Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrberg, Otto Ferdinand - Myrberg, Pekka Juhana - Myrbäck, Karl - Myrdal - Mýrdalsjökull - Myresjö - Myrgäster, Myrvänner, Myrmekofiler - Myriad - Myriameter - Myriapoder, Mångfotingar, Tusenfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Myrberg, P. J.—Myriapodcr
542
1890. I Bibelforskaren, som M. grundade ocb
utgav till sin död (den utgavs sedan av E.
Stave), offentliggjorde M. en rad
översättningar och förklaringar till bibelböcker. En
viktig sida i M:s exegetiska intresse
framträder i hans »Johannis Uppenbarelse» (1888),
där han söker uppvisa hur G. T:s profetiska
skrifter erbjuda nyckeln till denna N. T:s
profetiska bok. Den för M. säregna energien och
skärpan i tankens arbete med det bibliska
materialet gåvo även mycket intresse åt hans
verksamhet som predikant. Jfr J. A. Ekman
i Bibelforskaren 1899 och W. Rudin i
Kyrklig Tidskrift s. å. É. A.
Myrberg, Pekka Juhana, finländsk
matematiker (f. 1892). Disputerade 1916, blev
1919 docent vid univ. och 1926 prof, vid
tekniska högskolan i Helsingfors. Bland hans
publikationer märkas »Zur Theorie der
Kon-vergenz der Poincaréschen Reihen» (2 bd,
1916—17) och »Zur Theorie der automorphen
Funktionen beliebig vieler Veränderlichen»
(1922). H. E. P.
Myrbäck, Karl, kemist, högskolelärare (f.
1900 7/b). Blev fil. dr och docent 1926 i
biokemi samt 1928 laborator vid Stockholms
högskolas biokemiska institut, där han delvis
samarbetade med H. v. Euler. M. har
lämnat intressanta bidrag till enzymkemien. Hans
värdefullaste forskningsresultat behandla den
alkoholiska jäsningen och särskilt det
därvid verksamma coenzymet (cozymasen). Av
stor praktisk betydelse äro M:s
undersökningar om kornets äggvitehalt och dess
enzy-matiska förändringar under groningen. H. E.
Myrdal, station, där Bergensbanan skär
Flåmsdalen (se F 1 å m s e 1 v e n, med bild) i
s. Sogn, Norge; 867 m ö. h. Är utgångspunkt
för Flåmsbanan (under byggnad) och vägen
till Fretheim vid Sognefjord; v. om M.
Gravahalsen (Bergensbanans längsta tunnel, 5,500
m). I närheten Vatnahalsens hotell.
Myrdalsjökull [ml’rdalsjö’kadl], glaciär på
s. Island, omkr. 1,000 kvkm, 1,600—1,700 m
ö. h. Täcker bl. a. vulkanerna Katla och
Eyjafjallajökull (se dessa ord) och utsänder
19 biglaciärer, av vilka Solheimajökull i s.
når ned till 50 m ö. h. Se vidare Island,
sp. 771 och 772.
Myresjö, socken i Jönköpings län, östra
härad, s. v. om Vetlanda; 65,58 kvkm, 756
inv. (1931). Huvudsaki. skogsbygd, kuperad
söderut; i n. v. utmed Kroppåns nedre lopp
till Emmån myrmarker och slättbygd. 1,208
har åker, 4,000 har skogsmark. Ingår i M.
och Lannaskede pastorat i Växjö stift, Östra
härads kontrakt.
Myrgäster, Myrvänner, M y r m e k
o-filer, insekter av olika slag, som
regelbundet vistas i myrornas bon och trätt i ett så
lagbundet förhållande till dem, att de ej
kunna existera annorstädes. Anledning till
uppkomsten av m. är dels den massa av olika
slags näringsämnen, som hopas i myrbona,
dels den mängd av avfall, som uppkommer i
de ofta stora myrsamhällena, dels den mängd
av levande näring, som myrornas ägg, larver
och puppor utgöra. Men även andra faktorer
spela in, bl. a. den jämna temp. och
fuktighet, som myrstackarna bjuda på, samt icke
minst myrornas egendomliga metod att mata
varandra, vilken exploateras av många m.
M. indelas vanl. på grundval av sina
relationer till myrorna i följ, grupper: 1) fientligt
förföljda inkräktare (synektrer), 2)
in-different tålda gäster (syneker), 3) äkta
gäster (s y m f i 1 e r), 4) yttre och inre
parasiter (e k t o- och e n t o p a r a s i t e r).
1) Fientligt förföljda
inkräktare. Bland kortvingar (se d. o.)
förekomma flera dylika, bl. a. släktet
Myrmedo-nia, vars arter livnära sig av döda el.
skadade myror i stacken men även anfalla enstaka
myror utanför densamma. Myrorna angripa
dem, men de försvara sig genom att vända
sin rörliga bakkropp mot angriparen och
utsända en illaluktande vätska. — 2)
Anledningarna till att så många syneker
tolereras av myrorna äro olika. Många, t. ex.
små hoppstjärtar och Trichopteryx-axter samt
flera små kortvingar, äro otvivelaktigt
alltför små, för att myrorna skulle kunna lägga
märke till dem, andra äro skyddade genom
sin »trotstyp», som består antingen i ett hårt
och glatt skal el. också i en sköldlik
kroppsform. Ibland uppträder trotstypen
kombinerad med efterhärmning el. mimicry, vilket är
fallet med t. ex. kortvingesläktet Dinarda.
Synekerna leva antingen av myrornas förråd
av frön el. av deras lik el. röva ägg och
larver, andra åter narra till sig mat direkt av
myrorna, när dessa mata varandra. — 3) D e
äkta gästerna tolereras i bona och
behandlas lika väl som, ja, ofta bättre än
myrorna själva, trol. emedan symfilerna
avsöndra ett ämne, som myrorna äro mycket
begivna på. Vanligast äro den lilla
skalbaggen Claviger testaceus, som lever tills, m.
den gula myran Lasius flavus, vilken är
blind och hjälplös, samt kortvingen
Lome-chusa, som lever hos Formica sanguinea
och vars larver uppfödas av värdarna liksom
deras egen avkomma, trots att de förtära
myrägg massvis. — 4) Y 11 r e och i n r é
parasiter. Myrorna angripas liksom andra
insekter av inälvsparasiter (Mermis). Bland
yttre parasiter på myror märkas framför allt
kvalster (se d. o.). I. T-dh.
Myriad (grek. myria’s), eg. ett antal av
10,000; en oräknelig mängd.
Myriamèter, se Metersystemet, sp.
1253.
Dubbelfotingar av släktet Julus.
Myriapöder, Mångfotingar, Tu
senfot i nga r, Myria’poda, klass av de med
tra-kéer andande leddjuren, utmärkta av den
likformiga beskaffenheten av de bakom
huvudet befintliga kroppssegmenten, vilka nästan
alla bära 1 el. 2 par korta ben med vanl.
en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
