Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myvatn—Målarkonst
585
Myvatn [ml’-], »myggvattnet», grund insjö
på n. ö. Island; 290 m ö. h., har sitt namn
av de oräkneliga besvärande myggsvärmarna.
Mycket sjöfågel. Se vidare Island, sp. 771
och 772, karta och bild.
Myxlne, zool., se P i r å 1 a r.
Myxom [-å’m], Myxöma (av grek. my’xa,
slem), slemvävnadssvulst. M. sammansättas
av till större delen stjärnformiga el.
förgrenade celler, mellan vilka finnes en slemmig
grundsubstans. Denna ger m. en geléartad
konsistens. Hudens och slemhinnornas
bindväv äro de ställen, där m. vanligast
förekomma. De äro i regel godartade. G. H.*
Myxomycéter, Myxomycètes, bot., se S
lem-svampar.
Myxosarkom [-kä’m] (av grek. my’xa, slem),
med., se S a r k o m.
Myxödèm (av grek. my’xa, slem, och
6i’de-ma, svulst), en sköldkörtelsjukdom,
kännetecknad av sköldkörtelns minskning (atrofi)
och minskning av den normala
sköldkörtelsekretionen (se Sköldkörteln), först
iakttagen genom förändring av hudens
fibril-lära bindväv med ansamling av ett
gelatinöst, mucinhaltigt ämne mellan
bindvävs-fibrillerna. Huden blir härigenom ansvälld,
spänd och fast. Förändringen sker först
framför allt i ansiktet, nacken och på halsen,
uppträder senare på bålen och lemmarna, varvid
särskilt händer och fötter starkt förändras.
Även inre delar, ss. slemhinnan i mun, svalg
och luftstrupe, kunna förete likartad
ansvällning. Jämte nämnda förändringar avtager el.
upphör svettkörtlarnas och även
talgkörtlarnas verksamhet. Härtill komma trofiska
rubbningar, ss. håravfall, nagelförändringar,
atrofi av tänderna samt småningom även
rubbningar i centrala nervsystemet. — M.
kan även vara medfödd och framträda kort
efter barnets födelse eller under första
levnadsåren. G. H.
My’zus, zool., se Bladlöss, sp. 463.
Måbärsbuske, bot., se R ib es.
Måg, dotters man, svärson. Endast i
rättslig mening betyder m. jämväl dotters
frånskilde man samt avliden dotters
efterlämnade, måhända omgifte make. C. G. Bj.
Måkläppen, se Falsterborev.
Mål. 1. (Jur.) Det processuella förfarandet
mellan två parter om ett visst anspråk, »sak».
Särskilt i äldre rättsspråk är denna
terminologi ej fast, varför t. ex. i rättegångsbalken
»mål» och »sak» användas för att beteckna
ömsevis förfarande och anspråk. Ett
förfarande, som utåt framträder såsom en enhet,
kan innefatta flera m. Enligt modern
processrättslig uppfattning föreligga näml., då
en kärande står mot en svarande och det rör
sig om flera anspråk, lika många m. som
anspråk. Äro flera parter å ena el. å båda
sidorna, har man att räkna med ett m.
mellan envar kärande och svarande, åtm. för det
fall, att nödvändig processgemenskap ej är
för handen. Ä. H.
2. (Kam.) I Hälsingland och Medelpad ett
visst, efter utsäde el. ytvidd bestämt stycke
jord. I Hälsingland motsvara 764/s m. ett
gärdemantal, i Medelpad 48 m. ett
gärdemantal (se M a n t a 1). (Schg.)
3. Se Skjutning.
4. Slutpunkten vid en tävling. Vid fot-
586
löpningar (jfr Löpning) utgöres m. vanl.
av en på marken mellan två stolpar dragen
vit linje, som för underlättandet av
målbedömningen ytterligare markeras av en
mellan samma stolpar på 1,22 m höjd spänd, skör,
vit tråd, som spränges av segraren. Vid
hästtävlingar markeras m. vanl. med
flaggor, varjämte framför domaren står en stång
för möjliggörande av syftning utmed
mållinjen. — Vid fotboll, bandy, vattenpolo m.
fl. bollspel säges man »göra mål», då bollen
passerar mellan motspelarnas målstänger.
Jfr art. om de olika bollspelen. Å. S-n.
Målaremalj, se Emalj.
Målarfärger, se F ä r g 2, sp. 139.
Målargravör (fr. peintre-graveur), konstnär,
särskilt målare, som graverat företrädesvis
sina egna kompositioner, således själv har
uppfunnit, »invenit» (se d. o.), sin gravyrs
komposition.
Målarkonst. M:s tidigaste kända dokument
äro grottmålningarna i Spanien och
Frankrike från äldre stenåldern (se P a 1 e o 1
i-tisk konst). Bland de gamla
kulturfolken kring Medelhavet och i Främre Asien
voro särskilt egypterna ivriga idkare av m.
Deras byggnader och bohag smyckas av en
färgrik bildvärld med ämnen från myten,
historien och vardagslivet. I det hela är dock
denna konst mera att beteckna som färglagd
konturteckning än som måleri. En sträng
konturstil utmärkte även det äldre måleriet
i Grekland. Monumentalmåleriet har i den
grekiska konsten spelat en vida större roll,
än man nu får intryck av, sedan dess verk
fallit offer för tidens och människornas
åverkan. Knappast mera än namn, sådana som
Polygnotos, Zeuxis och A p e 1 1 e s,
återstå jämte de antydningar, som erhållas
genom vasmåleriet och skulpturen, vilken
senare konstart i stor utsträckning torde ha
hämtat ingivelse från måleriet. Det senare
måleriet i Grekland under den hellenistiska
tiden gör verkligen skäl för namnet m. Det
uppnår en övertygande verkan av rum och
kroppslighet med tillhjälp av ljus, skugga
och färger. Man får en föreställning om dess
art genom verk, som bevarats i Bom och i
de kampaniska städerna Herculaneum och
Pompeji (se bild vid Aldobrandinska
bröllopet), samt även de mosaikbilder,
som återgå på målningar (se M o s a i k).
De resultat, som man vunnit i m., gingo
förlorade med den antika kulturens död. Att
det gammalkristna och bysantinska måleriet
avstod från att söka nå illusion hade sin
förnämsta orsak ej i bristande teknisk färdighet
el. noggrannhet utan i den helt förändrade
grundsynen på tillvaron. Jordelivet var enl.
den nya åskådningen endast en skuggbild,
evighetens värld den enda verkliga. Vad
man begärde av konsten var icke
återgivande av den jordiska verkligheten för dess egen
skull utan framställande i uttrycksfull,
symbolisk gestalt av den himmelska sanningen.
Tillika gjorde sig starkt gällande ett
inflytande från Orienten med dess glädje åt
glänsande prakt och dess strängt genomförda
dekorativa hållning i konsten. Mosaiken
före-drages framför måleriet, figurerna bli stela,
gärna frontala. dräkterna fotsida med stränga
veck men ansiktena levande, besjälade,
bak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
