Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människoätare - Mäntsälä - Mänttä - Mäntyharju - Mäntyluoto - Märg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Människoätare—Märgborrar
636
Människoätare, se Kannibalism.
Mä’ntsälä, socken i Nylands län,
Finland; 573 kvkm, 8,653 inv. (1930),
finsktalande.
Mänttä, träsliperi (gr. 1868),
sulfit-cellulosafabrik (gr. 1914) och
pappersbruk (gr. 1882), alla vid
Mäntän-koski fors, i M. socken; ägare: G. A.
Serlachius, a.-b. (aktiekap. 61,3 mill.
fmk). Årstillv. omkr. 25,000 ton
cellulosa, 18,000 ton tryck-, skriv-,
omslags- och tidningspapper samt
600,000 1 sulfitsprit. O. Brn.
Mä’ntyharju, socken i S:t Mickels
län, Finland; 931 kvkm, 10,102 inv.
(1930), finsktalande. O. Brn.
Mä’ntyluoto [-loåtå], staden Björneoorgs (se
d. o.) uthamn, 22 km från denna.
Röd benmärg. Schematisk framställning i stark
förstoring. 1 bindvävsceller, 2 fettceller, 3 kärnförande,
ännu ej fullt färdiga röda blodkroppar, 4 märgceller,
5 färdiga röda blodkroppar, 6 och 7 leukocyter,
8 jättecell.
Märg, Medu’lla. 1. (Anat.) Den i benens
inre hålor befintliga mjuka substansen; de
mjuka organ, som ligga inneslutna i fastare
vävnader (t. ex. ryggmärgen); den inre
massan i vissa organ, då den till utseende el.
fysikalisk beskaffenhet avviker från den yttre
(t. ex. i njurarnas inre). Benmärgen
utfyller de enskilda skelettdelarnas inre och
utgöres av en grovmaskig bindväv, vari
maskorna utfyllas av röda och vita
blodkroppar samt av dessas olika utvecklingsformer.
Därjämte är benmärgen rik på blodkapillärer.
Benmärgen är röd el. gul. Röd m. (jfr bild)
finnes i de platta benen, i kotkropparna, i
bröstben och revben, ävenså i alla skelett-
Bild 1. Gångsystem av mindre märgborren.
3/4 nat. storl.
Bild 2. Gångsystem av större märgborren. a/4 nat. storl.
delar av unga individer. Röda benmärgen
kan omsättas i gul genom en starkare
utveckling av fettceller, vilka åstadkomma
färgförändringen och genom storlek och mängd
förtränga de blodceller, som uppfylla
bindvävens maskor. Gula m. påträffar man hos
utvecklade individer i extremiteternas
rör-formiga ben. — Den röda benmärgen bildar
under det fullt utvecklade tillståndet den
förnämsta härden för röda blodkroppars
regeneration. E. Hgn.*
2. (Bot.) Mittersta delen av en stam. M.
består av tunnväggiga parenkymceller och är
därför av lös byggnad. Hos dikotyledoner och
barrträd är märgen utåt skarpt begränsad av
de i en cylinder anordnade kärlsträngarna.
Hos monokotyledonerna däremot finnes ingen
tydligt avgränsad m., då ledningssträngarna
ligga strödda i stammen. Vissa växter, t. ex.
fläder, ha en tjock m., men i de flesta fall
förblir den mycket smal och är i äldre
vedstammar omärklig. Hos en del växter, t. ex.
umbellater, försvinner den helt, så att
stammen blir ihålig. K. A.
Märgborrar, Myelo’philus el. Blasto’phagus,
ett släkte barkborrar (se d. o.). De flyga upp
i fullt friska tallkronor och urholka där
skotten, så att dessa brytas av och falla till
marken. Genom modergångarna och larvgångarna
åstadkommes även stamskada. Två arter
finnas, större märg b orren (M. piniperda)
och mindre märgborren (M. minor).
Större märgborren ynglar under
tallbarken och urholkar där en enkel,
längsgå-ende, 8—12 cm lång modergång nedifrån
uppåt. Äggfickorna äro 60—100 st. Större
märgborren svärmar ofta redan i april och
ynglar därefter. I slutet av juli—början av
aug. kläckas den nya generationens m. och
bege sig då upp till tallarnas kronor för
näringsgnag. På grund av kronskadegörelsen
stympas kronan, varav följer en
tillväxtminskning, som i extrema fall kan uppgå
till över 20 % av diam. Större märgborren
motarbetas genom att man aldrig låter
tallstammar kvarligga i skogen obarkade under
sommaren samt genom rationella gallringar,
varvid alla undertryckta el. sjuka träd
borttagas. Träd under 5 cm brösthöjds diam,
kunna lämnas, då m. ej ynglar i dem.
Gallringen bör helst utföras efter m:s
svärm-ningstid. Mindre märgborren ynglar högre
upp på stammen under den tunna barken.
Dess gångsystem utgöres av en tvärställd,
tvåarmad, i splintytan djupt inskuren gång.
Mindre märgborren är sällsynt n. om 62° n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
