Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårdsläktet - Måreväxter - Mårmatjåkko - Mårten biskop - Mårten Helsing (Martinus Olai) - Mårtensgås, Mårtensmässan - Måsar, Måsfåglar - Måseskär - Måsknuv - Måskokaise - Måssläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Måreväxter—Måssläktet
606
i form av sobelskinn, som bör till de
dyrbaraste av alla pälsverk. — Ett viktigt
pälsdjur är även granmården el. den
amerikanska sobeln, M. americana, från
n. Nordamerika. Den största arten av m. är
fiskarmården el. Virginiaillern,
M. pennanti, med en kroppslängd av 70—90
cm, vartill kommer den 30—50 cm långa
svansen. Den finnes i n. v. Nordamerika.
Skinnet nyttjas som pälsverk. T. P.
Måreväxter, bot., se K rappväxter.
Må’rmatjåkko, fjäll med stora glaciärer i
n. Lappland (se karta vid d. o.), skiljes i s.
av Vistasvagge från Kebnekaisemassivet;
1,959 m ö. h. O. Sjn.
Mårten biskop, se Martin av Tours.
Mårten Helsing (Martinus O 1 a i), sekr.
i Erik XIV:s kansli (d. 1568), bördig från
Hälsingland (därav tillnamnet), deltog i
beskickningar till England 1556 och till
Skottland 1562 och 1563—64. M., som vid Eriks
hov intog ställningen av kunglig annalist,
gjorde, sannolikt 1561—62, en på muntliga
berättelser grundad, officiös bearb. av de
första partierna av Peder Swarts krönika om
Gustav I och utgav en skildring av danska
kriget 1565. Då han en gång lät undfalla sig
några varnande ord om Jöran Persson,
sårades han av konungen så illa, att han kort
därefter avled. — Litt.: N. Edén i Hist.
Tidskr. 1914. R. Sv-m.
Mårtensgås, Mårtensmässan, se Martin
av Tours.
Måsar, Måsfåglar, La/ridae, en fam. av
de brockfågelartade fåglarnas ordning,
omfattande skickligt flygande former av växlande
storlek, med tre framåtriktade tår, förenade
med simhud, kort baktå, näbb utan lameller
och med springlika näsborrar. Fjäderdräkten
är tät. Omkr. 140 arter finnas över hela
världen både vid sött och salt vatten; de
flesta tillhöra dock kusterna. Födan, som i
regel hämtas ur djurriket, uppsnappas från
vattenytan el. genom störtdykning. De större
arterna äro verkliga rovfåglar. Äggen,
brungröna med grå el. svartbruna fläckar, läggas
på marken i ett enkelt rede, vanl. 2—3 i
kullen. Ungarna, som kläckas i en tät,
fläckig dundräkt, springa skickligt och gömma
sig vid fara genom att trycka på marken i
skrevor el. uppsöka vattnet. Familjen m.
uppdelas i tre grupper, saxnäbbar (se
d. o.), tärnor (se Tärnsläktet) och
äkta måsar (se Mås släkte t). T. P.
Måseskär, fyr med ständig bevakning på
skäret M., s. v. om Käringö lotsplats i
Bohuslän, utanför Orust. Fyren är anbragt i ett
21,7 m högt järntorn, uppfört 1865. På
fyrplatsen finns mistsiren. Förr även
hydrografisk station.
Måsknuv, fyr med ständig bevakning
utanför Nynäshamn, vid inloppet till Danziger
gatt. På fyrplatsen finnes klocka för
mist-signalering.
Må’skokaise, se Lappland, sp. 773 och
kartan, n. bladet.
Måssläktet, La’rus, omfattar omkr. 40 arter,
som utmärkas av vanligen tvärskuren stjärt
och typisk, föga växlande färg. Näbben
bildar i spetsen en hake. Ungfåglarna äro
spräckliga i grått och brunt. Av svenska
arter är fiskmåsen, L. canus, den mest
spridda. Den förekommer längs kusterna och
vid så gott som alla lämpliga insjöar. Den
är ovan gråblå, under vit och har svarta
vingspetsar med några vita fläckar. Näbben är
gröngul med gul spets och fotterna gröngula.
Längden är 45 cm, bredden mellan
vingspetsarna 112 cm. Ungdräkten är mörkt brungrå
med ljusare fläckar och svart näbb. Födan
utgöres av småfisk och insekter men även av
mask, som sökes på land. Mycket allmän är
också sillmåsen, L. fuscus, med svart
översida, vit undersida, gul näbb med en röd
fläck på undernäbben och gula fötter.
Längden är 60 cm, bredden mellan vingspetsarna
140 cm. Den häckar dels i skärgårdarna, dels
i några av de norrländska sjöarna. Liksom
föreg. stannar den kvar över vintern, så länge
öppet vatten finnes. Skrattmåsen, L.
ri-dibundus, som är något mindre än fiskmåsen,
är ovan gråblå, under vit med svarta
vingspetsar. I sommardräkt är huvudet
svart-brunt. Näbb och fötter äro röda. Den
häckar vid alla fågelsjöar i s. och mell. Sverige,
på Öland och Gotland samt vid enstaka
ställen runt kusten. Under senare år har den
tilltagit i antal och då spritt sig till
västkusten. Födan utgöres mest av insekter,
maskar o. dyl. De flesta flytta om vintern
till n. Afrika. D v ä r g m å s e n, L. minutus,
som liknar skrattmåsen men är betydligt
mindre — längd endast 28 cm — och har
vita vingspetsar och mörka undre
vingtäc-kare, hör hemma i ö. och s. ö. Europa. Den
finnes dock på Öland, Gotland och i
Hjälsta-viken och synes tilltaga. Gråtruten, L.
argentatus, liknar fiskmåsen men når en
längd av 65 cm med 145 cm mellan
vingspetsarna, har kraftigare, gulfärgad näbb med
en röd fläck på undernäbben och gråvita
fötter. Den häckar, ofta i stora samhällen, helst
på branta klippor vid kusterna men
förekommer även i enstaka par vid Vättern, Vänern
och några andra syd- och mellansvenska sjöar.
Den äter döda fiskar o. dyl. men rövar även
ägg och ungar från andra sjöfåglar och
stannar under vintern, där öppet vatten finnes.
Havstruten (ha vsmå s en), L. marinus,
liknar till färgen sillmåsen men är större
(kroppslängd 73 cm, 170 cm mellan
vingspetsarna) och har gråvita fötter.
Vingpennornas spetsar äro annorlunda tecknade och
ha mer vitt. Ryggens skiffersvarta färg
framträder först under tredje året. Havstruten
häckar i spridda par i de yttre skärgårdarna,
vid Vänern och några andra insjöar. Den
anställer skada på ungar av andra sjöfåglar
men gör även nytta genom att hålla efter
kråkan. Den arktiska vittruten el.
borgmästaren, L. glaucus, häckar ej sydligare
än på Island men anträffas vintertid ej sällan
i Sverige. Den blir lika stor som föreg. art,
är ovan blågrå, under vit. Den likaledes
arktiska vitvingade truten, L. glaucoides
(leucopterus), liknar föreg. men blir något
mindre. Även den påträffas vintertid, ehuru
sällan, i Sverige.
M. närstående är tretåiga måsen
el. k r y k j a n, Rissa tridactyla, som
utmär-kes av att baktån är starkt förkrympt el.
saknas. Näbben är svag och fotterna
jämförelsevis korta. Huvud, hals, stjärt och
undersida äro vita, rygg och vingar gråblå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
