Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mytologi - Lapsk mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Mytologi
582
en framträdande plats på trummorna men
synes knappast ha åtnjutit någon ivrigare
dyrkan. Månen var föremål för nästan
större uppmärksamhet och t. o. m. fruktan;
särskilt farlig var julmånen, som ej tålde
buller och spinnande och vars bild, en ring,
sattes upp i rökhålet. Åskan ha lapparna
säkerligen dyrkat även före beröringen med
nordborna; ett av dess inhemska namn var
Diermes, Tirmes, vilket torde
sammanhänga med ostjakernas och vogulernas
torym (himmel; gud). Den uppträder eljest
i Tors gestalt och ofta även med hans namn
(bl. a. A i j a, »gubben», Hora-galles,
»Torgubben»), slår ihjäl troll med en
hammare o. s. v. Åskgudens hustru var A k k a
(»gumman») el. R a v d n a (»rönnen»), av
nordisk upprinnelse. Andra
väderleksgudom-ligheter voro B i e g g-o 1 m a i
(»vindmannen») el. B i e g g a-g a 11 e s (»vindgubben»),
som drev ut vinden med en klubba och öste
in den igen med en skovel, när det stormat
nog. Han visar drag, som säkerligen äro
lånade från Njord. I n. heter vindguden
11-m a r i s och är lånad från finnarnas
Ilmarinen (se d. o.). Norrskenet är farligt och tål
ej, att man retas med det. — Jaktens gud
var Leib-olmai (»almannen»), som rådde
över alla vilda djur. B a rb mo - ak k a var
en gumma, som rådde över flyttfåglarna, vilka
under vintern vistades i landet Barbmo.
Under kåtan bodde flera kvinnliga väsen,
av vilka den mest dyrkade var den under
eldstaden boende S a r - a k k a. Hon hjälpte
vid barnsbörd, kalvning m.m. Ett ställes rå var
H a 1 d d e, ett lån ur det finska Haltia.
Vitt-ran kallades i n. G u f i 11 a r (= no.
godvetter) el. U 1 d d a (ett urgammalt lån från
det nordiska huldra)-, längre i s. träda Saivo
(se nedan) i hennes ställe. Smieragatto
(»smörkatten») var nordbornas »bära», som
stal smör. En bland alla lappar känd
män-niskoätande jätte var S t a 1 o, om vilken en
mängd sagor var och är i svang; hans hustru
var Lut tak (»vägglusen»). Även
nordbornas jättar hade lapparna lånat i en avlägsen
forntid under namnet Jiettanas. I djupa
källor fanns ett slags barnliknande andedjur,
tjakkalaggak, som man fångade och
åt upp; enl. andra uppgifter fångade man
dem, enär de hade magen full med silver.
I det underjordiska dödsriket, J a b m
i-a i m o (»dödingarnas värld»), levde de dödas
andar. Saivo kallades de heliga fjäll, där
de döda bodde och levde samma liv som på
jorden; namnet är till sin betydelse dunkelt
och har sammanställts med saiva, helig sjö,
ett urgammalt nordiskt lånord. Ett
nordligare namn för samma begrepp var P a s s
e-v a r e (»heligt fjäll»). I de heliga fjällen
bodde en mängd Saivo-olmai och
Saivo-neida (»Saivomän» och »-flickor»); där funnos
också Saivo-guole, -lodde och -sar va
(»Saivo-fisk», »-fågel» och »-rentjur»), som
fortskaf-fade och skyddade n å i d e n (se nedan)
under hans färder bland de dödas andar. De
döda stodo i den närmaste förbindelse med
sina levande fränder, hjälpte dem vakta
renarna, skyddade nåiden på hans underjordiska
färder o. s. v., men de kunde också draga sina
fränder ned till sig och måste därför vid
sjuk-domstillfällen och eljest blidkas med offer.
Barnen döptes efter nordisk sedvänja och
fingo därvid namn efter någon avliden
släkting. Mördade barns andar skreko i skogen
och kallades Äpparasj. Andar efter
drunknade kallades R a v g g a (= no. »Draugen»).
I det underjordiska R u t - a i m o (»Rutos
värld»), vilket på många sätt blandades ihop
med Jabmi-aimo och kristendomens helvete,
bodde den fruktade, mäktige, blåklädde Ruto
(»pesten»?), som plågade människor och djur
med sjukdom. Till offer åt honom grävde man
ned en häst, på vilken han skulle rida bort,
och jämte hästen en människobild av trä.
Han är väsentligen ett lån från dödsguden
Oden, vilken ävenledes är blåklädd och rider
på en häst, Sleipner. Om Oden som »den vilde
jägaren» i spetsen för den särskilt vid
jultiden kringfarande andeskaran påminnes man
av lapparnas Struotta-galles
(»jul-aftonsgubben») el. Jaulo-herra
(»julherren»), åt vilken man offrade mat i en
båt-formig näverskäppa, uppsatt i ett träd.
Jab-m i - a k k a (»dödingarnas gumma») hör
säkerligen tillsammans med Hel. Kristendomens
djävul var bekant bland lapparna under många
namn: Fuodno (»Hin onde»), P e r k e 1,
Bärgala k ur finnarnas Perkele o. s. v.
Björnen uppfattades av lapparna liksom av
många andra nordeuropeiska och sibiriska
folk som ett i viss mån heligt djur, vars
jakt och uppätande åtföljdes av b j ö r n f e
s-t e n, bestående av en mängd ceremonier och
sånger m. m. för att avvärja hans vrede.
Till gudomligheterna skedde offer på
många olika sätt. Offerdjuren voro mest
renar men vid vissa tillfällen också hästar,
får, tuppar o. a. djur, köpta från de
bofasta, vilket visar på kultiskt inflytande från
dessa. Offerdjurets ben tillvaratogos noga
och nedgrävdes, varefter djuret skulle
återuppstå. Blod och flott strökos på gudens
bild och på de emblem el. »tecken», som
uppsattes där bredvid och häntydde på gudens
handlingar. Dessa emblem kallades i vissa
trakter med ett urgammalt nordiskt lånord
luotte-muorra (»blotträ»). Av hornen
gjordes en »horngård» runt bilden. Åt de i
underjorden boende andarna hällde man ut
brännvin och mjölk o. s. v. på marken.
Offerställena voro ofta platser av någon
egendomlig naturbeskaffenhet, lågo vid höga,
fristående klippor,
vid forsar o. dyll.
Somliga
begagnades av blott en
familj, andra av
hela byalag. De
kallades basse,
passe (heligt
ställe, även helig,
helgdag); i
ortnamn förekommer även ett
vidja, lånat ur en
urnordisk
grundform till nord.
vi (heligt
ställe). På
offerställena stodo, ofta
på särskilda
lavar el. altaren,
gudabilder av
Bild 1. Seite av sten från en
renvall nära Jokkmokk. (Vio nat.
storl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
