Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mytologi - Lapsk mytologi - Mývatn - Myxine - Myxom - Myxomyceter, Myxomycetes - Myxosarkom - Myxödem - Myzus - Måbärsbuske - Måg - Måkläppen - Mål - Målaremalj - Målarfärger - Målargravör - Målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Mytologi
584
Bild 2-3. Lapsk trumma; sydlig typ. — Bild 4. Baksida av lapsk trumma; nordlig typ.
sten (bild 1) el. trä, kallade seite, seide, sieidde
etc.; stenseitarna voro naturliga klippor el.
stenar av något påfallande form, ofta av
fågelgestalt, i Finland och på Kolahalvön även
stenstaplar. I el. vid seiten bodde en ande,
i Pite och Lule lappmarker uppfattad som en
ståtlig man i svarta junkerkläder, som därför
kallades Storjunkaren (jfr ovan).
Offerställena voro heliga och kunde beträdas
endast under iakttagande av allehanda
försiktighetsmått. Kvinnorna, som i allm. voro i
rituellt avseende orena, fingo ej komma i
deras närhet.
Några egentliga offerpräster hade icke
utvecklat sig, än mindre något prästestånd.
Trollkarlen el. n å i d e n (nåite, nåide,
noaid-de etc., fi. noita) var en schaman av samma
slag som de hos de nordasiatiska folken
förekommande, d. v. s. en svårt nervöst belastad
individ, som genom sång och tjut, vild dans,
förtärande av onaturlig mat och dryck o. s. v.
kunde försätta sig i extatiskt tillstånd,
utmynnande i en dvala, under vilken hans själ
for till dödsriket och kämpade med andarna
om en sjuk persons själ, utrannsakade deras
önskningar o. s. v. Han sände dessutom ut
trollskott, bedrev spådom, sände rovdjur i
andras hjordar o. s. v. Till sin hjälp hade
han en el. flera andar, som han kunnat ärva
och köpa men som också kunnat påtvinga
sig honom. På ålderdomen, särskilt då han
förlorat oxeltänderna, försvagades hans kraft.
I den avlägsna forntid, då de
schamanis-tiska föreställningarna började uppkomma,
var möjl. trumman det enda
musikinstrumentet, vilket därför också togs till
användning som exaltationsredskap. Den kan i sin
primitiva form karakteriseras som ett garvat
skinn, utspänt av och över en i rundel
sammanbo jd, smalare el. bredare träspjäla. Den
är rund el. oftare oval och vanl. på den
öppna sidan försedd med handtag. Den
hålles i handen och bearbetas således med
blott en trumpinne. Ofta är den behängd
med skramlande föremål, som förstärka
ljudet. Lapptrummorna företedde en
hel mikrokosmos av tecken från lapparnas
hela idévärld, målade på trumskinnets
utsida; en av Schef ferus beskriven trumma
från Torne lappmark hade icke mindre än
150 tecken, vart och ett med sin betydelse.
Denna rika utveckling (jfr bild 2)
förorsakades av och inverkade i sin ordning på
trummans användning som spådomsredskap bland
lapparna. En ring el. ringknippa
(ursprung-ligare en bild av en groda) fick hoppa
omkring på trumskinnet under trumhammarens
slag, varvid man spådde efter ringens gång
till de olika tecknen, medsols el. motsols
o. s. v. Såsom spådomsredskap kvarlevde
trumman i största hemlighet ända till
inemot 1800-talets mitt bland Jämtlands- och
Västerbottenslapparna; i n. försvann den
långt tidigare. I olika trakter hade
trumman mycket olika utseende både med
avseende på tecknens anordning och betydelse
och i fråga om bottnens beskaffenhet. I s.
var sålunda tamburinformen bibehållen
(»såll-typen»; bild 3); i n. liknade trumman vanl.
en puka av trä med i bottnen utskurna hål
som handtag (»skåltypen»; bild 4).
Trumpinnen var utskuren av horn i hammarform.
Trumman var behängd med silverprydnader,
skänkta som tackoffer för bevisade tjänster.
Dess namn var i sydlapska trakter geure,
nordligare kåbdes, kåptes, goavdes etc.; på
sv. kallas den trolltrumma el. s p
å-trumma. Till våra dagar ha inalles inemot
80 lapptrummor bevarats, däribland 29 i
Statens historiska museum i Stockholm.
Litt.: Källskrifter, se sp. 580; J. A. Friis,
»Lappisk mythologi, eventyr og folkesagn»
(1871); J. Fritzner, »Lappernes hedenskab og
trolddomskunst» (i norsk Hist. Tidsskr., IV,
1876); A. Olrik, »Nordisk og lappisk
guds-dyrkelse», »Tordenguden og hans dreng» och
»Soldyrkelse i Norge» (i »Danske studier»,
1905—06); K. Krohn, »Lappische Beiträge
zur germanischen Mythologie» (i
»Finnisch-ugrische Forschungen», VI, 1906); E.
Reuter-skiöld, »De nordiska lapparnas religion»
(1912); U. Holmberg, »Lappalaisten uskonto»
(1915; den utförligaste framställningen) och i
»The mythology of all races», IV (1927; med
bibliogr.); E. Daunius, »Om de hedniska
lapparnas gudabilder» (i Västerbotten 1926); K.
B. Wiklund, »Olof Rudbeck d. ä. och
lapptrummorna» (i »Rudbecksstudier», 1930). K. B. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
