Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myssjö - Myst - Mystacoceti - Mystagog - Mysterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Myst—Mysterier
560
17,146 har skogsmark. Ingår i Ovikens o. M.
pastorat i Härnösands stift och Undersåkers
kontrakt.
Myst, plur. myster (grek, och lat.
mystes), invigd, se Mysterier 1.
Mystacocéti, zool., se Valar.
Mystagög, se Eleusinska mysterierna.
Mysterier (grek, och lat. mystèria, av
stammen i myo, jag tillsluter). 1. Hemliga
gudstjänster, särskilt i antiken. Utmärkande för
de antika m. var, att de firades inom en
sluten krets, i vilken man vann inträde
genom en med reningar förbunden invigning
(my’esis, teleté), genom vilken man blev myst.
De, som fått tillträde att skåda de heliga
tingen och ceremonierna, kallades epo’ptal (de
skådande). I yngre m. funnos flera grader.
M. äro utmärkta för en emotionell
religiositet, de ställa vissa krav på människan men
lova henne också vanl. en bättre lott i det
andra livet. Det religiösa innehållet
förmedlades i de äldre m. genom starkt verkande
ceremonier, som ibland synas ha haft
dramatisk karaktär, heliga handlingar, skådandet
av heliga ting, framsägandet av heliga
formler. Vissa kulter ägde mysteriekaraktär utan
att vara m. i egentlig mening. De berömdaste
inhemska grekiska m. voro Eleusinska
mysterierna (se d. o.). O rf i sk a
mysterier (se d. o.) hade sekterisk karaktär,
ägde heliga skrifter och lade stor vikt vid
idéerna om rening, skuld och straff.
Besläktade med dessa voro de dionysiska m.
(backanalierna). En senare tid tillhöra
Ka-birmysterierna (se Ka b i re r). De
orientaliska kulter, som under hellenistiska tiden
och kejsartiden trädde i förgrunden, hade
alla mysteriekaraktär. De trognas
gemenskap, i vilken de invigda bildade den högsta
klassen, stod under ledning av ett
yrkes-prästerskap, myten innehöll den heliga läran
i symbolisk form, därtill slöto sig heliga
symboler och framför allt handlingar av
sakramental (magiskt verkande) art, reningar,
askes, dop, måltider. Huvudmålet var att
vinna salighet i det andra livet, vilken
alltmer söktes i upphöjelsen över det jordiska,
ofta fattat som det onda (dualism).
Därigenom stärktes behovet av frälsning, som vanns
genom delaktighet i det gudomliga, vilken
nåddes genom den högsta invigningen.
Myste-rieguden framställdes ofta som människans
förebild, vilken liksom hon lider, dör och
åter uppstår. De viktigaste m. voro knutna
till Kybele, Attis, Isis och Mithra (se dessa
ord). Kristendomen upptog i stor
utsträckning mysteriefromheten. — Litt.: O.
Ruben-sohn, »Die Mysterienheiligtümer in Eleusis
und Samothrake» (1892); G. Anrich, »Das
antike Mysterienwesen in seinem Einfluss auf
das Christentum» (1894); R. Pettazoni, »I
misteri» (1923); R. Reitzenstein, »Die
hellenis-tischen Mysterienreligionen» (3 :e uppl. 1927);
F. Cumont, »Les religions orientales dans le
paganisme romain» (4:e uppl. 1929). M.PnN-n.
2. Det medeltida dramats viktigaste genre.
M:s äldsta utveckling är ej i enskildheter
känd. Så mycket kan dock sägas, att
gudstjänstens liturgiska former därvid spelat en
avgörande roll. Inflytande från det i
By-santion existerande liturgiska dramat torde
också ha bidragit till dess utbildning.
Småning
om utvecklades inom gudstjänstens ram ett
rituellt drama, vars syftemål var att i
åskådlig form för menigheten framlägga
kristendomens huvudsanningar. Framför allt
uppfördes dylika liturgiska spel vid de stora kyrk
liga högtiderna jul, påsk och pingst. De
uppträdande voro till en början uteslutande
präster. Sin egentliga fullkomning nå m.
emellertid först under medeltidens
avslutnings-period, då det direkta sambandet med kyrkan
blivit löst och uppförandet omhändertagits av
de kraftigt uppblomstrande städernas skrån
och gillen. M:s ämneskrets är urspr. rent
biblisk men övergår småningom till att
omfatta även den antika och samtida profana
historien. Sålunda finnas m. om apostlarnas
äventyr, om Tröjas förstöring, om belägringen
av Orléans och Jeanne d’Arc m. m.
Underverk av helgon behandlades i s. k. m i r a
k-1 e r el. mirakelspel. I allm. voro m.
mycket långa, och föreställningarna togo flera
dagar i anspråk. Några m. omfatta
tiotusentals vers. Litterärt äro m. i allm. föga
märkliga; gestaltskildringen är till
ytterlighet stereotyp, de psykologiska nyanserna få
eller inga, kompositionen naivt odramatisk
och språket kantigt och ojämnt. Enstaka
partier kunna dock frappera genom kraftfull
och målande dialog, ofta i starkt realistisk
anda. En särskild form av m. voro de s. k.
mystères mimés, vilka hade formen av levande
tablåer (utan dialog mellan de uppträdande).
Dylika förekommo ofta vid stora fester,
kungliga intåg o. s. v. Bruket att anordna sådana
tablåer kvarlevde länge, särskilt i England
(dumb shows) och Holland (vertooninghen).
M. utvecklades rikast och mångsidigast i
Frankrike, varifrån de flesta bevarade
mysterietexterna härstamma. Viktigast bland de
samfund, som till sitt syftemål hade
upprätthållandet av den religiösa teatern, var
Con-frérie de la passion i Paris, som 1402 fick
uteslutande privilegium på att där uppföra
andliga skådespel. Uppföranden av m. ägde
sedermera rum ända till 1548, då en k. f.
utfärdades, som strängt förbjöd alla skådespel
med ämnen ur bibeln och den heliga historien.
— I Italien utbildades en särskild form av
m., de s. k. rappresentazioni, vilka
omhuldades framför allt i Florens. Här inmängde sig
emellertid snart ett starkt profant element,
huvudsaki. bestående av fritt i handlingen
infogade, starkt realistiska genre- och
folkscener, i vilka det italienska folklynnets
förkärlek för det groteska tog sig fritt lopp. Detta
drama fortlevde ända till mitten av 1500-talet.
I England finnas bevarade flera stora cykler
av m. (Townley, York, Chester och Coventry
plays m. fl.), vilka tillhöra samma genre som
de kontinentala m. Från Tyskland finnas
även talrika texter av m. bevarade; ett par
av dessa ha cyklisk form och omfatta hela
världshistorien från skapelsen till yttersta
domen. Även i Österrike, Holland och
Spanien skrevos och spelades m. intill förra
hälften av 1500-talet. Ett yttrande av Olaus
Petri tyder på att även i Sverige
mysterie-uppföranden ägt rum under senare
medeltiden. En handskriftsvolym, innehållande
texter av svenska m., fanns bevarad i E.
Bren-ners samlingar i början av 1700-talet men
har sedermera gått förlorad. 1506 omtalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
