot, Myntsystem och
Mynttillverkning. A. W-dt.
Mynta, bot., se M e n t h a.
Myntdeputation, se Deputation, sp. 744.
Myntenhet, se Myntfot.
Münter, Balt hasar, dansk präst (1735
—93), f. i Lybeck, blev 1765 präst vid den
tyska S:t Petrikyrkan i Köpenhamn, en
framstående predikant och psalmdiktare, påverkad
av Klopstock. Han var J. F. Struensees
själasörjare dagarna före dennes avrättning och
beskrev i »Die Bekehrungsgeschichte des
Gra-fen Struensee» (1772; sv. övers. 1773) den
fullständiga omvändelse han trodde sig ha
framkallat hos greven. P. E-t.
Münter, Frederik, dansk biskop,
kyrko-historiker, arkeolog (1761—1830), son till B.
M. Blev 1788 e. o. och 1790 ord. prof, i
teologi samt 1808 biskop över Själland. M.
hyllade tidens rationalism och var långt mer
betydande som författare än som kyrkomän.
Han ägde ett sällsynt mångsidigt vetande
och utgav en mängd särskilt kyrkohistoriska
och arkeologiska verk, bl. a. »Haandbog i
den ældste christelige kirkes dogmehistorie»
(2 bd, 1801—04), »Den danske
reformations-historie» (1802) och »Sinnbilder und
Kunst-vorstellungen der alten Christen» (2 bd, 1825).
Litt.: A. Rasmussen, »F. M.» (1925). P. E-t.
Myntet, Kungl., benämning på
Myntverket (se Mynt- och
justeringsver-k e t) och även på mynthus (se d. o.).
Myntfot, enhetsunderlaget för
myntsystemet i ett land, vanl. en räkne- och
myntenhet, vars storlek, benämning och
beskaffenhet äro i lag fastställda. Enl. gällande lag om
rikets mynt av 1873 är tiokronan i guld
huvudmynt i Sverige och skall innehålla 4,4803 g
(»skrot») ®/io fint guld (4,032258 g, »korn»;
jfr Myntsyste m), d. v. s. 1 kg fint
guld utmyntas till 2,480 kr. Av praktiska
skäl har tiondedelen av huvudmyntet,
enkronan, gjorts till räkneenhet; den utmyntas
i silver såsom skiljemynt. Envar, som
inlämnar guld till myntning, är berättigad
att erhålla guldmynt efter nämnda
beräkningsgrund (fri prägling) med ett ringa
av
drag för myntningskostnaden (se
Slagskatt). Till viss grad nött guldmynt skall
indragas ur rörelsen (se P a s s e r v i k t).
Genom upprätthållandet av fri prägling hindras
skillnad att uppstå i värdet mellan det
myntade och omyntade guldet, och de olika
guld-myntfotsländernas myntenheter kunna
därför omräknas i varandra efter guldhalten
(se G u 1 d p a r i t e t). Upprätthållandet av
guldmyntfoten förutsätter fri import
och export av guld mellan länderna (se G u 1
d-spärr) och i varje särskilt land alla
lagliga betalningsmedels fria omväxlingsbarhet
i guld, bl. a. sedlars inlöslighet i guld.
Guldmyntfoten infördes tidigast i England, på
1790-talet, samt från 1870-talet i ett flertal
länder; efter suspendering under världskriget
har den återställts i mera än trettio (först
i Sverige, fr. o. m. 1 april 1924). — Präglas
huvudmyntet endast i e n metall
(monome-tallism), kallas m. enkel (guldmyntfot,
silvermyntfot); sker prägling fritt i båda de
ädla metallerna, råder dubbel m.; är den
spärrad för ena metallen, kallas m.
haltande; vid lagligt fastställd värderelation
mellan dem talar man om
parallellmyntfot (bimetallism el., då relationen ej
är fast, sortpengar). Guldväxelfot, som
antagits i vissa länder efter världskriget,
innebär, att cirkulerande sedlar inväxlas i
annat lands sedlar, som äro inlösliga i guld
(dollarsedlar el. dollarväxlar). M. av alla
dessa slag är bunden. Inställes
cirkulerande sedlars inlöslighet med bibehållande av
deras karaktär av lagligt betalningsmedel till
belopp, varpå de lyda (tvångskurs), sker
övergång till pappersmynt (se d. o.) och fri
myntfot. E. F. K. S-n.
Myntförfalskning, åtgärder, genom vilka
man i bedräglig avsikt eftergör el. förändrar
gångbart mynt. Utom egentlig
falsk-myntning, eftergörande av mynt, straffas
även sådan förändring av äkta mynt som
t. ex. filning el. klippning därav. Straffet för
det förra brottet är i allm. strängare. För
eftergörande av guldmynt stadgar sv.
strafflagen (kap. 12 § 12) straffarbete fr. o. m.
fyra t. o. m. åtta år. Äro omständigheterna
synnerligen mildrande, kan straffet nedsättas
till hälften. Svensk lag bestraffar
förfalskning av främmande mynt lika strängt som
förfalskning av svenska. R. B-l.
Mynthus, den byggnad, där rikets mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
