Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myopi - Myopisk - Myopus - Myosarkom - Myosin - Myosit - Myosotis - Myosurus - Myotomi - Myr - Myra (stad) - Myrbaggen - Myrberg, Augsut Melcher - Myrberg, Otto Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Myopisk—Myrberg, O. F.
540
framträdande, och bland de
viktigaste stöden härför anföres,
att naturfolken förete färre
myoper än civiliserade folk, att
myoperna huvudsakligen
återfinnas inom de bildade
klasserna och att m. uppkommer
under skolåren. Häremot göres
från motsidan gällande dels att
civilisationen skyddar
myoperna, medan primitiva
förhållanden lätt låta dem duka under
och sålunda hindra deras
arvsanlag att fortplanta sig, dels att
de närsynta under gångna tider, innan glas
mera allmänt kommit i bruk, med en viss
nödvändighet förts in på »lärda» banor, där den
allt fastare klassindelningen kvarhållit deras
efterkommande, vilka huvudsakligen
rekryterat de högre skolorna. Att närsyntheten i
läroverken under de senaste årtiondena
avtagit förklaras efter dessa olika
utgångspunkter antingen som en följd av praktiskt
hygieniska åtgärder, såsom bättre belysning
vid arbetet, tydligare boktryck och mera
friluftsliv, eller som en följd av denna tids
livliga omlagring av samhällsklasserna.
Om användning av ögonglas kan hejda
närsynthetens fortskridande är ej utrett.
Emellertid befria de ej sällan individen från
åtskilliga subjektiva obehag, och deras förmåga
att ge en god avståndssyn bör särskilt med
tanke på den allmänna psykiska utvecklingen
under uppväxtåren ej underskattas. K. G. P-n.
Myopisk [-å’p-], närsynt (se Myopi).
My’opus, zool., se Lämmelsläktet.
Myosarkom [-kå’m], elakartad muskelsvulst.
Se S a r k o m.
Myosln, till globulingruppen hörande
äggviteämne, som finnes i musklerna. M. är
olösligt i rent vatten men lösligt i
saltlösningar. Det koagulerar vid hastig
uppvärmning mellan 44° och 50° C samt spontant,
om det får stå längre tid.
Myoslt, mindre riktigt namn på myit (se
d. o.).
Myosötis, bot., se Förgätmigej.
Myosürus, bot., se Råttsvans.
Myotoml, kirurgisk operation, då man
genomskär en muskel, som åstadkommer en
skev ställning av den led el. kroppsdel, på
vilken den verkar. Ofta utföres operationen
på en muskels sena (t e n o t o m i, se d. o ),
t. ex. på hälsenan vid klumpfot, på den långa
sneda halsmuskelns sena vid snedställning
av huvudet (torticollis), på ögonmuskelsenor
vid skelning o. s. v. Efter operationen
placeras kroppsdelen i önskat läge, och läkning
inträder snart. Muskeln el. senan är då
förlängd och kan på normalt sätt röra den
rik-tigställda leden. E. Abr.
Myr, i huvudsak motsv. begreppet mosse
(se d. o.) i dess vidaste bemärkelse. Ordet
nyttjas sålunda för att beteckna dels en
marktyp, dels en vegetationstyp. I n.
Sverige samt på Gotland benämnas de egentliga
torvmarkerna oftast m. — I växtgeografi sk
litt. har m. det senaste årtiondet kommit att
allmänt brukas som gemensamt namn på
kärr-oeh mossesamhällen. Myrmark är
kollektivnamn för kärr- och mossmarker. C. Mm.
My’ra, turk. Dembre, i forntiden stad i Ly-
kien, vid floden Myros (nu Dembretschaj).
Klippgravar, imiterande trähus med
pelar-prydda fasader, en väl bevarad teater m. m.
Den helige Nikolaus’ kyrka utgrävdes av
ryssar på 1890-talet.
Myrbaggen, Clörus formicärius, en 7—10
mm lång skalbagge med svarta, framtill
rödgula täckvingar med två vita tvärband och
rödgul halssköld, vilket ger m. en viss likhet
med en myra. M. är allmän i Sverige och
anträffas överallt, där barkborrar hålla till, samt
förtär dem, deras larver och puppor. I. T-dh.
Myrberg, August Melcher, tonsättare
(1825—1917), bror till O. F. M. Blev fil. dr
1854 samt var kollega 1858—63 i Katarina
och 1863—80 i Klara elementarskola, 1880—
90 adjunkt vid
Norra latinläroverket i
Stockholm. M.
ägnade sig sedan blott åt
komposition. Som
student i Uppsala var
han höstterminen 1849
anförare för Allmänna
sången. M. blev
särskilt omtyckt som
kompositör av
solosånger och manskörer.
För manskör och
orkester skrev han
»Kung Hakes död»;
sällskapet O. D. prisbelönade kvartettcykeln
»Skördefesten». Av tryckta verk märkas
även flera stycken för piano och för violin
med piano. I manuskript efterlämnade han
flera stråkkvartetter. M:s kompositioner
utmärka sig för fin melodik och god formell
gestaltning men tillhöra i övrigt den tyska
efterklangsromantiken. T. N.
Myrberg, Otto Ferdinand, teolog,
universitetslärare (1824—99), bror till A. M.
M. Fil. dr 1851 och s. å. teol. kand.,
blev M. 1852 docent
i teol. prenotioner i
Uppsala, 1860 teol.
adjunkt och 1866 prof,
i exegetik; tog avsked
1892. M. var en
egenartad forskarperson-lighet, som i striden
för sin mening
skiftade skarpa hugg åt
både höger och
vänster. Sedan sin
ungdom starkt påverkad
av Tübingenteologen J.
T. Beck, företrädde M.
troget en i själva bibelmaterialet energiskt
orienterad åskådning och fick rik anledning
att förfäkta sin »bibelteologi» gentemot en
traditionell dogmatik, varvid icke minst
försonings- och rättfärdiggörelseläran sysselsatte
honom. Avog mot allt, som inom exegetiken
tydde på inflytande från kyrklig ortodoxi,
hade M. å andra sidan ingen vänskap till
övers för den nyare historisk-kritiska
bibelforskningen. Inom hans omfattande
författarskap märkas bl. a. »Bidrag till en biblisk
theologi» (1863 och 1868) och »Den heliga
skrifts lära om försoningen» (2:a uppl. 1874).
Mest känd blev M. som bibelöversättare och
bibeltolkare; hans övers, av hela N. T. utkom
Myrbagge,
Clerus
formi-carius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
