Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörtsläktet - Möser, Justus - Möss - Mössa (huvudbonad) - Mössa (botanik) - Mösseberg - Mössor (partinamn) - Mösspartiet, Mössorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Möser—Mösspartiet
singsgul. Iden är allmän längs östersjökusten,
i Vänerns vattensystem och i många andra
sjöar. På våren går den upp i rinnande
vatten för att leka och är då föremål för fångst
liksom på sommaren, då stora stim samlas
vid stränderna (»badid»). Köttet är
välsmakande. En guldglänsande varietet, g u 1 d i d,
hålles som prydnadsfisk i dammar.
Fär-n a n el. den bredpannade iden, L.
albiensis, har bredare rygg och huvud än
iden. Ryggen är mörkt olivgrön, sidorna och
buken silverglänsande med gulaktig
anstrykning. Den förekommer i vattendrag i s.
Sverige. Köttet har föga värde, men den är
uppskattad som sportfisk. S t ä m m e n, L.
grislagine, är en utpräglad strömfisk, som
huvudsakl. förekommer i Norrlandsälvarna
samt i Klarälven, Göta älv och några andra
vattendrag. Den blir 30 cm lång, är på
ryggen mörkt olivgrön, på sidorna
silverglänsande med fina svarta prickar, på buken
silvervit. S a r v e n, L. erythrophtalmus, har
hög, hoptryckt kropp, täckt av stora fjäll, är
till färgen på ryggen brungrön, på sidorna
guldglänsande med gröna fläckar och prickar,
på buken gulvit. Regnbågshinnan och fenorna
äro röda. Den kan bli 45 cm lång; vanl. är
den mindre. Sarven livnär sig till stor del av
växtämnen och finnes i växtrika sjöar i s. och
mell. Sverige samt i inre skärgården. Små
exemplar brukas till agn. T. P.
Möser [mo’zer], Justus, tysk statsman och
skriftställare (1720—94). Spelade en
betydande roll i sin hemstad Osnabrücks politiska
liv och ägnade sig åt ett historiskt och
sociologiskt skriftställarskap, som utövade stort
inflytande på samtiden i praktisk, folklig och
nationell riktning. Särskilt vände han sig
ironiskt mot förvända seder och husliga
missförhållanden samt framställde
nationalekonomiska tankar, som voro långt före hans tid.
Bland M:s skrifter blev hans »Osnabrückische
Geschichte» (2 bd, 1768; bd 3 postumt 1824;
omarb. uppl. 1780; 3:e uppl. 1819)
banbrytande genom den hänsyn M. där tog till
allmogens äldre sociala förhållanden. Hans
»Werke» utgåvos 1842—43 i 10 bd (urval
1921). Monogr. av O. Hatzig (1909). (L-ts.)
676
Möss, izool., se Råttsläktet.
Mössa, huvudbonad; se D r ä k t, med bilder.
Mössa, bot., se B 1 a d m o s s o r, sp. 465.
Mössebergs vintersanatorium.
Mösseberg, platåberg i Västergötland, ett
av de s. k. Västgötabergen, omgivet av v.
Falbygden (se d. o.). Platån, som täckes av
mossar, ljungmarker och barrskog, når i ö.,
där ett 32 m högt utsiktstorn uppförts, 326
m ö. h. och 100 m över det vid bergets fot
belägna Falköping. På s. ö. sluttningen M ö s s
e-bergs vattenkuranstalt (gr. 1865)
och vintersanatorium (invigt 1907),
en av landets främsta kuranstalter. G. R-ll.
M. är uppbyggt av kambrosiluriska
bergarter, överst täckta av diabas, som genom sin
parallellepipediska förklyftning bildar
tvärbranta väggar; dess mäktighet anslås till
omkr. 35 m. I de nedre, mera svagt sluttande
delarna av berget (särskilt ned mot
Falköping) gå ortocerkalken överlagrande skiffrar
i dagen. N. v. och ö. om M. bildar
ortocerkalken berggrunden och brytes flerstädes (t.
ex. Uddagården i Karleby socken). K. A. G.
Mössor, partinamn, se Mösspartiet.
Mösspartiet, Mössorna, politiskt parti
i Sverige under frihetstiden. Det tillkom i
opposition mot det 1734 bildade hattpartiet
och fick sitt namn, eg. »n a 11 m ö s s o r», på
spe av motståndarna. Först under
agitationen till och vid riksdagen 1738—39 blev m.
ett verkligt parti. Dess sociala betoning var
i början utpräglat hög- och gammaladlig samt
prästerlig och småfolklig. Dess program
sammanföll med värnet om de Hornska
rege-ringstraditionerna: att försiktigt och på
hävdvunna grunder återuppbygga det genom
stora nordiska kriget grusade välståndet
under motstånd mot de storborgerliga
kretsarnas extrema och själviska merkantilism och
protektionism samt att utåt stärka landets
ställning i jämviktspolitikens anda med
undertryckande t. v. av revanschlystnaden mot
Ryssland. Efter hattarnas seger 1739 blev
m:s närmaste uppgift att motarbeta den
stigande krigshetsen och söka bevara Rysslands
förtroende. Därvid blev f. d. riksrådet T. G.
Bielke dess parlamentariske förgrundsfigur
och den urspr. hattbetonade S. Äkerhielm d.
y. dess främste man inom rådet. Sedan
kriget utbrutit och grundligen misslyckats, var
m. nära att komma till makten vid 1742—43
års riksdag, men partiets anstorm stäcktes.
Reaktionen mot hattarnas missgrepp förde
dock under de närmast följ, åren m:s idéer i
högsätet och bragte dem till mognad. Med
ständerväldets genombrott förflyktigades
alltmer m:s i början påtagliga vördnad för
rådsmakten, och i stället tog dess känsla för riks-
Mört, Leucixcus rutilus.
Id, Leucixcus idbarus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
