Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märg - Märgel - Märgelgrav - Märgelskiffer - Märgling - Märgstrålar - Märiska bröderna - Märiska porten - Märkbläck - Märkduk - Märke (botanik) - Märket (fyr) - Märkrulla - Märldjur, Amfipoder - Märlspik, Märlprim el. Splitsknop - Märr - Märs - Märsgastar - Märsruta - Märsrå, Märssegel - Märsskeppare - Märta, Sofia Lovisa Dagmar Thyra - Mäsk - Mäskning - Mäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Märgel—Mäss
638
br. Den bekämpas genom gallring av
angripna träd, som måste barkas, innan
larverna hunnit gå in i veden. I. T-dh.
Märgel, berg- och jordarter, som innehålla
kalciumkarbonat i så stor mängd, att de
kunna användas som jordförbättringsmedel.
Man talar om 1 ermärgel, när de olösliga
beståndsdelarna äro leraktiga, och s
andni ä r g e 1, när de äro sandiga. I Sverige
finnas märgelarter i alla här förekommande
geologiska formationer, men huvudmängden
finnes dock i kvartärbildningarna. De
kvartära jordarter, som företrädesvis användas
såsom m., äro moränmärgel, senglacial varvig
lera samt kalkgyttja ävensom snäckmärgel.
— Jfr M ä r g 1 i n g. K. A. G.
Märgelgrav, plats, där genom grävning el.
schaktning märgel blottats och upptages för
användning till jordbruksbehov.
Märgelskiffer, geol., se Lerskiffer.
Märgling, inblandning av märgel (se d. o.)
i jord, är ett verksamt medel att höja dennas
fruktbarhet. Genom sin kalkhalt befordrar
märgel luckerheten hos kalkfattig, styv lera,
förvittring av jordens mineraliska och
för-multning av dess organiska beståndsdelar
samt ökar jordens förmåga att kvarhålla
lösliga växtnäringsämnen (absorptionsförmåga).
På mull- och torvjord verkar märgel
gynnsamt även genom att öka dess fasthet och
dess vanl. låga halt av fosforsyra och kali.
M. har i Sverige tidigare använts i stor
utsträckning huvudsaki. i Skåne och s. Halland.
Numera förekommer m. jämförelsevis föga på
grund av nu inträdd lättare tillgång på
konstgödsel och kalkvaror, vilkas användning
blir billigare än den arbetskrävande
upptagningen av märgel ur märgelgravar och dess
spridning. H. J. Dft.
Märgstrålar, bot. I stammen hos
dikotyle-doner och barrträd gå mellan kärlsträngarna
från märgen till primära barken s. k.
primära m. Dessa bestå liksom märg och bark
av parenkym och ha form av skivor el. band.
M., som senare under tjocklekstillväxten
bildas i ved och bark, kallas sekundära m. M.
kunna vara av mycket växlande storlek. De
tjäna som ledningsbanor i radial riktning i
stammen. K. A.
Märiska bröderna, annat namn på Bömiska
bröderna (se d. o.).
Märiska porten, se M ä h r e n.
Märkbläck, se Bläck.
Märkduk, liten duk av linne el. ylle med
i silke broderade mönster och bokstäver,
syddes förr av småflickor. Från mönster på
1700-talets m. härleder sig bl. a. en grupp av
svenska ryor. E. v. W.
Märke, bot., se Blomma, sp. 558.
Märket, fyr på klippan av samma namn på
finländska sidan av n. inloppet till
Ålands-hav, byggd 1885.
Märkrulla, skriftlig uppgift, som av utrikes
ifrån kommande fartyg skall avlämnas vid
tullvisitation. M. skall innehålla för
förtull-ning erforderliga uppgifter om fartyget, dess
last och besättning.
Märldjur, Amfipöder, Amphi’poda, en
ordn. av kräftdjuren, ha från sidorna
hoptryckt kropp. De främre kroppssegmenten
bära gångfötter, av bakkroppens segment äro
de tre främsta utrustade med simfötter, de tre
En Gammarus-art. A’, A"
antennerna, Kf käkfot,
F1—F7 fötter på thorax,
Sf första simfoten på
bakkroppen.
bakre med kraftiga
hoppfötter. M. leva
både i sött och i salt
vatten och förflytta
sig dels simmande,
dels hoppande. Alla
äro rovdjur, somliga
parasiter. De talrika
arterna av släktet
Gammarus uppehålla
sig i strandbältet. På
hydroidpolyper och
mossdjur parasitera
Caprella-arter. T. P.
Märlspik, Märlprim el. Splits knop,
i ena ändan spetsig järnbult till splitsning
o. a. sjömansarbeten.
Märr, häst av honkön, sto.
Märs, plattform på segelfartygs
undermasttopp ovanpå lång- och tvärsalningarna. M.
tjänar dels till att ge lämplig spridning åt
vanten för den närmast däröver belägna
stången, dels som uppehållsplats vid arbete
»till väders» och som utkiksplats. Mitt i m.
är en fyrkantig öppning, märsruta el.
björnhål. Större örlogsfartyg ha kring
övre mastdelen en plåtbyggnad, e 1 d 1 e
d-ningsmärs, där numera personal och
instrument för artillerieldens ledande o. dyl.
inrymmas. Tidigare förekommo på större
örlogsfartyg s. k. militärmärsar, i vilka
kulsprutor och strålkastare uppställdes. Jfr
Mast (med bild) och Mastkorg. ö-g.
Märsgastar, på seglande örlogsfartyg det
manskap, som skötte märs-, bram- och
över-bramseglen. I varje märs leddes arbetena av
en underofficer, märsskepparen;
för-br.ndsmän vid märsseglens skötande voro
märskorpralerna. ö-g.
Märsruta, se Märs.
Märsrå, Märssegel,
se R å och Segel.
Märsskeppare, se
Märsgastar.
Märta Sofia
Lovisa Dagmar
Thy-ra, kronprinsessa av
Norge, svensk
prinsessa (f. 1901 28/3),
prins Karls och
prinsessan Ingeborgs näst
äldsta dotter, är sedan
21 mars 1929 förmäld
med kronprins Olav
av Norge.
Mäsk. 1. Se Alkohol, sp. 526, och
Maltdryckstillverkning, sp. 742.
2. Den fasta återstoden (drav, se d. o.)
efter mäskningen (se
Maltdryckstillverkning, sp. 742), ett smakligt och
närande kreatursfoder, passande för både
mjölkkor och göddjur. M. utfodras helst färsk men
surnar och möglar fort och beredes därför
även till hållbart fodermedel genom torkning
(dock föga i Sverige). 1 kg färsk m. brukar
beräknas motsvara 0,20 foderenheter åt
mjölkkor el. kornvärde åt svin. H. J. Dft.
Mäskning, se Alkohol, sp. 525, och
Maltdryckstillverkning, sp. 742.
Mäss (eng. mess), för officerare el.
underofficerare i ett militäretablissemang
gemensam samlingslokal, vanl. försedd med mat-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
