- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 14. Meyerbeer - Nyfors /
553-554

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myror - Föda och näringsvanor - Litteratur - Myrorna (förening) - Myroxylon - Myrpiggsvin - Myrpungdjuret - Myrra - Mürren - Myrrhis - Myrsiphyllum - Myrslokar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

553

Myrorna—Myrslokar

554

bitar av insekter. På grund av sin förkärlek
för sötsaker insläpa m. i bona larver av
blåvingar (se d. o.), som avsöndra ett sött
sekret, skydda bladlössen mot deras fiender,
insamla ibland deras vinterägg och
utplantera dem åter på våren; vissa på rötter
sugande bladlöss anträffas så regelbundet i
myrstackar, att symbios kan anses föreligga,
och slutligen finnas hos släktet
Myrmecocys-tus arbetare, som utbildats till
honungsma-gasin och förvaras i särskilda förrådsrum.
Många m. samla förråd av frön, andra äro
svampodlare (se Bladskärarmyror).

M. delas i fem underfam., av vilka blott tre
äro representerade i Sverige. De vanligaste
släktena äro ettermyrorna Myrmica och
Tetramorium med arterna större
ettermyran (M. rubra) och lilla
ettermyran (T. caespitosum), släktena Lasius med
gula tuvmyran (L. flavus) och svarta
tuvmyran (L. niger), Formica med van
liga stackmyran (F. rufa) och r ö v
armyr a n (F. sanguinea), Camponotus,
hästmyrorna, och farao myror
(Monomo-rium).

Litt.: G. Adlerz, »Myrornas liv» (1913);
N. Holmgren, »Om termiter och m.» (1911);
W. M. Wheeler, »Ants» (1910); K. Escherich,
»Die Ameise» (2:a uppl. 1916); H. St. J. K.
Donisthorpe, »British ants» (2:a uppl. 1927)
och »The guests of british ants» (1927). I.T-dh.

Myrorna, urspr. kvinnlig
välgörenhetsförening i Stockholm. Kasserade kläder, möbler
m. m. insamlades, reparerades och såldes till
förmån för fattiga. Verksamheten övertogs
1897 av frälsningsarmén, och behållningen
tillfaller nu frälsningsarméns industrihem
M. (för frigivna manliga fångar).
Pensionärerna uppsamla även pappersavfall, som
sorteras och pressas på hemmet samt säljes till
pappersbruk. I mindre skala bedriver
frälsningsarmén liknande verksamhet i Göteborg.
— Sällskapet Myrorna i Göteborg,
gr. 1888, har fem barnhem i Göteborgs närhet.

Myro’xylon, bot., se Perubalsam.

Myrpiggsvin, Echidnidae, fam. av
kloakdjuren (se d. o.), utmärkta av klumpig kropp,
klädd med taggar el. hår, cylindrisk, tandlös,
näbbliknande nos, försedd med ytterst liten
munöppning, maskliknande tunga, små ögon,
som utom med ögonlock även äro försedda
med blinkhinna, rudimentära ytteröron och
korta, kraftiga extremiteter, utrustade med
breda, starka grävklor. Hos hanen finnes på
bakfoten en sporre. Tänder saknas, men
gommen liksom tungan bär horntaggar. Födan
utgöres av myror oeh termiter. Av släktet
Echidna, de egentliga
myrpiggsvi-n e n, finnas tre underarter, resp, i Australien,
på Nya Guinea och på Tasmanien. Det
australiska myrpiggs v i ne t, E.
aculeata typica, som förekommer över hela
Australien, har täml. lång näbb, intill 6 cm
långa ryggtaggar, som fullständigt dölja de
mellan sittande håren, och når en kroppslängd
av 40 cm. Den papuanska underarten, E.
aculeata lawesi, har endast anträffats i s. ö.
Nya Guinea och skiljer sig i några mindre
väsentliga drag från föreg. Det t a s m
a-n i sk a myr piggsvinet, E. aculeata
se-tosa, når en längd av 50 cm. Ryggtaggarna
äro korta och tjocka och täckas av de
kring

sittande håren. De långnäbbade m y
r-piggsvinen, släktet Proechidna
(Zaglos-sus), utmärkas av mycket lång, något böjd
näbb, täml. långa ben och hos den ena av de
två kända arterna dessutom av mörk
ullhårs-beklädnad, i vilken finnas enstaka, korta
taggar. Båda arterna äro täml. stora, f. ö. föga
kända i fråga om levnadssättet; de
förekomma i de v. och n. v. delarna av Nya Guinea. T.P.

Myrpungdjur, Myrmecobius fasciatus.

Myrpungdjuret, Myrmeco’bius fasciatus,
tillhör fam. rovpungdjur av ordn. pungdjur och
utmärkes av lång kropp, mycket spetsigt
huvud och lång, yvig svans. Kroppslängden är
omkr. 25 cm, vartill kommer den 18 cm långa
svansen. Pälsen är tät, främre delen av
kroppen gul, den bakre svart med vita el. röda
tvärband. Tanduppsättningen är större än
hos något annat däggdjur med differentierat
bett (50—54 tänder). Honan saknar
egendomligt nog pung. M. finnes i s. och v.
Australien och lever företrädesvis av myror. T. P.

My’rra, My’rrha, i luften stelnad balsam
från Commiphor a-arter (se Commiphora),
stundom förfalskad med bdellium (se d. o.).
M. till medicinskt bruk, ljust
grågula-rödbruna stycken, fås mest från Somaliland.
Lukten är angenämt balsamisk, smaken
krydd-artat bitter. M. är ett gummiharts, som
består av 40—67 % gummi, 23—44 % harts
och 2—8 % eterisk olja. Det är en bland de
äldsta drogerna och skall ha nyttjats i
Egyptens forntid som läkemedel och vid
balsame-ring. Nu brukas m. föga i Europa men
mycket i den muhammedanska Orienten och
i Främre Indien. C. G. S.

Mü’rren, alpby och luftkurort i schweiz.
kant. Bern, 1,651 m ö. h., med storartad
utsikt över Jungfrau. M. är den högst belägna
vintersportplatsen i Berner Oberland.

My’rrhis, bot., se K ö r v e 1.

Myrsiphy’llum, bot., se Asparagus.

Myrslokar, Myrmecopha’gidae, fam. av
dägg-djursordn. Xenarthra (jfr Ed en tat a).
Tänder saknas fullständigt, och käkpartiet,
varmed tuggningsrörelser ej kunna utföras,
har formen av ett rör, som framtill slutar
med en liten munöppning. Ur denna kan den
masklika tungan sträckas ut. Den bär
bakåt-riktade hornpapiller och fuktas av segt slem
från de stora spottkörtlarna. På
framföt-terna är den tredje tån förstorad och bär en
starkt utvecklad klo. Djuret trampar på
framfotens yttersida el. på ryggsidan av den
omböjda kloleden, ögon och öron äro små,
svansen lång. I likhet med myrkottarna,
vilka de på grund av överensstämmande
levnadssätt likna (konvergens), livnära de sig
huvudsaki. av myror och termiter. Tre
släkten, vartdera med en art, finnas, alla i
Sydamerika. — Stora myrsloken, Myrme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:01:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdn/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free