Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mäss - Mässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Mässa
640
rök- och läsrum. Lokal av samma slag på
ör-logsf artyg kallas mäss, t. ex. kadettmäss,
underofficersmäss, eldarmäss,
officerarnas m. gunrum (se d. o.). — M ä
s-s a ombord på örlogsfartyg betyder intaga
måltid. Fartygschef och högre befälhavare
mässa för sig i kajutan. Ö-g.
Mässa (lat. mi’ssa). 1. Ordet missa
betecknade i äldre tider såväl den akt, varigenom
katekumenerna avlägsnades, innan de
troendes gudstjänst, nattvardsfirandet, började,
som den akt, varigenom sistnämnda
gudstjänst förklarades avslutad (ite, missa est).
Ordet kom sedan att beteckna gudstjänsten
i dess helhet. Inom den svenska
reforma-tionskyrkan behölls ordet m. såsom
beteckning för huvudgudstjänsten, vilken inneslöt
nattvardsfirande. Senare infördes
beteckningen högmässa, vilket ord efter hand
kom att brukas om huvudgudstjänsten, även
om denna icke inneslöt nattvardsfirande (se
Svenska kyrkans
gudstjänstordning). Tidigt och först i österlandet
utvecklade sig en fixerad liturgi, ehuru
utvecklingen ingalunda var enhetlig. Det fanns
syrisk, egyptisk, persisk och bysantinsk
ri-tus. De inom den grek.-kat., ortodoxa,
kyrkan segrande och där ännu använda bägge
bysantinska liturgierna, uppkallade efter
Ba-sileios och Chrysostomos, äro i sin nuv. form
ej att betrakta som dessa mäns verk.
Gudstjänsten gestaltar sig här till en
dramatisk-symbolisk framställning av
frälsningshisto-rien. För romersk-katolsk gudstjänst,
där mässoffret (se Nattvarden)
alltsedan Gregorius den store dominerar,
existerade en tid framåt flera olika riter, den
afrikanska, den ambrosianska (i Milano), den
gallikanska, den mozarabiska el. spanska, den
keltiska och angelsaxiska och slutligen den
romerska. Den sistnämnda undantränger
småningom nästan fullständigt alla andra. Full
likformighet med undanträngande av alla
provinsiella egendomligheter nåddes dock icke
under medeltiden. Först genom Urban VIII
1634 fick Missale romanum (se M i s s a 1 e)
sin nuv., överallt (dock ej i Milano)
genomförda form.
Förloppet av m., som utföres på latin av
präst och ministrant(er), är i huvudsak följ.
Förberedelseakten upptages av växelsång
mellan präst och ministrant(er) samt
syndabekännelse (confiteor). Därefter komma 1)
in-troitusavdelningen med introitus
(antifo-nier, psalmus, gloria patri), det niofaldiga
kyrie, gloria in excelsis med laudamus,
kollekt, epistel, graduale med halleluja el.
trac-tus (i vissa m. följa sekvenser på halleluja),
evangeliet med laus tibi, Christe, samt den
nicenska trosbekännelsen, 2) offertorium,
nattvardselementens tillrustning och böner
över dem. Med prefationen (sursum corda
etc.), sanctus, hosianna och benedictus sker
övergången till 3) canon missae, m:s
förnämsta del, upptagande först förböner för
de levande och åminnelse av helgonen. Därpå
följer den secrete lästa, instiftelseorden
innehållande konsekrationsbönen qui pridie,
under vilken brödets och vinets förvandling
tänkes försiggå. De konsekrerade elementen
upplyftas (elevatio) för att tillbedjas (adoratio).
På konsekrationen följa flera böner, däribland
förböner för de döda. 4) Själva
kommu-nionakten (församlingens deltagande ej
nödvändigt men väl prästens
självkommu-nion) föregås av Pater noster, Pax Domini,
Agnus Dei jämte några böner och efterföljes
av ytterligare böner samt avslutas med
läsning av Joh. 1: 1—14 och Deo gratias. Efter
de kyrkliga tiderna indelas m. i 1) m. på
kyrkoårets sön- och helgdagar (missae de
tempore), 2) m. på helgondagar (missae de
sanctis), 3) m. av särskilda anledningar (för
någon kyrklig angelägenhets skull el. för
privatpersoner, missae votivae), 4)
rekviemmäs-sor för de avlidna, s j ä 1 a- el. d ö d s m ä
s-8 or (missae pro defunctis). Efter
högtidligheten indelas m. i allmänna (missae publicae)
och enskilda el. stilla mässor (missae
privatae). För de senare är församlingens
närvaro ej erforderlig. Till stilla mässor höra
missae votivae. (G. A-n.)
2. Den musikaliska delen av den romerska
m. består av två huvuddelar: proprium
(innefattande introitus, graduale, offertorium,
com-munio) samt ordinarium (innefattande kyrie,
gloria, credo, sanctus med benedictus samt
Agnus Dei). I proprium växla texterna efter
kyrkoåret, i ordinarium äro texterna alltid
desamma. Själva musiken har under tidernas
lopp undergått mångfaldiga växlingar. Den
ursprungliga, monumentalt enkla s. k.
gregorianska musiken undergick under medeltidens
senare århundraden en förvandling i riktning
åt invecklad konstmässighet. Häremot
framträdde med Palestrina en reaktion. Under
senaste tid har man inom den romerska
kyrkan beflitat sig om att återföra musiken till
dess klassiska enkelhet — särskilt ha
bene-diktinerna i detta avseende utfört ett
betydelsefullt arbete. — En oerhört rik musik
har småningom vuxit fram med utgångspunkt
i m:s huvudpartier. De i Ordinarium missae
ingående texterna ha av en mängd stora
kompositörer tonsatts för flerstämmiga körer
med soli. Dessa kompositioner ha ej rymts
inom den ordinarie gudstjänstens ram. Till
de allra mäktigaste mässverken höra Bachs
mässa i h moll samt Beethovens »Missa
solem-nis». Bland mässkompositörer må ock nämnas
svensken Aug. Söderman. G. A-n.
3. (Eng. fair, fr. foire, ty. Messe.) Med m.
i äldre mening avses vissa större marknader,
vid vilka i motsats mot vid marknader i
allm. affärerna uppgjordes köpmän emellan.
Jämte årsmarknaderna för detaljhandeln blev
m. under medeltiden den förnämsta
institutionen inom varuhandelns område. Särskilt
kända voro vissa m. i Champagne (Provins,
Troyes etc.), Beaucaire, Lyon och Genève samt
Frankfurt a. M., Frankfurt a. d. O. och
Leipzig. Dessa m. fingo relativt tidigt en
internationell karaktär och blevo av betydelse
utom för varuhandeln även för
betalnings-och kreditväsendet. Särskilt för växelns
uppkomst och utveckling ha de spelat en viktig
roll. — Med mässa i modern mening el.
provlagermässa avser man en med
vissa längre mellanrum anordnad, vanl. 1—2
veckor pågående sammankomst mellan säljare
och köpare i och för uppgörande av större
leveransköp, varvid säljarna utställa prov på
sina varor. Säljarna på m. äro företrädesvis
producenter av högförädlade produkter, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
