Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mälardalens tegelbruk - Mälaren - Uppkomst och nuvarande topografi - Vattenstånd - Avlopp - Mälarens reglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Mälaren
616
brunna, Brogård och Röbo (i Uppsala län);
Kvicksund, Lervik, Husby, Näsby och Valla
(Södermanlands län); Frösåker och Lindö
(Västmanlands län). Aktiekap. 2,665,500 kr.,
1,000 arb. (under säsong), tillv.-värde per år
4 mill. kr. G. H-r.
Mälaren, Sveriges till arealen tredje sjö,
■upptar de djupaste delarna av låglandet
mellan ö. Svealands landskap; areal 1,140 kvkm,
längd från ö. till v. omkr. 120 km. Dess
till-rinningsområde (22,655 kvkm) omfattar större
■delen av Uppland och Västmanland, trakten
kring Ludvika av s. Dalarna samt Närkes och
n. Södermanlands slättbygder. De förnämsta
tillflödena äro Fyrisån, örsundaån, Sagån,
Svartån (Västmanlands), Kolbäcksån,
Hedströmmen och Arbogaån från n. samt
Eskils-tunaån från Hjälmaren i s. v. I s. begränsas
området huvudsaki. av den nära M:s strand
löpande Sörmländska landryggen.
Uppkomst och nuv. topografi. M. är en f. d.
havsvik, som först i senare tid (enl. E.
Granlund på 1100-talet) genom landhöjningen
isolerats från havet. Berggrundens rikedom på
förkastnings- och spricksystem, huvudsaki.
orienterade i ö.—v. och n. v.—s. ö. riktning,
ger sig till känna i M:s starkt uppdelade
strandkonturer, oregelbundna
bottenkonfiguration och de många öar och ögrupper, som
uppdela M. i nästan åtskilda fjärdar (se
kartorna vid art. Uppland, Västmanland
och Södermanland, med djupsiffror).
Till örikedomen bidraga de talrika
rullstens-åsarna. Förkastningsbranter förekomma
rikligast utmed sydstränderna, medan
nordstränderna i allm. äro lägre och långgrunda.
Påfallande framträder detta drag vid M:s
östligaste fjärd, R i d d a r f j ä r d e n, i
Stockholm. V. därom ligga i Färentuna härad öarna
Lovön, Svartsjölandet, Ekerö, Adelsö och
Björkö, skilda av smala sund. I den endast
kilometerbreda Lövstafjärden når M.
här ett djup av 62 m. N. om Södertäljeviken
bildar Björkfjärden (se d. o.) med
Prästfjärden, där M:s största djup, 64
m, uppmätts, M:s vidaste vattenyta, som i
n. ö. genom bl. a. fjärden Görväln och sundet
vid Almare staket förbindes med E k o 1 n,
vari Fyrisån mynnar vid Flottsund. Mellan
Flottsund och Södertälje har M. en n.—s. bredd
av 65 km. V. om Björkfjärden upptaga de
milsvida öarna Selaön och Aspö-Tosterö samt
den numera i s. landfasta Fogdön (se d. o.)
nästan hela M:s bredd. Här framgår mellan
Strängnäs och Enköping en urgammal
färj-och landsvägsled, som användes vid eriksgatan.
N. om Fogdön utbreder sig Granfjärden
(34 m djup), i n. v. ansluten till Väs te
råsfjärden (15 m djup) och i v. till Blacken
(31 m djup), som genom det smala Kvicksund
(se d. o.) förbindes med M:s västligaste fjärd,
Galten (se d. o.).
Vattenstånd. 1890—1926 har för M.
beräknats följ, karakteristiska vattenstånd:
Centimeter över
Stockholms
havs-slusströskel ytan
Högsta högvattenstånd (1924) 545 161
Normalt » ....... 474 90
» medelvattenstånd............. 419 35
» lågvattenstånd............... 381 — 3
JLägsta » (1920) 363 — 21
Avlopp. M:s huvudavlopp är Norrström,
som av Helgeandsholmen i Stockholm (se d. o.,
med karta) delas i två grenar och över
Norrbrotröskeln (omkr. 3 m djup) utfaller i
Saltsjön; genom n. grenen gå omkr. 60 % av M:s
avloppsvatten, resten genom s. grenen, »Lilla
strömmen» el. »Stallkanalen», och vid
högvatten genom det 1850 anordnade luckutskovet
i Söderström i Stockholm. Av
nederbörden inom M:s tillrinningsområde beräknas 44
% avrinna och 56 % avdunsta. Avrinningen
uppgick 1890—1926 till i medeltal 163 kbm per
sek. På grund av vattenståndsvariationerna
i såväl M. (se vidst. tab.) som Saltsjön, vars
yta årl. varierar mellan omkr. 50 cm över och
50 cm under havets medelvattenyta, ligger
Saltsjöns yta stundom högre än M:s, varvid
s. k. uppström el. uppsjö uppstår.
Vanligast är uppströmmen i dec. Det vid
uppström i M. inträngande saltvattnet lägger
sig under det lättare sötvattnet och stannar
sedan delvis i M:s djuphålor, där salthalten
uppmätts till 2—3 °/oo- Till följd av den
stärka föroreningen genom kloakprodukter
vid passagen av Stockholm är detta vatten
starkt svavelväte- och bakteriehaltigt liksom
det vid nedström utströmmande
Mälarvattnet, vilket i Saltsjön bildar ett
sötvattens-ytskikt, som sträcker sig till och bortom
Fjäderholmarna. G. R-ll.
Mälarens reglering. På grund av den
fortsatta höjningen av M:s vattenyta framförde
jordbrukarna redan på 1600-talet vid häftiga
vårflöden klagomål över kvarnar o. a.
hindrande anordningar i utloppen. Till följd härav
företogos tid efter annan upprensningar. Efter
1800 framkommo förslag att till sjöfartens
fromma genom dammbyggnader höja
lågvattenytan, som genom upprensningen och
själv-muddring sänkts. Utredningar om reglering
av M:s vattenstånd gjordes bl. a. 1773, 1803,
1851, 1878 och 1890. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framlade 1908 ett fullständigt
regleringsförslag, som huvudsaki.
överensstämmer med den efter 1924 års häftiga
vårflöde (se tabellen) av K. m:t tillsatta M
ä-1 a r k o mmissionens (representanter för
staten, Stockholms stad, Mälarstäderna och
jordbruket). Enl. detta (1925) skulle hållas
ett normalvattenstånd av 420 cm över
slusströskeln, högvattenytan sänkas till 470 cm och
lågvattenytan höjas till 400 cm. De tekniska
anordningarna skulle bestå i en rörlig damm
(sektorlucka) under Riksbron i Norrströms n.
gren, en liknande damm v. om Mynttorgsbron
i Stallkanalen, fördjupning av Norrströms
båda grenar samt tappningsluckor i Slussen
vid Karl Johans torg och i en
förbilednings-kanal (gamla kanalen) förbi den nya slussen
i Södertälje. Vid vårflöden skulle vattnet
dessutom tappas genom de nya slussarna vid
Skanstull och Södertälje samt flodavloppet
vid Söderström, sammanlagt max. 800 kbm
per sek. Byggnadskostnaden beräknades till
1,3 mill. kr., totalkostnaden till 1,8 mill. kr.
Vinsten, beräknad till mer än 21/2 ggr
kostnaden, skulle bestå i minskning av
högvattenskadorna på jord, tomt- och gatumark,
ökat vattendjup för sjöfarten samt för
Stockholm därjämte sanitära förbättringar, renare
vatten i Norrstöm och begränsning av
uppsjön. Bidrag skulle lämnas av Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
